Don't fall for the kidnapper L.T

Eleven

Jag har vart ute och gått i säkert 5 timmar nu. Jag har ingen aning om vart jag är eller vad klockan är, men det börjar bli lite mörkt ute så jag antar att det börjar bli kväll.

- Becci!!! Hör jag någon ropa. Jag stannar och kollar runt men ser ingen.
- Becci, over here! Hör jag igen. Jag ser någon som sitter i en svart bil på andra sidan vägen och vinkar ut genom fönstret. Jag kollar lite noggrannare och upptäcker att det är Taylor som sitter i bilen. Jag går över vägen och böjer mig så att jag är i samma nivå som fönstret.
- what are u doing here? Frågar jag. Han ler mot mig och förklarar.
- I just came out from the gym over there, I was going home and then I saw you walking on the other side of the street. What are you doing here? Frågar han. Jag rycker på axlarna.
- I actually don't know, I don't even know where we are. Säger jag. Taylor höjer på ögonbrynen.
- here, jump in. Säger han och nickar mot andra sidan bilen. Jag tvekar men när jag ser Taylor's stränga blick så ger jag med mig och hoppar in i bilen.

- what happened? Frågar han. Jag antar att han fattade att något hade hänt med tanke på att jag inte vet vart jag är eller vad jag gör här.
- I don't even know you Taylor, it's nothing big.. Säger jag. Han bryr sig väll ändå inte om vad som har hänt med mig.
- Becci. Tell me, what happened? Why are you here? Frågar han och kollar på mig med en allvarlig blick. Jag tittar på honom och tar ett andetag.
- okey, so, I got in a fight with my boss who also is the one I live with in the hotel, the one who takes "care" of me and the only one who actually is nice to me from job. His name is Jim, and I hate him so fkn much right now. I won't go back to that hotel, whatever happens, I won't go back there. I'll sleep on a bench if I don't find anywhere to stay the night. Säger jag.
- oh.... You know, I would let you stay at my place, but I don't live on my own, I live with 3 friends, aaaand, they're kinda creepy.... And I'm going to a party tonight so I won't be home until like, tomorrow.. I'm sorry.
- no, no, it's okey, it's okey. Säger jag och menar det. Han ska inte behöva ta hand om mig för att jag fuckar upp mitt liv.
- do you need anything else? Like a ride somewhere or, anything really, I would love to help you. Erbjuder Taylor men jag skakar på huvudet.
- no thanks, it's okey. Säger jag..
- really, don't you have anywhere at all to go to? Frågar han. Jag tänker efter.
- weeell.... Actually. Do you know the way to this big shopping center? I-I think I know a, uh, a friend that lives near there. I-i might get to just, spend the night there. Frågar jag osäkert.
- yeah, of course, I'll give you a ride. Säger Taylor jag jag ler mot honom och tar på mig bältet.

--

- so, here it is, are you sure you'll find the way to your friends? You could just give me the adress and I'll get you there. Säger Taylor samtidigt som han stänger av bilen, men jag skakar snabbt på huvudet.
- no need to, I'll find it. Säger jag och knäpper upp bältet. Taylor nickar och ler mot mig.
- call me if you need anything, and I'll come right away! Säger han.
- yeah, thank you so much Taylor, really. Säger jag och lutar mig fram för att krama honom. Han verkar lite osäker först men kramar mig tillbaka efter en stund.
- it's nothing, ler han. Jag ler tillbaka och hoppar ut från bilen. Jag vinkar innan jag börjar gå mot håller jag tror att huset ligger.

--

- eh, hi.... Säger jag när Louis öppnar dörren. Efter ungefär en kvart så hittade jag äntligen fram till huset som jag letat efter. Louis har på sig gråa mysbyxor och en vit t-shirt som jag svagt kan se hans tatueringar igenom.
- Becci? Hi, what are you doing here? Frågar han chockat.
- weeell... I kinda don't have anywhere to go since I got in a fight with my "roommate", aaaand I wanna sleep and yeah... Berättar jag.
- oh...
- yeah, I can go if you don't want me here,. You know what, I can just sleep in a park or something, sorry to bother you. Säger jag och vänder mig om men hinner inte börja gå förens Louis tar tag i min arm och drar in mig i huset.
- of course you can stay here Becci, as long as you need and want to. Säger han. Jag andas ut.
- thank you so so much Lou-
- on one condition.... Säger han. Vad? Jag kollar på honom och ser att han flinar.
- i will not sleep with you Louis. Säger jag bestämt.
- no, no of course not
- then what?
- i will be your boyfriend and you will be my girlfriend all the time that you're here. Säger han.
- what? Louis, what the heck? What kind of condidtion is that? Frågar jag. Vad tänker han med ens?
- it's my condition. C'mon think about it, you can stay here as long as you want to, I will treat you like a princess and everything will be perfect, if you just let me be your boyfriend. Säger han och jag tänker efter. Det kanske inte skulle va så dumt ändå. Jag menar... Jag får bo här hur länge jag vill...
- okey, okey, you'll be my boyfriend and I'll be your girlfriend. Tillåter jag och Louis ler mot mig. Han böjer sig fram och först tror jag att han ska kyssa mig på läpparna men märker sedan att han bara ska ge mig en puss på kinden.
- you have no idea how glad I am. Säger han. Jag ler och känner hur mina kinder hettar till... Jag kollar ner i golvet för att försöka gömma mina röda kinder.
-c'mon lets get you ready for bed. Säger Louis och vi går upp för trappen och in till hans sovrum där Louis tar fram ett par av hans boxer shorts och en av hans t-shirts. Jag tar emot dem och går till andra sidan av rummet för att byta om. Jag drar av mig mina kläder och sätter på mig Louis's tröja och boxers.  Dem är lite för stora men väldigt bekväma.
- you look so damn good baby. Säger Louis och jag vänder mig om och inser att han förmodligen har stått och kollat på hela tiden... Men jag kan inte blamea honom, det är inte så att jag sa till honom att inte kolla eller något.
-what do you wanna do? Frågar han.
-oh no, i don't wanna bother you. You can do whatever you did before I came here. Really, it's okey, you don't have to take care of me. Säger jag. Jag vill inte vara till något besvär. Jag är så sjukt tacksam över att jag får stanna här, och jag kan inte be om mera. Han kan göra. Precis vad han vill utan att jag ska besvära honom, han kommer inte ens märka att jag är här.
- no, no, no, I wanna do something with you Becci. Säger han. Vi står fortfarande kvar på varsin sida av rummet.
- oh... Well what did you do before I came here? Frågar jag.
Han tänker en stund.
- i just watched a movie, do u wanna watch it with me?
-yeah yeah, sure. Säger jag. Han ler och sträcker ut sin hand mot mig. Jag kollar på den och tänker på avtalet om att han var min pojkvän så länge jag var här.
-where is Harry?
- he's not here, don't worry darling. Säger han och flinar lite smått. Jag tar tag i hans hand och han drar mig ut från rummet in till ett annat rum, med en stor säng/soffa. Det var som en säng, fast med rygg och armstöd. Louis släpper min hand och sätter sig i mitten av "sängen" med ryggen mot ryggstödet. Han tar en fjärrkontrol och fixar så att den stora platt-tv:n på väggen mittemot sätts på och en film börjar rulla.
Han kollar på mig och klappar på utrymmet framför honom, mellan hans ben. Jag ler och kryper upp i sängen till där han visade och lutar mig mot hans mage. Han lägger sina armar runt om mig, kramar om mig och pussar mig i hårbotten. Jag kan nog vänja mig med det här.

-

Kik: bellis100
Twitter: bellis000
Insta: bella_privata01
❤️