Remember all that we had ~ M&M

✅Del 2✅

När jag kom ut så var det helt folktomt.
Jag började gå mot.. jag vet inte ens vart jag gick haha.
Jag vet inte någonting om denna staden/byn så ja jag får väll utforska.

Jag bara gick och utforskade alla husen sen var det inte något intressantare.

När jag kommit en bit så hör jag svag musik från någonstans.
Jag tittar runt omkring mig och då ser jag 2 killar sitta på gräset på antagligen deras trädgård och spelar musik från mobilen.
Jag är kanske 50 meter ifrån dem så jag ser inte vem det är.
Fast om jag skulle vara nära dem skulle jag ändå inte veta vem det är för jag känner ingen här.😂😅
Jag låtsades som om att jag inte har sett dem och gick förbi dem men jag sneglade såklart på dem för att se hur dem såg ut.
När jag var tillräckligt nära för att se ansiktena klart så gapade jag bara..
Jag kunde inte tro det jag såg.

Det var Marcus & Martinus tror jag.
Jag var inte helt 100 på att det var dem men jag trodde ärlig talat det.
Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska reagera.
Ja jag vet att jag sa att jag inte var ett fan men lixom vem vet inte hur dem ser ut?

Jag bara stod här och glodde sönder dem.
Dem märkte inte mig tills det att jag var på väg men råkade släpa min fot på marken där det var grus på...

Dem vände sina huvud samtidigt och bara tittade på mig.
Jag skämdes så mycket just nu, varför vet jag inte.
Men dem stod ju och glodde på mig och jag bara står kvar och vet inte vad jag göra.
Och vet inte hur jag ska reagera på att det är Marcus & Martinus.
Någon annan människa kanske hade sprungit fram som en galning och typ kramat sönder dem o ja vart helt crazy. Men som sagt för typ 10000 gången så är jag inget fan av dem eller ens intresserad av dem. Och det kanske skulle vara en aning stelt om jag gjorde det.

Men vet ni vad jag gör.. så dum som jag är så väljer jag såklart att gå fram till dem och fråga om bild.
Alicia är ett jätte stort fan av dem så det är ändå coolt att jag lixom träffat dem.
Då kan jag skryta haha.

Jag går sakta och försiktigt fram och dem hör inte.
När jag bara är typ 3 meter ifrån så antagligen märker dem mig och vänder sina blickar mot mig igen och studerar mig från topp till tå.
Så obekvämt och pinsamt.

"Ehm.. Hej" säger jag försiktigt

Båda säger hej till mig i mun på varandra och ler.
Jag ler såklart tillbaka.

"Jag undrar bara om jag kan få ta en bild med er" frågar jag nervöst

Jag är jätte blyg av mig så jag rodnar och pratar oklart.

"selvfølgelig😊" säger Martinus glatt

Jag tar upp min mobil och går fram till dem..
____________________________________________________________
            507 ord
Hoppas ni gillade denna delen❤ rösta och kommentera om ni vill ha mer så blir jag såå glad😊 dela gärna min berättelse med andra så är ni världsbäst😘 ses med ett nytt kapitel imon XOXO <<333

Insta fanpage:
@martinusochmarcus

Privata insta:
@idakarina_

Snapchat:
Karinasandman