Fairytales

0.2

När hon vaknar är hon inte längre i skogen, utan i en alldeles för mjuk säng. Hur hon hamnade här vet hon inte. Antagligen var det en gammal gubbe som hittade henne i skogen.

Minnena från skogen är suddiga, hon minns bara att samtalet med Luke. Tårarna hotar att välla över när hon tänker på honom. Varför ska kärlek vara så komplicerat?

För att inte börja gråta bestämmer hon sig att kolla vem hon är hos, så hon blir distraherad. Utanför rummet är det en lång korridor med många dörrar. På vissa av dom står det även namn på, så som Rakel, Gabriel, Milo, Lisa och några fler.
Längst ner i korridoren är det en trappa så hon börjar försiktigt gå mot den.

Trappan knakar till lite när hon går i den, men ingen verkar märka något.
För när hon kommer längst ner hör hon röster från ett av rummen.
"Är du säker?!?"
"Ja! Jag kände det!"
"Men hon är bara en människa!"
"Och? Man kan vara mate med en människa!"
Vad dom pratar om vet hon inte, men hon vet att hon måste bort härifrån nu.
Därför riktar hon sina steg mot dörren rakt framför henne.

Konstigt nog hörs hennes steg inte alls, det känns som hon flyger över golvet.
Tillslut är hon framme vid dörren och ska precis stänga den när rösterna tystnar och någon säger: "vart ska du?"
Hon vänder sig snabbt om och möter dom blåaste ögonen hon sätt.

Hennes ben springer och springer, aldrig har hon sprungit så här snabbt innan. Ändå kan hon höra dom andras fotsteg bakom henne. Vad vill dom henne?

Tillslut är hon dock framme vid staden och hon kan äntligen sakta ner.
Stegen som innan var bakom henne är borta och nu hörs endast vinden och några enstaka bilar. Endast några få människor syns till så hon antar att klockan inte är så mycket.

Det tar ett litet tag innan hon hittat hem, vilket inte är så konstigt eftersom hon nyss flyttade hit. Så allt är bokstavligt talat nytt. Hennes förra saker brann med huset hon och hennes pappa bodde i.

Nu bor hon dock ensam i en liten tvåa, för att hennes pappa inte kunde ta hand om henne. Och enligt socialen klarar hon sig själv även hon bara är 17.

Ny stad betyder även ny skola, vilket gör henne väldigt nervös eftersom hon hatar att släppa in nya människor.

_________________________