The player next door (Swedish)

Kapitel 3

Klockan 7 vaknade jag pigg som en lärka, stängde av väckarklockan och dansade upp ur sängen.
Okej, inte riktigt. Klockan 6 ringde min väckarklocka, men trött som jag var drog jag bara täcket över öronen och försökte somna om. När klockan ringde 10 minuter senare hoppade jag förvånat upp ur sängen och landade med en duns på golvet med huvudet före.
Efter att ha gäspat stort så gick jag sedan in badrummet och tvättade av mitt ansikte med kallt, rent vatten för att väcka mig själv. Som ni förmodligen redan har listat ut så är jag inte speciellt morgonpigg.

Trots att jag egentligen bara ville gå och lägga mig igen så släpade jag mig ner till köket för att äta frukost.
Nere i köket satt mamma och drack hennes kaffe medan Max åt mjölk med flingor. Mammas långa blonda hår var uppsatt i en hög knut på huvudet och hennes ansikte såg trött och slitet ut utan smink. Hennes panna var rynkad av besvär och hon hade mörka, trötta skuggor under ögonen.
Men så fort hon fick syn på mig så sken hon upp i ett stort leende. Förstår ni vad jag menar om att min mamma alltid är en klippa?
- Godmorgon gumman, sovit gott? Undrade hon glatt. Jag nickade bara som svar trots att jag inte hade fått min skönhetssömn, och det tack vare min idiot till granne.

Innan jag satte mig ner vid köksbordet rufsade jag om Max stilade hår. Han envisades hela tiden om att ha sitt hår bakåtslickat, och som hans syster var det min trogna plikt att se till att han såg bra ut.
- Emily! Fräste han surt och gav mig en arg blick. Jag räckte bara ut tungan som svar och började smöra min macka.
Åh, vad skulle jag ta mig till utan att kunna reta min älskade lillebror?
När jag hade ätit upp min macka var det bara 10 minuter kvar till min buss skulle gå, så jag sprang upp till mitt rum och drog på mig en vanlig grå t-shirt och ett par slitna jeans. Kanske inte så speciellt, men väldigt bekvämt och det var det viktigaste för mig. Jag var inte den där tjejen som gick upp två timmar innan skolan började bara för att välja ut en perfekt outfit och sminka mig.
Jag ställde mig framför spegeln för att borsta mina tänder och kollade in i mina bruna ögon. Dom var i en grön-brun färg och inte speciellt fina enligt mig, bara ganska vanliga.
Mina läppar var mjuka tack vare läppbalsamet jag alltid bar med mig i min ficka, mina kinder var i en persikofärgad ton och mitt guldiga hår var rufsigt och vilt.
--------------------------------------------
Bussen till skolan var försenad, så jag var tvungen att springa till mitt skåp, rycka upp låset och strunta i böckerna. Snacka om en perfekt början på dagen, eller inte.
Precis när jag kom fram till klassrummet öppnades dörren, och jag följde lättat med strömmen av elever in i klassrummet. Första lektionen var matte, mitt favoritämne. Sarkasm mina vänner.

Jag satte mig själv som vanligt vid min bänk och väntade på att lektionen skulle dra igång. Våran mattelärare Mrs Finnigan började skriva upp mattetalen på tavlan. Mrs Finnigan var världens strängaste och mest hatade lärare. Hennes hår är uppsatt i en strikt knut på hjässan, dom små kalla grisögonen är alltid ihopknipta och munnen är ihopdragen till en snål grimas. Så fort man var en minut försenad eller yttrade ett ord när man inte skulle så fick man kvarsittning. Därför var alltid hennes mattelektioner tysta och enligt mig, tråkiga. Jag satt mest med mina hörlurar ipluggade i öronen och försökte att lösa dom enklaste uppgifterna. Matte är kul, eh?

Men en halvtimme efter att lektionen hade börjat, hände det som aldrig har hänt under Mrs Finnigans lektioner. Dörren öppnades och en elev kom in 30 min försent. Och inte vilken elev som helst, utan det var Luke.
Han var snyggare en någonsin med en beige tröja och ett par urtvättade jeans, och det var jag inte ensam om att tycka. Alla tjejer i rummet, inklusive Jennifer satt med vidöppna munnar och stirrade på honom.
Han log bara snett med sitt pärlvita leende, som att han var van vid alla blickar.
- Tja, förlåt att jag är sen men jag hittade inte hit, flinade han mot Mrs Finnigan innan han ställde sig framför tavlan och började skriva. Jag kunde inte låta bli att fokusera på hans röst som lät så mörk men samtidigt mjuk. Som en mörkt ton blandat med en klick honung. Den passade perfekt till hans utseende.

Luke Walters

- Jag heter då Luke Walters och är nyinflyttad från Florida, och jag tror inte att jag behöver berätta om mina intressen, flinade han mot några tjejer i hörnet som började fnittra. Ugh, arroganta idiot.
- Det var en, uhm väldigt intressent presentation Luke, men nu återgår alla till sina arbeten så redovisar vi om 10 minuter, spottade Mrs Finnigan fram. Den stackars kvinnan var helt röd i ansiktet av ilska, en färg som verkligen inte passade henne om jag fick säga det själv.
Luke kollade sig om i klassrummet efter en ledig plats, och det var då det slog mig. Den enda lediga plasten var bredvid mig.

Yay life.

---------------------------------------------

Nu är tredje kapitlet ute, så jag hoppas att ni gillar det!
Kram Felicia