The player next door (Swedish)

Kapitel 2

Det förvånade mig inte att killen hade rummet mittemot mitt, det var precis likt min vanliga tur.
Suckande förstod jag att jag nu skulle vara tvungen att ha rullgardinen nere nästan hela tiden. Jag kunde knappt föreställa mig hur generad jag skulle bli ifall han såg mig byta om.
Så jag duckade och sprang snabbt över trägolvet fram till fönstret för att dra ner min himmelsblå rullgardin.

Att min rullgardin var i en himmelsblå färg råkade vara just för att himmelsblå är min absoluta favoritfärg. Himlen har alltid fått mig att känna mig fri.
För att kunna dra ner rullgardinen var jag tvungen att resa på mig från mitt gömställe och sträcka på mig.
Precis när jag reste på mig så fick jag ögonkontakt med killen.
Förvånad att han var så snygg som jag mindes honom drog jag efter andan.
Hans bruna hår såg så mjukt ut, läpparna så röda och inbjudande. Men det som gjorde att jag inte kunde slita blicken från honom var ögonen.
Såhär på nära håll såg jag att dom var himmelsblå, inramade av tjocka svarta ögonfransar. När jag vaknade från min trans så såg jag att han flinade mot mig. Hans tänder var vita och raka och matchade hans utseende lika bra som resten. Han var den levande definitionen av perfekt.
Innan jag kunde skämma ut mig ännu mer genom att börja dregla så sträckte jag på mig och drog ner rullgardinen.

När jag hade bytt om till min mjuka flanellpyjamas så kröp jag ner i min säng och drog täcket över huvudet. Det var helt kokhett i mitt rum eftersom jag inte ville öppna fönstret och höra min nya grannes rockmusik.
Nej tack, jag behövde all skönhetssömn jag kunde få.
Min granne verkade nämligen hålla en slags fest i sitt rum såhär klockan 10 på en tisdagskväll och han spelade väldigt hög musik tillsammans med hans kompisar som skrattade väldigt högt.

Vi hade väldigt dålig isolering i vårt hus, så trots att fönstret var stängt så kunde jag höra rockmusiken strömma ut ur högtalarna.
Dumma snygga granne tänkte jag surt medan jag drog täcket över huvudet för att stänga ljuden ute.
Precis när jag äntligen skulle falla in i drömmarnas land så hördes det en duns på mitt fönster precis som att någon kastade något.
Vad i helvete?

Tro mig, man vill inte komma och störa mig när jag är trött och behöver sova.
Ingen stör min sömn ostraffat.
Ilsket gick jag fram till fönstret och utan att tänka mig för drog jag upp rullgardinen. I fönstret mittemot stod det fyra killar och stirrade på mig.

Det var min snygga granne och tre stycken från min skola. Dom tre killarna från min skola var Alec, Troy och Zac. Alla tre var dom mest populära killarna i skolan, och att min nya granne redan kände dom förvånade mig inte det minsta.
Deras stirrande på mig fick mig genast att känna mig obekväm. Jag hade trots allt bara på mig min pyjamas, och mitt guldfärgade hår stod åt alla håll och kanter.
Men det fanns inte tid att backa ur nu, skulle jag bara dra ner rullgardinen så skulle dom tro att jag var helt galen.
Det kanske jag var också, men jag kände inte att det var nödvändigt för dom att veta.

Så innan jag hann ångra mig så öppnade jag fönstret.
- Skulle ni kunna vara lite tysta, jag försöker sova, sa jag så artigt jag kunde.
Mina händer darrade lite av nervositeten, jag har aldrig gillat att prata med killar, och speciellt inte med 3 av dom snyggaste killarna i min skola.
Zac, skolans största player log ett flörtigt leende mot mig.
Han är känd för att vara killen som krossar alla tjejers hjärtan, men till och med jag var tvungen att erkänna att han var attraktiv med sin solbrända hud, dom bruna ögonen och dom söta smilegroparna.
- Vill du inte komma över istället? Undrade han seriöst.
Jag stelnade till. Jag, Emily, tjejen som aldrig blir uppmärksammad av dom populära, komma över för att vara med dom snyggaste killarna i hela skolan?

Alla killarna började skratta och jag insåg generat mitt misstag. Självklart skulle dom inte bjuda in mig, det var ändå skolans populäraste killar vi pratade om.
Jag samlade så mycket mod jag kunde.
- Kan ni bara hålla käften så att jag kan få sova snälla, sa jag och log sött mot dom.
Alla killarna kollade förvånat på mig.
Wow, till och med jag var förvånad över att jag faktiskt vågade stå upp för mig själv för en gång skull.
Men min granne var den som samlade sig först, och han flinade bara mot mig innan han gick fram till högtalaren och höjde volymen. Jävla egoistiska idiot.
- Ursäkta mig, granne, men vi får prata hur mycket vi vill, sa han kaxigt.
- Eller så kan du komma över och få oss att sluta prata, flinade Zac mot mig. Jag himlade bara på ögonen.

- Men vänta, går inte du i våran skola? Frågade Alec helt plötsligt. Alec var skolans golden boy. Perfekt utseende, perfekt flickvän och perfekta betyg.
- Ehm jo det gör jag, svarade jag osäkert och fingrade lite på min tröja.
Zac kollade intensivt på mig.
- Det tror jag inte, ett sånt ansikte skulle jag ha känt igen, flörtade han.
Min granne började skratta och jag kände hur mina kinder började bli allt rödare.
- Oroa dig inte sockertopp, det är inte på ett bra sätt man kommer ihåg ditt ansikte, flinade min granne.
Ugh, vad var det med hans flin egentligen?
Han kanske var attraktiv, men också en riktigt idiot.
-   För det första, kalla mig inte sockertopp, och för det andra så är jag iallafall inte en egocentrerad idiot, fräste jag ilsket. Trots att jag inte ville erkänna det, så gjorde det ont att höra dom orden.

Jag visste hela tiden att jag inte var snygg, och att få höra det hela tiden bättrade inte direkt på mitt självförtroende.
Jag var för kort för min ålder, mina ögon var för små och mitt hår i en för annorlunda färg. Jag visste redan om det, och jag behövde ingen idiot att berätta det för mig.
- Damn, visslade dom andra killarna och skrattade åt min granne som såg förvånad ut över mitt lilla utbrott.
- Haha hon har rätt Luke, ifall du inte tappar lite av ditt ego kommer dit huvud snart att explodera, flinade Troy som var skolans pranker.

Så fort rektorn satte sig på ett häftstift, eller kemilabbet började brinna så visste man vem den skyldiga var.
- Du är bara avundsjuk för att jag får mer tjejer, flinade min granne vars namn tydligen var Luke.
Ett sexigt namn på en sexig kille. Tänkte jag just det där?
Sluta Emily, Luke kanske uhm inte är så ful, men han är också en egoistisk idiot.
Troy flinade bara tillbaks mot sin kompis och jag suckade bara åt båda.
- Okej, ifall inte ni idioter misstycker så går jag och lägger mig, godnatt, sa jag och smällde igen fönstret innan jag snabbt drog ner rullgardinen.

Okej, det var inte speciellt smart att kalla skolans populäraste killar idioter, men jag var stolt över att jag äntligen stod upp för mig själv.

Trött av dagens alla händelser kröp jag ner under täcker och slöt ögonen.

---------------------------------------------
Hoppas ni gillar boken hittills, kommentera & tipsa gärna era vänner

Kram Felicia