Hur orkar du?
Hela tiden skrik och gap.
Du skriker på mig som aldrig förr.
Du klagar på mig.
Du ignorerar mig
Du ställer FÖÖR höga krav på mig.
Det känns som att du njuter av att göra mig illa.
Jag tar ett ansvar som inget barn ska behöva göra.
Jag har gått igenom alldeles för mycket.
Allt jag vill ha är ett nytt liv, folk som bryr dig om mig, folk som älskar mig.
Eller
Så är det bara enklare att jag försvinner.
För du skulle ju ändå inte sakna mig.
