---- forfarande izzas prov----
" Ä..är j-jag adopterad. Fick jag fram, mest som en viskning men tillräckligt högt för att dom skulle höra." Oj, hej gumman hur länge har du stått där?"
"Tillräckligt länge"
Med det sagt sprang jag upp för den aningen fula trappan och klumpig som jag är ramlar jag och slår i huvudet"FAN!"
Inne på rummet tar jag fram första bästa väska, lägger ner lite kläder och nödvändiga saker som laddaren, skolböcker osv osv.
När allt är packat slänger jag väskan på ryggen tar min telefon och tar en sista titt i rummet innan jag springer ut.
--------
En ensam tår rinner ner längst min kind medan jag lämnar den gammal uppfarten.
Med telefonen i högsta hugg kollar jag på klockan09:30
Skolan började för länge sen ingen ide att gå.
Lite längre fram ser jag en liten park bänk"Perfect"
Tänker jag " här kan jag nog bo ett tag"
När jag sitter här ensam kommer alla minnen från min barndom tillbaka och tårarna blir bara fler och fler,
Hur kunde dom hålla det hemligt så länge? Varför har dom inte sagt någonting? Vilka var mina riktiga föräldrar om inte dom va det? Varför lämnade mina riktiga föräldrar mig för? Är jag så värdelös?Mitt i allt känner jag mig iakttagen.
Jag vänder mig om och ser...."OGGE????"
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
SÄMST!!!! Förlåt så jätte jätte super duper uper dålig uppgradering jag är jätte ledsen men jag har inte haft några idéer alls men nu har jag några ((LOL)) så jag lovar att uppdateringen kommer att bli bättre, puss❤️
YOU ARE READING
~Förlåt mig~ | O.M |
Fanfiction"Ogge: förlåt izza det va inte meningen, snälla förlåt Izza: Det är försent ogge, du krossa mitt hjärta, du krossade det i tusen bitar"