THOMAEL~fanfiction~

2

Jag drar upp mobilen igen, svaren flödar in under Mikaels tweet och min mobil laggar sönder för alla taggningar. Jag märker hur ett äldre par kollar konstigt på mig och jag upptäcker genast hur jag sitter o ler, rakt emot dom. FUUUQ
Det är så pinsamt att jag kollar rakt framför mig där en kvinna i trettioårsåldern sitter o kollar på min mobil som jag glömt med skärmen lysandes i knät. Hon kollar bort och ser lika generad ut som jag. Jag hatar när människor ser mina privata meddelanden, även om dom finns på internet så har hon inte nån jävla rätt till att kolla igenom min twitter, speciellt inte nu.

Under resten av bussfärden sitter jag och kollar ner i golvet. Där nere är chansen att mina känslor ska vara besvarade, alltså omöjligt.

När jag är framme vid tågstationen i Växjö bär jag min väska mot en bänk som jag ställer mig bredvid. Tåget kommer om 15 minuter så jag kan ta en lugn stund och bara tänka.
Såklart glider tankarna iväg mot Mikael. Med sina fina ögon och sitt underbara leende, skrattet, skämten. Jag saknar honom så mycket att det gör ont i mig.
Medan jag tänker på det rullar tåget mot Alvesta in.

Vet inte vad jag ska göra, hela kvällen/natten har bara varit fylld av thomael och Mikaels hemliga kärlek så då fick jag feeling till att skriva lite här! Hope u liked it💛
//Carro