How I Meet Your Father. F.S

Kapitel 1.

~ Moll's perspektiv ~

- Mamma?!
- Jag är i köket Nike!

Jag visste redan vad hon och hennes storebror Mike ville då jag hörde 4 fötter små-joggandes ner för trappan och in i köket.

Det är i stort sätt samma fråga varje gång dem ropar eller vill mig något.

- Mamma?, kan du snääääälla berätta om hur du och pappa träffades nu??

Nikes ljusa men vackra röst nådde mina öron genom ljudvågor från hennes söta mun.
Jag vet det perfekta sättet att berätta för dem, men tvekar på om dem faktiskt ska få veta om allt som hänt mig och deras pappa under dem 16 åren vi har varit tillsammans.

- Jag vet inte hörni. Jag är osäker på om det kommer vara under eller över era förväntningar. Jag måste prata med er far om det så återkommer jag om det efter middagen, den är klar om 40 föresten.

Deras hoppfulla ögon övergick till en mer besviken blick, men med en svag nick från båda deras runda huvuden gick dem med tunga steg tillbaka upp för trappan igen.

När jag hörde en av deras sovrumsdörrar stängas såg jag Felix vackra gestalt komma mot mig från vardagsrummet.

- Felix, jag gjorde dem besvikna igen. Jag vill berätta för dem men tvekar på om det är bra för dem att få veta allt som hänt i det förflutna. Även vi har haft våra motgångar under dem här 16 åren...

- Jag vet älskling, men du vet ju det perfekta sättet att berätta för dem. Tänk inte bara på det negativa med att berätta, utan tänk även på att berättar du om våra motgångar kanske våra barn slipper uppleva dem när deras tid för kärleken kommer.

- Du vet alltid vad du ska säga. Det har du alltid gjort.

- Och du vet alltid hur du ska tänka negativt. Det har "du" alltid gjort.

Han hade en tydlig betoning på du.

Jag räckte ut tungan mot honom och han gav mig ett lekfullt flin tillbaka.

Oavsätt hur jobbig han än kan vara så är han något av det bästa jag har.

Jag blir alltid som nykär varje gång jag ser hans vackra ansiktsdrag.

Han tog tag om min midja och kysste mig mjukt, men kyssen varade inte länge då jag kom på att jag hade mat på spisen.

I ren panik drog jag mina läppar från hans och slängde mig istället över spisen för att fortsätta med vad jag höll på med för ungefär 10 minuter sedan.

- Jag tror att du har rätt Felix. Det är dags att dem får veta hur jag träffade deras pappa. Efter maten hämtar jag min dagbok. Och vem vet, kanske kommer jag på ett slut på den också.

~ Nike's perspektiv ~

I snart 5 månader har jag och min storebror Mike frågat gång på gång om hur mamma och pappa träffades.

Men varje gång vi frågar så kommer mamma bara på en ursäkt för att inte berätta.

Jag vet att hon har en dagbok som hon skrivit i länge men det verkar inte spela någon roll för henne.