Undergången

Kapitel 1

Det var så här allt startade:

Jag heter Shanna och Min familj bor i en liten 3a mitt i New York,min mamma heter Rakel och min pappa
heter Magnus.

Det var den stjärnklaraste natten på 50år. Mamma,pappa och jag satt vid en klippa och bara njöt av nattdjurens läten, det kändes helt otroligt att kolla upp på den ändlösa himmelen. Vi satt och kollade upp i timmar tills de flesta stjärnorna började falla, den stjärnklara himlen lyste upp och strimmor av ljus började falla, det var vackert ett tag enda tills en av kometerna kraschade in i stadens centrum. Mamma och pappa började skrika åt mig att gå in i huset medan dom kollade om det var säkert.

Jag fick panik och rusade in i huset och när jag minst anade var jag i källaren ihopkrupen i ett hörn. Jag tänkte inte på att mina föräldrar inte hade sprungit bakom mig. Rädslan steg högre en paniken och jag känner det bränna av gråt när jag tänker på mamma och pappa.

marken skakar vilt varje gång en komet landade i närheten. Jag stannade kvar i hörnet en stund tills ögonen blev trötta av all gråtande och jag somnade på det hårda stengolvet, tack vare kometernas dundrande rytm kände jag mig trygg för det påminde om fredagskvällarna då mamma satt på dundrande musik så att golvet skakade.

När morgonsolens strålar började tränga sig in genom de små fönstren vaknade jag och jag kunde gissa att klockan var 8-9. När tanken slog mig om vad som hände här om natten med mina föräldrar tog instinkten tag i mig och lockade mig ut. Jag tog dom trasiga trapporna som när som helst kunde rasa ihop upp. När jag gick ut från det söndersprängda huset blev jag riktigt förvånad, alla husen runt om mig var trasiga, de hade antingen blivit träffade eller varit i närheten av explosionen.