prolog ;

260 6 1
                                    

Min moster har alltid sagt att jag måste vänta tills jag blir 18. Jag vill inte vänta att, det är för spännande, men endå läskigt.

Jag har lärt mig att kärlek är en sjukdom, man blir galen och kan inte kontrollera sig själv. Alltså är det väldigt farlig, livsfarligt. När man blir 18 går man igenom en procedur. Min mamma blev dödad för att hon älskade min pappa så mycket. Hon hade nämligen inte gått igenom proceduren, hon vägrade. Innan de tog henne ifrån mig sa hon att inte lita på de. Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad hon pratade om. Jag saknar henne sjukt mycket faktiskt fast jag inte har många minnen av henne. Hon dog eller fördes bort ifrån mig när jag var 8. Jag är nu 17 och ska bli 18 om ett halv år. Jag har blivit tillsagd att hon blev dödad och att hon inte finns mer. Sad.

Vi bor i Detroit, Michiga, i ett relativt stort hus, stor trädgård på baksidan. Inget av detta bryr du dig om, det du bryr dig om är hur jag är och vad fan jag pratar om. Somsagt, kärlek är en sjukdom, man dör av det. Jag har hört folk som tar självmord för att man älskar en person som man inte kan få, lagen godkänner det inte.

Tjejer och killar går i separata klasser, jag inte känt på en kille i hela mitt liv, inte ens pratat med en kille. En kille har inte heller tagit på mig. Jag har lärt mig att det ska vara såhär. När man blir 18 får man vara med killar, men inte bilda familj om man inte man har föräldrarnas tillstånd.

//

detta som jag skriver är alltså inte något som är inte så verkligt men endå lite. men jag ville bara säga det så någon bah "men vafan snackar hon om????? " ta't lugnt, du kommer förstå ;)

shawn är inte känd eller något sånt, han bara lever livet ahhah, men bYE ses i kapitel 1 :))

the wild ones //s.mWhere stories live. Discover now