You're mine! (Swedish The Fooo FanFic)

DEL 1 [You're Mine]

DEL 1

MONICAS P.O.V:

Jag vaknade upp i det främmande rummet, jaha, det här är alltså mitt rum.. Idag är det den dag jag inte har längtat till, skolan. Jag sätter mig upp i sängen och tittar runt. Rummet var inte så stort men ändå inte så litet, perfekt för mig, en 14-årig tjej vid namn Monica Wilson. 

"MONICA! FRUKOSTEN ÄR KLAR!" ropade mamma som tydligen hade gjort frukosten. 

"Jaja, jag kommer" ropade jag tillbaka och steg ur sängen och öppnade garderoben. Hmm, vad ska jag ha på mig? Som vanligt kunde jag inte bestämma mig och krafsade runt bland kläderna. Några plagg hamnade på golvet och jag suckade för mig själv. Till slut tog jag ett par svarta jeans-leggis med en beige stickad tröja. Våren började närma sig och solen hade verkligen värmt, så jag bestämde mig för att inte ha någon jacka, jag hade ju ändå så en tjock stickad tröja. När jag sedan hade bytt om tog jag fram platt och lock tången. Håret..vad passar bäst idag? tänkte jag för mig själv. Jag bestämde mig för att locka håret i naturliga lockar som jag sedan sprejade med lIte hårsprej. Sådär! Nu var det bara sminket kvar. Jag satte mig framför sminkbordet och tände lampan. Jag tog lite mascara, eyeliner och slutade med lite rouge. Nu var jag äntligen klar! Sedan släntrade jag ner från trapporna.. mums, det luktade pannkakor! 

"Äntligen! Jag började tro att du inte vill ha frukost, pannkakorna har ju kallnat!" sa mamma.

"Förlåt, jag visste inte vad jag skulle ha på mig" sa jag och tittade hungrigt på pannkakorna. Jag tog en tallrik från skåpen och började lassa på pannkakor, 1..2..3..4 stycken! Sedan sprutade jag på jordgubbsylt och hämtade besticken.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag hade precis ätit färdigt och gick upp i rummet för en sista titt i spegeln. Jag fixade till sminkningen och sprutade på lite parfym, victoria secret, strawberries&champagne. Sedan satte jag i några pärlörhängen och tog väskan. Lite egopix blev det också. 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Hejdå!" ropade jag och satte på mg mina svarta ballerinaskor."Ha så kul på din första skoldag, smsa eller ring oss om det är något" sa pappa och kramade mig.

Sedan släntrade jag iväg till busshållplatsen. Jag satte på mig mina hörlurar och musik börjades spela. Jag var så nervös, tänk om något skulle gå fel? Efter några minuter kom äntligen bussen och jag hoppade på. Det var inte så fullt så jag satte mig på ett säte längst med fönstret. Jag skulle åka 7 hållplatser så jag blundade och lugnade ner mig. Vi hade bott i Skara i ett litet hus på landet, strax utanför Göteborg. Jag tränade basket 4 gånger i veckan och älskade att träna. Pappa hade hittat ett fantastiskt jobb och hus här i Stockholm, så vi flyttade. Jag fick lämna allt, mina kompisar, mitt lag och vårt gamla hus som jag hade bott i så långt tillbaka jag kan minnas. Basketen hade jag slutat men pappa lovade att vi skulle hitta ett nytt lag för mig. Man få la hoppas, basket hade jag alltid älskat. Jag var oftast kallad för "den otroliga" i min gamla skola för jag var den smartaste i klassen, jag hade en otrolig sångröst (enligt mina kompsar och lärarna) och jag var alltid sportgalen. Tårar börjades bilda bakom ögonlocken och jag försökte blinka bort dem. När jag hade åkt några få 3-4 hållplatsen stanade bussen och 4 killar hoppade på. Snygga var de också! Wow, dessa killar hade verkligen känsla av stil. En av killarna, killen med keps stirrade på mig och viskade något till de andra, sedan vändes allas blickar till mig. Jag vände mig om jag tittade ut genom fönstret. Vad stirrar dom på? Jag kände att sätet bredvid mig sjönk ner av en kropp. Han med keps..

FELIX P.O.V:

"Jaa, nu kommer bussen!" ropade Ogge och ställde sig upp från bänken.

Vi hoppade på och möttes av ett för gröna ögon som stirrade nyfiket på oss. Oj, va hon va snygg!

"Killar, kolla in henne!" viskade jag och killarna vände blicken mot henne. Hon märkte och vände bort den nyfikna blicken från oss och stirrade istället ut genom fönstret.

"Kom vi sätter oss vid henne, hon kanske är den nya tjejen som ska börja i vår klass" sa jag och gick med bestämda steg fram till hennes säte och satte mig. Killarna satte sig framför. 

"Hej, jag heter Felix, vad heter du?" frågade jag efter allt mitt mod jag hade samlat.

"Uhmm, hej? Känner vi varann?, Monica är iallafall mitt namn" svarade hon lite kaxigt på rösten.

Killarna flinade och fnissade tyst. Japp, första intrycket gick inte så bra...

"Oj, vilken kaxig dam vi har här! Monica Wilson heter du va? frågade jag och flinade.

"Ja-aa? Hur visste du det?" frågade hon med en liten aning förvirring på rösten.

"Du ska börja i vår klass" sa Omar som hade vänt sig om och log mot henne.

Hon blev generad och rodnade. Ånej, inte kan hon rodna åt Omar? Hon ska ju se på mig! Jag blängde surt åt Omar och han höjde förvånat på ögonbrynen.

"Och vad heter du då?" frågade hon och vände sig mot Omar.

"Omar Rudberg" svarade han och blinkade med ena ögat. 

NEJ! Hon är min, jag var den populäraste killen i skolan, JAG haffade tjejer. Inte Omar. Jag kände en aning svartsjuka bubbla i mig. Jag, Felix Sandman ska minsann imponera på henne!!

MONICAS P.O.V:

Felix, som killen med keps hette hade försökt skaffa uppmärksamhet, han försökte få mig att gilla honom. Gud, vad jag störde mig på sånna killar som tror sig coola. Däremot Omar som hade ett svinsött leende kände jag att jag skulle kunna bli kompis med. Han var den snyggaste av alla dem 4 och hade bruna ögon som glittrade som diamanter i solen. Jag kände att Felix kokade på platsen han satt på. Jag tror nog han hade sätt Omar blinka åt mig. Jag suckade och höjde musiken. 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag klev av bussen och andades in den friska luften. Busshållplatsen var bara några hundrameter från skolan. Nervösiteten började smått komma tillbaka. Jag kände alla blickar som stirrade på mig och skyndade mig snabbt in i byggnaden. 104...106..108..110..112! Där var det! Jag ställde mig bredvid dörren som snart slogs upp av en tjock liten tant.

"Monica Wilson?" frågade hon och höjdeögonbrynen.

Oj..hon såg sträng ut. Hon räckte fram handen som en hälsning och jag skakade motvilligt handen.

"Jaaa" svarade jag nervöst och log ett stelt leende.

Hennes allvarliga ansikte sprack upp i ett stort leende. "Välkommen! Jag är din klassförståndare, Pernilla!" 

"Tack" svarade jag och log vänligt. 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"God Morgon klassen! Det här är Monica Wilson, hon ska börja i klassen idag. Vill du presentera dig själv?" Frågade hon och vände sig mot mig.

"Visst" svarade jag och log. Nervösiteten började försvinna. Jag var inte det minsta blyg, jag älskade att prata och berätta om mig själv. 

"Hej! Jag heter Monica Wilson, som ni säkert har fattat" sade jag med ett stort leende och jag kände att smilgroparna syndes. Klassen skrattade och jag fortsatte att berätta om mitt liv. Jag märkte att klassens ögon blev mer intresserade och de hade massa frågor. Dagen skulle nog gå bra? :)

SÅ, detta var första delen. Såååå, vad tycks? RÖSTA OCH KOMMENTERA!!! Ny uppdatering kommer snart! Senast på fredag! KOMMENTER OCH RÖSTA SÅ ÄR NI BÄST!!!