Tillsammans är vi starka! F.S

Kapitel 18

Denise's perspektiv:

Jag vaknade trött av väckarklockans pipande och tänkte resa mig upp för att stänga av den men något höll mig kvar, Ogge. Så jag sträckte mig bara så långt jag kunde för att stänga av den och låg kvar i hans famn en stund. Plötsligt flög Ogge upp ur sängen och började hoppa runt som en galning som tagit för mycket av en sak, jag vet inte riktigt vad.

"What the fuck håller du på med?" Undrade jag och kolla konstigt på honom.

"Babe, vi ska till LA! Kom och fira det med mig!" Sa han glatt och drog upp mig ur sängen och hoppade runt. Jag härmade hans rörelser och hoppade runt med honom.

"Ogge nu får du sluta, våra föräldrar kommer snart och skjutsar oss till flygplatsen" sa jag och gick fram till honom. Han drog in mig i en varm kram, den var en sån där typisk Ogge kram. Jättemysig iallafall! Jag kollade in i hans ögon som jag gång på gång föll lite extra mycket för, man drunknade verkligen i hans fina blå ögon. Hans ansikte närmade sig mitt, jag böjde mig också fram och våra läppar möttes i en passionerad kyss. Han la sin hand på min kind och vred lite på huvudet åt sidan för att fördjupa kyssen, andra handen drog han ner till min svank. Jag drog upp mina händer till hans nacke och lekte med hans nackhår och kände hur han rös av det.
Det kändes som att jag skulle explodera när som helst, min mage som tidigare var full med fjärilar var nu fyllt med två regnskogar och ett zoo.
Jag kände Ogges tunga mot min underläpp som bad om inträde, jag särade lite på läpparna och släppte in honom.

Vi drog ifrån och andades fort, han la sin panna mot mig och kollade mig djupt i ögonen innan han öppnade munnen.

"Denise?"

"Ja?"

"Jag älskar dig"

"Ogge, jag älskar dig med" jag kramade honom hårt. Jag var så glad! Asså jag tror jag exploderar snart!
....
"Hejdå mamma, hejdå pappa" sa jag och gav dom en sista kram innan jag var tvungen att gå mot planet som skulle lyfta om mindre än 5 minuter ungefär. Jag såg att mamma drog sitt finger under ögat för att torka bort de få tårarna som letat sig fram i hennes tårkanal. Jag vände mig om och skakade sakta och flinandes på huvudet.

"Hallå? Ni där! Vänta lite!" En röst som lät lite bekant hördes högt bakom oss och vi alla vände på oss. Där stod den där Esther eller vad hon nu hette.

"Oh, det var visst fel person" sa hon bara och gick iväg. What? Hon är konstig!

Vi klev på planet och hittade snabbt våra platser som vi Adam slog oss ner på. Jag bredvid Ogge, och sen vet ni vem alla anades sitter bredvid. Om inte, får ni hitta på något. Nu var vi påväg till LA, jaa!
----
Hoppas att ni gilla det!
Rösta och kommentera!
//Saiida!