Mysterious angel

Kapitel fem

Jag springer fort som möjligt, så långt bort jag kan.
Det är inte konstigt att jag är adopterad, för jag är inte als lik Melissa och Cameron.
Jag har alltid känt att jag inte passar in, jag har alltid känt mig annorlunda.
Jag går lugnt på trottoaren och försöker lungan mig.
Jag ser en randig katt spatserar över gatan och kryper under en bil för att värma sig.
"Vad ska göra nu?"
Tänker jag. Ska jag gå hem eller hitta ett eget ställe att vara på?
Jag vet inte vad ska göra snyftar jag och torkar tårarna med trögarmen.
Varför behövde de berätta just i dag på min födelse dag.
Jag kanske ska gå hem och förlåta, nej jag ska inte förlåta dom för det dom har gjort mo mig.
Det är inte kalt med att bara springa runt i t- shirt, men det kommer bli kallare under natten och jag vill inte bli sjuk, så jag måste gå hem och hämta mina saker först men jag vill inte att någon ska se mig. Då blir det bara pinsamt.
Jag ska nog ta något att äta jag fick med min mobil så jag har lite pengar i.
Jag ska nog ringa Syndy och be att få sova över, men mitt problem att jag behöver komma in i lägenheten så jag kan få mina saker. Men hur jag ska göra det vet jag inte ennu men jag ska komma på något. Det vet jag...