Kapitel 2

26 1 0
                                    

-mitt hem är förstört, viskade jag tyst till mig själv.
Staden jag har växt upp i är förstörd, parken jag brukade leka i fans inte kvar och affären vi brukade handla. Jag gick bland de ruiner som bildades under komet-stormen och tänkte. Finns det andra överlevande...

Himmelen var grå som matt sten och molnen var vita som krita. Luften är tung, vattnets vågor dansar tills klipporna avbryter och vattnet vågor blir till plask och droppar.
Jag gick runt i staden och ropade:

"Hallå, någon där" inget svar.
"Hallå, skriker jag igen.
Är jag helt ensam här,jag är väll inte den sista människan på jorden, det här kanske bara hände i New York. Hoppet om att kanske inte vara den sista människan började blekna bort, skrik hördes och det var en mörk ton så det var en man. Hoppet kom tillbaka och jag började lyssna efter nya skrik, skriken kom tillbaka med jämna mellanrum och jag granskade området där jag stod. Stenar rörde sig kanske en 20meter från där jag stod, jag springer snabbt till stenarna och under stenen ligger en halv medvetslös man med många skrapsår.

"Herregud, vad hände?"
"Det hände så snabbt...,flämtade han"
" vad?"
"Kometerna kom på någon sekund och i andra sekunden hamnade jag här.. Aa mitt ben sitter fast"
Jag letade efter något att få bord stenarna med, ett rep och en bit metall.

"Jag tror jag kan hjälpa dig, ligg bara still"
Jag  virade repet runt benet ifall att det skulle blöda,la metal biten mellan benet och stenen och tryckte ner metallbiten så att det bildades en ramp under stenen.

"AA!"
"Förlåt men det är snart över, tänk på något annat, något som gör dig glad"
Jag gick och ställde mig bakom stenen, tryckte till den så att den klumpigt rullade ner.

"Så där" sa jag till mig själv stolt.
När stenen var borta kunde jag se hur såret var, det var ett köttsår som blödde rejält. Repet hade inte funkat så bra, jag rev sönder en remsa tyg av ärmen på tröjan, virade runt såret hårt och knöt.
"Här" jag stärkte ner handen, han tog ett hårt grepp och kravla sig upp.
"Tack"
"Ingen orsak" jag såg att han hade ont i benet.
"Förresten, Carlos"
"Va"
"Mitt namn,Carlos"
"Jaha,jag heter Shanna"

UndergångenWhere stories live. Discover now