drömmarnas stad

Kapitel 3- Lisa

Bussen var full av förväntansfulla ungdomar. Sommaren var påväg och för de flesta så var studenten om bara någon vecka. Några få vuxna satt och ångrade säkert att de tog bussen från första början. Så mycket tjo och tjim som föregick fick nästan Lisa att vilja skrika: "Håll käft".
Men hon höll det inne och tittade ut genom fönstret istället. De gröna gräset och träden skapade en underbar känsla som spred sig genom hela hennes kropp. Hon hade så mycket planerat för sommaren. Det var redan bestämt att hon skulle få jobba lite på hennes favorit café. Sedan så skulle hon spendera många timmar på stan och stranden med sina kompisar. Hon skulle göra sommaren till den bästa sommaren någonsin. Inte förrän i höst så skulle hon ta tag i livet.
  "Kommer alltid att vara vi mot världen" sjung en kille bakom henne. Hon tittade bak och insåg att Ludde, hennes gamla grundskolekompis sitta bakom henne. Hans hår var mycket längre nu, hon kunde även ana en skäggodling. Visst, han såg lite hippie-aktig ut, men han var fortfarande snygg. Lisa hade haft en chrush på honom i flera år. Enda sen den där kemilektioner då de jobbade tillsammans. Han hade skrattat åt hennes dåliga skämt och sen hade han hjälpt henne med alla svåra mattetal.
  "Hej Ludde, hur gick det på natur?" hon tog mod och började att prata med honom. Han tittade upp och log.
  "Lill-Lisa, hejsan! Jomen...det var mycket plugg. Ångrar det lite. Skulle hellre valt fordon nu. Men det är ju lite sent att komma på det nu.", sa han och skrattade lite åt det sista han sa.    Göteborgskan var som musik för hennes öron, det kanske var den som fick henne att falla för honom i åttan.
  "Men hur har de gått för dig, du valde ju...ekonomi va?!" sa han och funderade en stund innan han avslutade meningen.
  "Det gick ju bra, kommer få ta studenten iallafall."
  "Haha, hade aldrig trott att du skulle arbeta med siffror faktiskt." Han skrattade och log brett. Men Lisa kände sig inte lika nöjd. Visst, hon var kanske inte den bästa på matte fast hon kunde ju ändå det mesta. Han gick av på den hållplatsen och hon hann inte säga en bra come-back.
  Dagen gick snabbt, alla arbeten var i princip klara. Hon och hennes vänner vandrade mest omkring och pratade.
  "Asså, ska jag färga håret mörkare eller inte?!" utbrast Felicia för tredje gången den dagen. Det började bli lite tjatigt, men sån var Felicia. Om hon skulle göra någonting så vill hon vara helt säker.
  "Nja, jag tycker att du hellre ska ha ljusare nu i sommar", svarade Mimmi och slängde med sitt långa röda hår. Hon var en riktig skönhet. Man kände sig alltid som ett träsktroll brevid henne. Hon var lång, hade stora isblå ögon och det charmigaste leendet på hela jordklotet.
  "Mja, men min hy ser inte så bra ut med ljust hår..." fortsatte Felicia och kollade bekymrat på sina toppar.
  Lisa orkade inte mer, hur intressant kunde det vara med hår egentligen? Okej, vanligtvis skulle Lisa vara jätte exalterad och aktiv i konversationen men nu orkade hon inte.
  Resten av dagen så levde hon i sin egna lilla bubbla. Hon gick omkring och lyssnade halvt på olika samtal, de lärarna sa och på vad hennes vänner sa. Allt kändes som en sörja, hennes liv var en enda stor blöt hög av någonting grått och äckligt...hon hade ingen aning om vad hon skulle göra med sörjan. Hon skulle ta studenten om en vecka och allt efter det var oplanerat. Hon ville inte vänta och se hur det skulle bli, hon ville ha någonting som var bestämt.
Hon suckade och tittade upp på sina vänner. De satt och höll på med sina mobiler. Felicia satt och tog selfie efter selfie...snapchat antagligen. Medan Mimmi swipade höger och vänster på skärmen, fortfarande desperat på jakt efter en kille. Men Mimmi kunde aldrig förstå att de ända killarna där vill ha var ett ligg, såna douchebags ville man ju inte ha. Lisa kunde fortfarande komma ihåg hur Mimmis tårar rann efter att hon hade träffat "sitt livs kärlek".
De hade pratat i några veckor sedan så gick de på bio, både var tydligen stora fans utav actionfilmer. Han hade verkat skön och snäll. Dock så var han 7 år äldre men för den ivriga tjejen som hon var så var det okej. Men påvägen hem från Bion så visade han sitt rätta jag.
Efteråt så var hon rädd och skämdes så mycket över att den killen som hon trodde skulle vara "the one" var en obehaglig våldtäksman som gillade oskyldiga 17-åringar. På bussen hem så ringde hon till Lisa och kunde knappt få fram några ord. Tårarna brände på hennes kalla kinder. Från den stunden så blev Lisa allt mer säker på att killar var svin, varenda en av dem. Hon hade ju sin pappa som ett bra exempel på det.