You're mine! (Swedish The Fooo FanFic)

DEL 2 [You're Mine]

DEL 2

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

MONICAS P.O.V:

"Då var denna lektioen slut, jag vill be Monica stanna kvar lite. Bra jobbat!" ropade Pernilla över klassrummet och klassen började röra sig utåt. När klassrummet hade tömts så började Pernilla prata. 

"Så, vad tyckte du?" frågade Pernilla och plockade undan vid katerden.

"Det var kul" svarade jag och tittade på henne. Hon stannade upp mitt i rörelsen och tittade allvarligt på mig.

"Jag ser att du tycker att det är lätt, om du vill så kan du få lite andra uppgifter?" sade hon och tittade på mig

"Ehm, jaa" svarade jag dröjande.

"Bra, då får du lite andra uppgifter, något du undrar om?" frågade hon och ansiktet sprack upp i ett vänligt leende. 

"Haha, killarna i denna klassen är väldigt heta.. Jag undrar om det finns något basketlag här i närheten" sade jag och kände att mina kinder skiftade färg till rött.

"Jaa du, killarna i denna klassen är väldigt schyssta, men de kan vara väldigt vilda också. Jag vet faktist inte nått lag, men Omar spelar basket så du kan ju testa med att fråga honom" sade hon och blinkade med ögat. Hon låste upp dörren och vi gick åt varsitt håll.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag hoppade på bussen och skruvade på musiken. Dagen hade blivit lyckad, och jag hade blivit nära vän med en tjej vid namn Diana. Bussen stannade vid min station och jag klev av. Jag gick raka vägen hem och slängde mig på min säng. Vilken jobbig dag!

"Hej Gumman, hur är det?" sa mamma och sjönk ner på sängen.

"Det är bra, det var jätte kul idag" sade jag och tittade upp från kudden.

Mamma log och pussade mig på pannan sedan gick hon och stängde dörren. Perfekt! Nu kan jag göra det jag ville. Jag satte på min laptop och satte mig vid skrivbordet. När den var på gick jag in på Hitta.se och sökte på Omar Rudberg. Jag tog nummret och sparade nummret på mobilen. Skulle jag ringa eller ej? Till sluta bestämde jag mig, jag skulle ringa! Signalera seglade fram och till slut hörde jag hans röst i andra änden.

"Hallå? Vem är du?" sade han misstänksamt.

"Hej! Det är Monica.." svarade hag nervöst och bet på mina naglar som var sönderbitna.

"Jaha, va kul att du ringde! Vill du något särskilt? Hur fick du tag i mitt nummer?"  sade han.

" Jo, jag fick det av en kompis ljög jag.

"Jaha, men vad ville du?" svarade han och jag kände på mig att han log.

"Joo, fröken sa att du spelade basket. Jag har också spelat innan, men som du vet flyttade jag och slutade. Jag skulle vilja börja igen. Du kanske vet något lag?" frågade jag och hoppades på att han visste något lag som skulle passa bra..

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

OMARS P.O.V:

Monica hade ringt! Jag hoppade runt i rummet av glädje, jag hade precis bjudit ut henne på fika så att vi kunde prata om laget. För mig var det inte som en vanlig fika utan som en dejt. Monica kanske inte tycker det? ÅH, jag var så nervös. Hur mycket var klockan egentligen?! Jag tryckte på mobilen och skärmen lystes upp och visade 17:18. Oj, vad den redan så mycket? Vi skulle mötas 18.00 vid Espresso House. Dags att fixa sig! Hmm, vad skulle man ha på sig? Jag bestämde mig för att ta en vit ren t-shirt med ett par svarta jeans, klassiska. Sedan tog jag lite gelé i håret och killparfym. 

MONICAS P.O.V:

Jag startade med att byta om. Ett par leopard mönstrade pösigabyxor med en vit tröja från Tessie med volang. Lockarna hade höllt så jag behövde inte locka eller fixa håret. Ett par pärlörhängen och parfym blev det också. Till slut fixade jag till sminket och gick ner till vardagsrummet, där satt Mariza, min storasyster och hennes pojkvän, Joel. 

"Var är mamma?" frågade jag och avbröt deras kyss.

"Köket tror jag" svarade Mariza och pekade.

Hon hade rätt, mamma stod i köket och lagade mat. 

"Mamma? Kan jag få lite pengar?" frågade jag och lutade på huvudet.

"Vart ska du?" frågade hon och granskade mina kläder. 

"Ut med några kompisar" svarade jag och log.

"Jaha, vad roligt att du har hittat kompisar så fort! Du kan ta 200 ur min plånbok" svarade hon och klappade mig på kinden. Som tack kramade jag henne och tog pengarna. 

Jag satte på mig skorna och skulle presic öppna dörren när syrran och hennes pojkvän kom springendes. 

"Nemän, vart ska du då?" frågade Joel och blinkade med ögat.

Jag himlade med ögonen och gick ut. När jag sedan vände mig om hade dom börjat hångla. Usch, visst var de söta men det finns ju liksom sovrum? 

Jag tittade på klockan och den visade 17:56. Oj, nu var jag sen! Jag sprang till bussen och tittade hopplöst på bussen som precis hade åkt iväg. Nästa buss skulle komma om 7 minuter. Jag orkade inte gå enda vägen så jag stannade och väntade på bussen. Toppen, nu skulle jag bli sen. Tänk om Omar har tröttnat? 

OMARS P.O.V: 

Vart var hon?! Jag tittade på klockan och den var 18:01. Okej..en minut, kanske lite överdrivet men jag ville verkligen träffa henne. Hon är en så skön tjej att prata med, hon hade valt mig istället för Felix, HELT OMÖJLIGT! Jag hade satt mig vid ett bord vid fönstret riktat på busshållplatsen. Mina ögon väntade hoppfullt på att någon buss skulle komma. Äntligen kom nästa buss! Hon styrde snabbt stegen till kaféet och öppnade dörren. Hon klev in och dörren plingade i sin klocka. Jag ställde mig och upp och vinkade. Hon letade efter mig och till slut hittade hon mig och vinkade tillbaka. Jag gick fram mot henne, skulle jag krama henne eller inte? Hon hade tydligen bestämt att hon skulle krama mig för tillslut blev det en liten snabb kram. Åh, hon doftade jordgubb!

"Hej" sade hon och satte sig mittemot mig.

"Hej, ska vi beställa något?" sa jag och ställde mig försiktigt upp.

"Visst" sade hon och vi gick mot kassan.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Vi gick tillbaka till vårt bord med varsin milkshake i handen. 

"Så, vet du något lag? frågade hon och tittade upp från hennes milkshake. 

"Ja, du kan ju börja i mitt lag. Asså tjejlaget. Jag kan hjälpa dig att söka, jag har ganska bra kontakt med coacherna. Imon kan jag ringa, om du vill alltså" Sa jag och log.

"Åh, tack vad snällt! Det skulle jag gärna vilja!" svarade hon glatt och log.

"Såå..." sa jag och den blev pinsamt.

"Ja du, vad ska-" började hon men mer hann hon inte säga förren någon satte sig bredvid henne och lade sina armar runt henne................

NU händer lite saker!

KOMMENTERA OCH GILLA!

KOMMENTARE VAD NI TYCKER, NI ÄR BÄST!! IT MEANS A LOT!! 

Nästa uppdatering kommer snaaaaaaart.