The player next door (Swedish)

Kapitel 1

- Emily och Max, maten är klar!
Med en suck fortsatte jag att kolla på Teen wolf. Det var inte det att jag inte var hungrig, jag var bara för lat för att orka gå ner för trapporna.
-  Emily, kom ner innan jag måste komma upp! Hotade mamma ytterligare en gång.

Irriterat la jag min iPad på nattduksbordet, reste mig upp från min sköna säng och började jogga ner för trapporna.
Nere i köket satt min 9 åriga lillebror redan vid matbordet och åt glupskt upp alla gurkorna.
- Du kan ju inte äta upp alla gurkorna! Skällde jag och plockade själv åt mig ett par innan jag satte mig ner på den vita trästolen.
Max räckte bara ut tungan åt mig.
Japp, min lillebror är mogen för sin ålder.
Nynnandes på en gammal schlager låt satte min mamma ner maten på bordet. Spaghetti och köttfärssås med parmesan, mums!
- Så ungar, har ni haft en bra dag? Undrade mamma med ett leende mot mig och Max. Min mamma är vad jag skulle kalla en klippa, hon bryr sig alltid mest om mig och Max i hela världen. Vad man än säger eller vad man än gör, så skulle hon aldrig sluta älska oss. Inte som våran pappa gjorde.
För att skaka mina tankar bort från pappa så log jag ett snett leende mot mamma och svarade ett snabbt ja.
Trots att inga dagar i skolan var riktigt bra så orkade jag inte oroa min mamma.

Det var inte det att jag blev mobbad i skolan, utan jag var bara osynlig. Jag hade ett par vänner som jag kunde vara med, men jag träffade dom knappt utanför skolan och vi hade inte så mycket mer gemensamt än att vi var dom "opopulära i klassen".
När jag försökte lära känna nya människor så blev jag oftast ignorerad eller så blev jag tydligt visad att jag var ogillad. Så tillslut har jag bara gett upp och accepterat att jag får nöja mig med att att stå i bakgrunden.
Min lillebror pratade på om vilken rolig dag han hade haft med klassen på deras utflykt men jag orkade inte lyssna utan åt bara i tystnad. Mat, min bästa vän.

Efter maten hjälptes vi alla åt att diska, trots mina högljudda protester om att jag hade läxor. Självklart var min plan bara att gå upp att kolla klart på teen wolf, men vem orkar diska?
Men mamma, envis som hon är tvingar alltid mig och Max att diska och ta undan allting. Själv säger hon att det är för att vi ska lära oss att ta ansvar, men personlig så tror jag att det handlar mer om att hon vill upp på sitt rum och läsa sina deckare.
- Förresten, har ni hört att dom nya grannarna flyttar in ikväll? Sa mamma lite för glatt. Hennes bruna ögon glittrade lurigt. Jag kände min mamma allt för väl, och jag visste att hon ville spionera på dom nya grannarna för att få något att skvallra om med sina vänninor.
Ja, min mamma kan vara ganska ytlig och hon uppför sig mer som en tonåring än vad jag gör.
- Mamma, snälla gör inte något pinsamt suckade jag och blängde på henne.
Hon spärrade förvånat upp ögonen och la handen framför munnen som den drama Queen hon verkligen är.
- Jag? Vara pinsam? Sa hon och fnittrade pinsamt. Gud, min mamma kan vara så jobbig ibland.
Jag gav henne bara en menande blick innan jag gick upp till mitt rum.
Mitt rum är som min privata zon där jag alltid vill vara ifred, och mamma och Max vet mycket väl om att dom absolut inte får gå in där utan att fråga.

Trött efter en lång dag i skolan slängde jag mig i sängen och drog en mjuk filt över mig. Äntligen dags för teen wolf!

Precis när Dylan Obrian äntligen kom med i avsnittet så hörde jag mammas irriterade röst.
- Emily skynda dig!
Ugh, att man aldrig kan få dregla över Dylan Obrian ifred!
Motvilligt slängde jag mig ur sängen och stampade nerför trapporna. Jag var fortfarande irriterad på mamma efter att ha få slita mig från en väldigt snygg Dylan Obrian, och jag blev inte mindre irriterad av att se att hon stod och spejade mellan gardinerna i vårat köksfönster.
- Mamma vad gör du! Väste jag generat.
Mammor borde veta hur pinsamma dom får vara, jag menar spionera från ett fönster? Där går det över gränsen.
Mamma vände sig mot mig och skrattade bara.
-  Kolla själv, flinade hon mot mig.
Trots att min mamma var otroligt pinsam, så kunde jag inte låta bli att bli nyfiken.
Så trots att det tar emot lite att vara så pinsam som sin mamma, så gick jag fram till fönstret, drog undan den svarta sammetsgardinen och kikade ut.

Ute på uppfarten så stod det en stor flyttlastbil. Jag var inte den smartaste, men till och med jag fattade att det var dom nya grannarna.
Ut ur  förarsätet  kom iallafall först en medelålderskvinna.
Med hennes långa, blonda hår, blåa kristallklara vackra ögon och tydliga käkben fanns det inga tvivel om att hon var vacker.
Ur baksätet klev en flicka i 11-årsåldern. Hon var väldigt lik kvinnan förutom att hon var yngre och hennes hår lockigare och kortare.
Den sista som klev ur bilen var en kille i min ålder.

Med ögon stora som tefat stirrade jag på honom. Med sitt korta, bruna, rufsiga hår, skarpa käklinje, isblåa ögon och väl framhävda kindben så var han helt klart den mest attraktiva kille jag någonsin hade sett. 
Precis när jag inte trodde att det kunde bli ännu pinsammare, jag menar jag stod faktiskt och spionerade på våran nya granne, så vände han sig om och kollade rakt mot mig.
Och låt mig bara göra det klart för er, han var ännu snyggare rakt framifrån.
Med kinder röda som tomater stängde jag snabbt för persiennerna. Herregud, han måste tro att jag är helt dum i huvudet som står och spionerar på honom.
Att han säkerligen kommer gå i samma skola som mig gör det inte direkt bättre, tänk så berättar han för alla om vilket freak jag är?
Jag menar, så som han ser ut så kommer han säkert vara med dom populära innan skolan är slut imorgon.
- Varför ser du så förskräckt ut? Såg det inte ut att vara några trevliga grannar? Utbrast mamma förskräckt och slängde sig fram till fönstret.
Jag himlade bara med ögonen åt min patetiska mamma och gick upp till mitt rum för att göra iordning mig inför natten. Trots att jag egentligen hade planerat att kolla klart avsnittet av teen wolf så besköt jag mig för att gå och lägga mig tidigt och försöka att sova bort oron om den nya grannen.
Jag gick in i badrummet och borstade mina tänder innan jag öppnade dörren till mitt rum bara för att förvånat stirra ut genom mitt fönster.
Mitt rum ligger nämligen mittemot ett rum i våra grannars hus. Jag skulle säga att det är ca 1 meter mellan fönstrena, så man ser tydligt vad som händer i det andra huset.

Jag vet, dåliga arkitekter som tyckte att husen skulle stå så nära varandra, men eftersom den förra familjen som bodde i grannhuset bara hade rummet mittemot som ett gästrum så hade  jag inte riktigt tänkt på det.
Men nu verkar det som att killen i grannfamiljen har flyttat in i rummet mittemot mitt.

----------------------------------------------

Hoppas att ni kommer att gilla min nya novell!
Kram