Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag träffade honom nyss men jag vet inte? Jag har aldrig varit kär, vad är ens kärlek?
Jag satte mig upp och gnuggade mig i ögonen och drog händerna för ansiktet. Jag satt upp mitt långa bruna hår i en messy bun och gick ner och tog ett äpple och satte mig på framsidan på en trappan. Alla sov fortfarande. Klockan är 10:23am och det är soligt och säkert 26 grader redan. Jag kollade upp och såg någon sitta på en bänk längre bort. Kan det vara Shawn? Jupp.
Är han dum eller? Vill han att vi båda ska åka till labratoriet? Jag stirrade på honom och han kollade upp på mig och log. Jag mimade "Vad håller du på med?!" med en arg min. Han gick mot mig och jag kollade bakåt in i köket för att se om Anna eller min lilla syster stod där o kollade på. Men de va ingen där. "DU, du kan inte bara komma såhär." sa jag argt och stirrade på honom. Han kollade på mig med sin lugna leende. "Vill du få oss båda i labratoriet eller?" väste jag. Han ryckte på axlarna och ställde sig framför mig. Jag ställde mig upp och sa snabbt "Följ med mig.". Han gick efter mig på baksidan. Jag vände mig om och kollade på honom. "Vad äre du vill?" sa jag jag och la armarna över bröstet. "Får jag inte bara se dig?" sa han och höjde på ögonbrynen. "Näe, de kan göra så att vi hamnar illa ute." sa jag tvärt. "Really? Du tror på vad de säger?" sa han och såg arg och förvånad ut. "Ja.." Han fnös till och skrattade till. Jag blev nästan lite rädd så jag backade några steg. "Du ska inte tro på vad de säger, de är galna." sa han och kollade allvarligt på honom. Han kollade på mig och såg att jag backat några steg bakåt, hans min blev mer lugnare men han skrämmer mig fortfarande. "Förlåt, men jag blir bara så arg på vad som har hänt med de här stället. Allt är fucked up.". Jag kollade på honom med ett rynkat ögonbryn. "Men det är sant, de som de säger." sa jag. Han skakade på huvudet. "Jag kanske är kär men det betyder inte att något är fel på mig." Jag blev helt snurrig i bollen av de han sa. (jag blev också de hahahah lol) Jag höjde ögonbrynen och kollade på honom. "Vad menar du?" sa jag och kollade nyfiket och konstigt på honom. "Man blir gladare och gör knäppa saker som man kan göra fast man inte är kär. Man kan bara vara dum eller knäpp eller rolig. Man behöver inte vara kär för att bli knäpp eller bli gladare. Men de kan vara en av anledningarna till att man blir lite koko."
Jag kollade på honom och höjde på ögonbrynen, "Säkert.." sa jag och fnös till. "Det är sant!" sa han högt. "Noelle! Var är du?" skrek Anna. Jag kollade på Shawn, han kollade på mig. Han tog tag i min arm och drog in mig i skogen. "Jag kommer!" skrek jag medans han drog iväg mig. Jag började bli rädd igen. Han höll ett hårt och fast tag runt min arm. Sedan tog han tag i min hand. INGEN har hållt i min hand utom min lilla syster. Holy shit. Jag kollade nervöst på honom och i hans hand som höll i min. Tillslut stannade vi, han vände sig om och kollade den lugna minen på mig. Jag kollade på honom, mina irisar utviggdades och mitt hjärta slog snabbare och snabbare. Jag fick svårt att andas, jag fick nästan andnöd. Han släppte min hand och kollade på mig med sina snälla ögon. Allt av detta är fel, jag vill skrika, jag vill gå bort från honom. Men samtidigt vill jag vara nära honom, krama honom. Han log, fåglarna kvittrade, vinden lät mellan trädena, allt är så fint. Han tog ett steg fram och jag försvann i hans varma famn. Jag bara stod där och höll om honom. Jag kunde höra hans hjärta, det slog i normal takt medans mitt slog som en galning. Jag blundade och kände mig trygg. "Tror du mig nu?" viskade han i mitt hår. Jag svarade inte, för jag vet inte vad jag ska tro. Istället sa jag något heelt annat. "Hur vet du vad jag heter..?" mumlade jag mot hans mage. "Jag vet allt." sa han. "Bullshit." mumlade jag.
YOU ARE READING
the wild ones //s.m
Fanfiction//Tänk om kärlek var en sjukdom? Hon är den som är rädd för att göra fel val. Han är från the wilds, han har blivit utstött från folket. //