Kriget i norr

Prolog

Bra att veta           
Koppar ris
1 guld ris = tjugo koppar ris
1 silver ris = femton koppar ris
1 brons ris = tio koppar ris

Ris är som mynt, fast risen är lite mer ovala, medan mynten är runda.
I alla världsdelarna så betalar man med ris och i alla länderna så har man  samma värde på dem.

Fornisja skapelse:
Jesk satt på sin tron. Han undrade vad han skulle göra. Allting gjorde honom uttråkad. Ingenting fick honom att skratta längre. Hans fru, Melika, var orolig för honom. En dag så kom hon till honom och sa,
"Ska du inte gå och hälsa på dina bröder? frågade hon, "du kan inte sitta här och gräva ner dig". Han såg på henne och tänkte efter. Skulle han verkligen gå och hälsa på sina bröder, som satt på sina troner och hade exakt lika tråkigt som han? Skulle han verkligen göra det? Hans fru förstod hans tvekan och efter många omen så lyckades hon tillslut övertala honom att resa med dessa ord;
"Du kanske kommer på något att skapa med dina bröder, det skulle väl vara roligt med något nytt?" Han skickade bud till sina bröder om att de skulle mötas på det Heliga Berget, i marmorslottet där, som deras far en gång hade skapat för att bröderna skulle kunna ha en mötesplats, där de skulle kunna träffas för att prata, diskutera saker och kanske ha någon fest tillsammans.
Han reste ditt med sina sabeltandade tigrar, som drog hans silvervagn. 
När han kom till mötesplatsen så gick han in i den stora salen. Där inne fanns det fyra stolar som stod i en halvcirkel. En för varje bror. Det blankpolerade golvet blänkte som en spegel. Golvet, väggarna och takter hand målningar av änglar och andra mystiska varelser. Han gick och satte sig på sin tron med varsin sabeltandad tiger på vardera sida om honom, andra till höger från den stora glasdörren. Hans tron var gjort av blå is. Den matchade hans vita skägg och hår, de isblå ögonen, den isblå rustningen och silverkronan med de is blå ädelstenarna i och en stor tveeggad yxa med vitt blad och svart skaft.
En efter en anlände hans bröder. Först kom Salvan, med sina gråsprängda vargar. Han satte sig på sin tron, bredvid Jesk, med en varg på varade sida om hans sten tron. Salvan hade svart hår, skägg och grå ögon, stenfärgad rustning och en stenkrona i olika nyanser av grått med många ädelstenar och diamanter i och ett svärd vid sin sida. Han buttra upp syn gav Jeks rysningar. Salvan var den av hans bröder som han gillade minst.
Sen kom Chalk, en gladlynt bror, som hade väldigt spetsiga öron och ögon och otroligt senig och smal. Han var den enda av bröderna som inte bar rustning, för varje gång någon av dem frågade honom varför så svarade han bara att han inte gillade att skapa för att döda för nöjes skull, som Salvan hade en förmåga att göra, för att han tyckte det var väldigt underhållande.
Chalk hade med sig sina bruna kronhjortar som han hade på vardera sida om sin tron när han satte sig där, på andra sidan om Jesk. Hans tron var av flätade grenar och blad från Livets Träd. Han hade eldfärgat hår, gröna ögon i alla des nyanser, en grön, vit skrud och en krona flätad i grenar från Livets Träd. Den enda prydnaden han hade på sin korna var en stor safirgrön ädelsten som satt i mitten på hans krona. Han hade även en pilbåge och ett korg med pilar i som han lade bred vid sin tron.
Den här brodern var den som Jesk tyckte best om och han blev glad och på bättre humör när han såg honom.
Sist men inte yngst kom Fulker. Fulker hade med sig sina sandfärgade lejon som han satte på vardera sida om sin guldtron. Han var den ende av dem som suktade efter guld, men egentligen så var det Salvan den som var mest girig av dem.
Fulker hade ljusbrunt hår, skägg och ögon. Han hade en smidig rustning i guld med två dolkar vi sin sida med guldskaft. Hans tron var bredvid Chalks, mitt i mot Salvans.
"Nå då var vi här igen", suckade Salvan "vad ville du egentligen Jesk?"
"Jag vet inte riktigt, men är så uttråkad så att jag dör", svarade Jsei.  Alla hans bröder småskrattade åt hans skämt. En Gud kunde inte dö och om någon använde det uttrycket var det för att dem ville gnälla över något.
"Har ni några idéer på vad man kan göra när man är uttråkat och redan har gjort allting som man kommer på och ändå inte blir road? någon?" Jesk så sig frågande på sina bröder.
"Vi kanske ska skapa någonting?" föreslog Chalk
"Ja och sen kan vi tortera det om det är något med känslor och tankar", sa Salvan och flinade mot sin bror. Chalk såg argt på honom.
"Och sedan låta det vara kvar och utveckla sig självt", avslutade Chalk.
"Vilken bra idé", sa Fulker glatt "då kan vi ju skapa en helt ny värld om vi sammanväver våra krafter"
Jsei satt tyst och lysande på sina bröder. Chalk och Fulker började diskutera om en helt ny värld. Salvan ville göra världen med kaos och ondska och kanske sedan störta den, men hans bröder höll inte med honom. Fulker var näst äldst och Jesk var äldst. Sen kom Salvan och Chalk var yngst, vilket inte märktes. Ibland undrade Jesk om han verkligen kunde säga att han var äldst, för Chalk verkade mycket klokare och även Fulker var det, men det kanske vara bara för att dem hade fötts, speciellt Chalk, med extrem intelligens.
Tillslut tog han till orda när det blev allt för högljud diskussion, det kunde leda till krig mellan börderna om det inte slutade innanför dessa dörrar. Salvan och Fulker stod till och med upp med dragna vapen.
"Sitt ner, mina bröder och hör på vad jag har att säga!" sa han med hög, djup och dundrande röst för att överrösta dem. Även fast han inte var den smartaste så hade han ändå mest makt och respekt av sina bröder, till och med Salvan visade honom respekt ibland. Fulker och Salvan satte tillbaka sina vapen där dem skulle vara och satte sig ner med arga blickar på varandra.
"Jag har inte kallat hitt er för att starta ett krig", sa Jesk med samma röst, "jag har bara kallat hitt er för att vi ska kunna hitta på något som alla kan finna roande" Han tystnade och kollade på var och en av sina bröder. Alla instämde.
"Jag tycker att vi skapar varsitt eget land med Livets Träd i mitten där gränserna ska mötas med egna djur och landskap", sa han. De andra satt och tänkte.
"Vilka är med mig?" Ett hopp började att tändas inom honom. Det här kanske skulle bli bra.
Snart så började en efter en av hans bröder att ge sin röst. Alla tyckte samma sak som Jesk.
Snart så var dem igång med att diskutera vad riket skulle heta och allt annat som behövdes i länderna.
När dem hade bestämt klart, förutom namnet på riket, gick dem till Livets Träd. Det ända som fanns där var tomhet, en tomhet som ingen av gudarna hade använt ännu, men som skulle bli använd nu.