Misstag || O.M

2.9

Jag står och flackar led blicken mellan dom olika outfitsen som ligger på min obäddade säng. Jag suckar och går fram till garderoben för typ hundrade gången. Jag rotar och stannar till när jag ser ett plagg som inte tillhör mig, jag studerar den svarta t-shirten och tänker mig hur fin han faktiskt va i den. Hur bra den passade han, dagen när jag var med och köpte den åt honom. Jag skakar snabbt av mig tanken av honom och slänger den på golvet. Jag rotar en stund till och hittar äntligen den perfekta outfiten(bild där uppe). Jag klär på mig det och kollar på klockan 17.24, jag springer ner för trappan och säger hejdå till mamma och Hugo. Jag springer till bussen som ska ta mig in till plattan. Jag pressar kortet mot avläsaren och hittar en ledig plats. Det tar en stund och jag kollar ut på vägen. Hållplatsen ropas ut i högtalarna och jag trycker på stoppknappen innan jag år av bussen. Jag börjar gå mot plattan och huttrar till av kylan det är trots allt slutet av januari. Jag ställer mig lutad mot en lyktstolpe och väntar. Klockan är 18.08 och han har fortfarande inte kommit. Det är ganska tomt just nu och jag går och ställer mig mer mot mitten ifall jag kanske ser någon som går mot mig. Jag ser Oscar och tar snabbt upp min mobil.
@/minnanilson:vart är du?mitt ex är Påväg hit
@/anonymtönt:ta det lugnt, jag kommer.
@/minnanilson:bara skynda dig, jag ska visa honom att jag kan gå vidare
Jag får inget mer svar efter det utan lägger snabbt ner mobilen i min bakficka. Jag kollar mig omkring ifall jag ser någon, men det är bara Oscar som är påväg hit. Fan. Jag lutar mig mot lycktstolpen och kollar ner på mina skor. Jag känner hans parfym och suckar innan jag kollar upp och möter hans ögon. Han ler mot mig och jag kollar bort.
"Du tror verkligen allt är okej"säger jag och kollar på honom igen
"Va?" Säger han och kollar frågande på mig, på det gulliga sätten han alltid gör, nej sluta tänka så jag är arg på honom.
"Mellan oss, att allt är okej mellan oss"säger jag argt
"Va?" Säger han ännu en gång och jag suckar åt honom
"Om du nu har blivit så trög så ska jag förklara för dig, efter vi gjorde slut har jag försökt göra allt för att få dig tillbaka, du hade Isabella. Hon gjorde slut med dig, men anklagade mig för att ha tagit dig från henne. Vi blev vänner, jag trodde att du bara ville va det, sen på nyår kysste du mig och du har inte hört av dig på 3 veckor, 3 veckor Oscar."säger jag och känner tårarna bränna bakom ögon locken men jag håller dom inne.
"Lovar du att lyssna när jag berättat för dig?"frågar han
"Jag kan inte jag väntar på en person"säger jag och min röst spricker lite på slutet
"Anonymtönt?"säger han och jag kollar konstigt på honom.
"Jag är anonymtönt"säger han och kollar på mig med ledsna ögon
"Det var du, hela tiden"säger jag och kollar på honom
"Nu är vi kvitt"säger han och ler
Jag kollar ledsamt på honom innan jag vänder mig om och går tårarna rinner sakta längs mina kinder och jag torkar bort dom en efter en. Jag hinner inte långt förens han tar tag i min handled och drar tillbaka mig.
"Kan du bara lyssna?"säger han och kollar på mig, jag nickar som svar och torkar bort tårarna som forfarande rinner längs mina kinder
"När du var otrogen, var jag helt förkrossad och trodde att du aldrig älskade mig påriktigt utan bara spelade som Max gjorde med dig. Jag ville visa att jag kunde hitta någon bättre än dig, tog Isabella eftersom att hon bara klängde på mig ändå, vi blev tillsammans, ja trodde att jag skulle vara lycklig men det blev jag aldrig..-"
"Du verkade lycklig"säger jag och kollar på honom, men han suckar bara
"Så många gånger jag har sett dig med ett fejkat på klistrat leende har jag tappat räkningen på, folk kan verka glada och sånt men det betyder inte att dom är det. Iallafall när jag och Isabella var tillsammans var vi alltid hemma hos henne, eftersom att jag inte hade slängt alla minnen från oss, den kvällen vi gjorde slut kom hon hem till mig och bjöd in sig själv, hon såg bilderna, armbanden precis allt. Hon blev arg gjorde slut, och anklagade dig för att ha tagit mig ifrån henne. Jag gick en promenad den kvällen, lämnade en blomma på din pappas grav. Bestämde mig för att det var lika bra att bli vänner igen. Så jag smsa dig och vi blev vänner. Det har vart stelt mellan oss, när jag kysste dig på nyår så gjorde jag ett misstag..-"säger han innan jag avbryter honom
"Jag vet att jag är ett misstag, men det var ditt fkn fel!! Hade du bara berättat att allt var ett misstag från första början, så hade du aldrig behövt kyssa mig, vi hade inte ens behövt stå här. Du hade inte behövt lägga din dyrbara tid på någonting som mig!!"säger jag argt och rycker åt mig min hand som han höll i. Tårarna rinner ovh allt jag vill nu är att åka hem.
"Minna, det är inte du som är ett misstag! Jag gjorde ett misstag! Jag hörde inte av mig till dig på 3 veckor, vilket jag ångrar. Men jag var rädd"säger han och kollar djupt in i mina ögon
"Rädd för vad Oscar?"viskar jag, med tårar rinnandes längs mina kinder. Dom är betydligt fler.
"Rädd för vad du tycker"
"Du var rädd för att jag inte kände samma som dig, jag vet ju inte ens hur du känner. Jag menar när du kysste mig kanske du var full och visste inte riktigt vad du gjorde. Men jag älskar dig så sinnessjukt mycket!! nu vet du vad jag tycker" söger jag och han ler lättad mot mig.
"Minna Nilson dig älskar jag sjukt mycket"säger han och omfamnar mig i världens mysigaste kram, jag har saknat dethär.
"Är det vi igen?"hör jag han säga och jag nickar som svar.