Artemis Ljuger Inte Ensam

Prolog - Batmankalsongerna

Grenarna under mina fötter knakade våldsamt när jag tassade mot muren. Jag var så nära att komma över utan att någon märkte mig. Det skulle varit kolsvart, men månen lyste som en strålkastare mot mig och den steniga muren. Det var kallt på natten, men jag hade vant mig efter alla försök att klättra över muren. För i hoppningsvis skulle Tommy möta mig bakom den.
När jag äntligen var framme så placerade jag händerna på de mossiga stenarna. Jag tog ett djupt andetag och började klättra. Muren var minst tre meter, men jag visste att jag skulle klara att klättra över den.
När jag äntligen satt på toppen, kunde jag se Tommy där nere. Han stod och viftade med sina magra armar, och han hade säckiga jeans och en mössa på huvudet. En svart hoodie som satt alldeles för löst. De alldeles för stora jeansen var till för att han skulle kunna gömma sina håriga getben, och mössan var för att han skulle kunna dölja hornen som stack upp ur hans blonda, krulliga hår. Han hade stora skor och låtsas fötter på sig för att ingen skulle kunna se hans klövar. Det hade väl kanske blivit en liten chock för mig när jag fick reda på att han var en "satyr" som skulle hjälpa mig till ett konstigt läger som lät som mitt egna paradis, men att komma bort från min familj var det bästa jag kunde komma på... Så jag gick med på det. Jag hade ju tänkt rymma ändå, från skitfamiljen som bara tyckte att jag var ett freak. Vilket jag egentligen var, men det spelar ju inte riktigt den största rollen i mitt och Tommys lilla uppdrag.
"Liv, du måste skynda på eller så kommer din farsa ut med sina batman-kalsonger och försöka klättra uppför muren som Spiderman!" klagar Tommy viskande och blänger otåligt på mig. Med ett lätt skratt viftar jag bort det och klättrar försiktigt ner, sten för sten. Problemet var ju bara att pappas Batman-kalsonger låg i torktumlaren så dem skulle han ändå inte komma åt. "Bra, nu sticker vi", sa Tommy och greppade tag i min hand. På sina klumpiga getben började han springa, och jag följde såklart med med en sista blick på huset. Dit ville jag aldrig igen.
"Vad hette lägret?" frågade jag springandes hand i hand med Tommy.
"Halvblodslägret. Men chill, det är fett coolt", svarade han och log brett.
Jag nickade osäkert och fortsatte bara springa.
~
~
Soouhm I hope you enjoyed den här korta prologen, suger på att skriva såna här berättelser men haha hejsan why the f not? Tycker ju om att skriva osv sååååååå hej hejdå ni är jättesöta okej hejhej 👋