Love spell

Prolog

"Nobody gives a shit." Ryan skrattar när jag håller upp min dator för att visa mitt nya antal följare på Facebook.
"Jag vet." Svarar jag. "Det är därför jag visar er." Qaiser skakar på huvudet och Kim öppnar munnen för att säga nåt, men stänger den sedan igen.
"Ni tror att jag vill skryta, men egentligen vill jag bara visa vilken stor möjlighet det här är för oss, för företaget." Jag ställer tillbaka min dator på bardisken. Tänker efter en kort stund, och stänger sedan locket. Äpplet i mitten på locket blänker i det gula ljuset från lamporna som hänger ned en bit ifrån taket. Jag fastnar med blicken då jag tänker på varför jobbs, eller vem det nu var förresten, valde att ta bort en bit från äpplet istället för att behålla det helt.
"Jajaja, nu måste vi iallafall fira" säger Ryan och bryter min kontakt med äpplet genom att sträcka sig över datorn mot sitt glas. "För Rose" säger han och höjer en skål. "Och du måste fatta att jag inte pratar om dina små följare på fejan." Jag möter hans blick. "Såklart." Svarar jag och höjer mitt glas också. Jag vet vad han pratar om. Såklart vet alla det. Jag har slitit dag och natt för att få det här företaget på fötter, och från och med imorgon har vi våra första stora kunder.
"För företaget" Skålar jag.
"För företaget" svarar de andra.
Vi dricker och kämpar för att alkoholen inte ska dra med oss allt för långt. Folk skrattar, pratar, flirtar. Inte jag. Inte heller mina tre bästa vänner. Ingen kan dra in kärlek i det här kaoset. Det är absurt, vi har en 5 års plan som alla är medvetna om, som vi har investerat i, och som alla följer.

Det stiger in en man i baren. Jag vet inte varför jag lägger märke till honom, han bara står där. Kanske är det för att han ser vilsen ut. Han hör inte hemma här trots att han är otroligt snygg. Hans hår är brunt, medel långt och lite lockigt, Hans ögon är gröna, precis som mina, och han är precis sådär lång så att mitt huvud skulle passa mot hans axel om han omfamnade mig. Plötsligt märker jag att jag stirrar. Jag tittar bort, men av någon anledning kan jag inte förbjuda mig själv att ge honom en sista blick. Han tittar tillbaka. Vi får ögonkontakt.

Detta är min första bok på wattpad. Hoppas på några läsare!