Skönheten möter Odjuret

Skönheten möter Odjuret ~ Del 3

Efter en härlig helg med Autumn och Randy är Bree glad att hon är hemma igen. Resten av helgen tillbringar hon med sina föräldrar och en av hennes favorit böcker. När helgen är slut så är det dags för skolan igen. För första gången någonsin längtar Bree,  nu har hon nämligen två underbara kompisar.

Måndagen flöt på bra och inget speciellt hände. Tisdags lektionerna var likadana. Bree klagar inte, för hon blir åtminstone inte utstött av alla. Randy och Autumn har accepterat vem hon är och gillar faktiskt att vara med henne.

Just nu ligger Bree i hennes säng och kikar upp på himlen som speglar sig utanför hennes fönster. Natten är klar och stjärnorna lyser som små lampor på himlen. De har alltid gjort Bree lugn och ger henne känslanav att hon inte är ensam. Hon har en stor tacksamhet till dessa små ljus som ger henne en sorts trygghet ingen annan har gett henne förut.

En svag knackning får Bree att lämna blicken från fönstret och snegla mot hennes sovrumsdörr där hennes mamma står i pyjamas.

''Hej.'' säger Brees mamma och öppnar dörren så ett svagt ljus faller in i rummet.

''Hej.''

''Borde du inte sova? Ni har väl den där utflykten imorgon.''

''Jo jag borde nog göra det men jag är lite nervös.'' svarar Bree och sätter sig upp i sängen och tittar ner i hennes händer.

''Varför då?'' Brees mamma stiger in i rummet och sätter sig framför sin dotter.

''Jag vet inte, jag har en orolig känsla i magen bara.'' Bree tittar upp sin mamma och rycker på axlarna.

''Det är nog ingen fara. Sov på saken så ser vi imorgon hur du känner dig.'' Hon ger Bree en strykning på axeln, reser sig och går ut ur rummet.

Bree kliver upp ur sängen och gör sig redo för att sova. Som mamma sa, hon får se hur hon känner sig imorgon. Kanske har känslan försvunnit tills dess.

Morgonen därefter har känslan i magen blivit svagare, men den är fortfarande kvar. Bree övertalar sig själv att det inte är något speciellt utan att det bara är nerver inför utflykten.

Brees pappa ger henne skjuts till skolan. De småpratar som vanligt om lite allt möjligt. Hon och hennes pappa står varandra nära och hon berättar nästan allt för honom. Det hon inte berättar för honom berättar hon för sin mamma.

Väl framme på skolan står hennes klass på skolgården, väntandes på bussen som ska ta de till River-Mountain. Bree säger hejdå till sin pappa, smäller igen bildörren och går bort till Randy som står borta vid resten av ungdomarna.

''Hej, Randy.'' Säger Bree när hon kommer inom hörhåll.

''Hej, Bree.'' säger han tillbaka.

''Vart är Autumn?'' frågor hon och ser sig om.

''Hon kunde inte komma.'' svarar Randy.

''Vad synd, är hon sjuk?''

''Nej, hon kände bara inte för att åka.''

''Varför inte?'' Bree blir väldigt nyfiken om vad som kan få Autumn att inte följa med.

''Det är hennes berättelse att berätta.'' förklarar Randy och ger henne ett svagt leende.

Därefter kommer bussen och eleverna kliver på. Sakta men säkert lämnar de skolans område och tar den enda motorväg som finns upp mot byns kända berg. River-Mountain.