Nattåget

35 3 2
                                    

"Mamma om du inte släpper mig nu kommer jag missa tåget!"
"Åååh.. Min lilla gumma lämnar boet!"
Jag ser att mamma är på väg att börja gråta så jag måste gå för att inte börja gråta själv.
"Vi ses snart igen" ropar jag och småspringer mot tåget. Jag tittar över axeln innan jag stiger på och ser min familj vinka hejdå en sista gång.

Alla mina saker är redan framme vid min nya lägenhet, allt jag har med på tåget är en liten resväska med det viktigaste. Mobilladdare, smink, tandborste och min kudde. Nattåg.

Jag hittar en ledig plats närmast fönstret och tittar ut medan jag ser världen försvinna bakom mig. Efter en liten stund märker jag hur mina ögonlock börjar bli tunga och jag somnar.

"Miss? Ursäkta mig fröken, din biljett?"
Jag rycker till och tittar på mannen ståendes jämte mig.
"Va?" Säger jag med en hes röst.
"Din biljett?"
Jag stoppar ner handen i min ficka, men var är min biljett? Jag letar i alla mina fickor och kollar under stolen om jag tappat den men jag hittar den ingenstans!
"Förlåt, jag måste ha tappat den" säger jag försiktigt och tittar upp på mannen vars leende är borta.
"Då får du helt enkelt köpa en ny, miss"
Shit! Mina pengar är redan i lägenheten med allt annat.
"Finns det ett annat alternativ?" Frågar jag osäkert
"Du kan hoppa av på nästa station"
Shit, shit, shit! Det är flera timmar kvar till min station.
"Finns det inget annat jag kan göra?"
"Jag kan betala" killen som satt framför mig vänder sig om håller fram pengar.
"Perfekt" säger mannen som tar pengarna innan jag hinner reagera och går där ifrån.

Jag tittar medan mannen går framåt i tåget och fortsätter ta biljetter och jag tittar sedan upp på killen framför mig.
"Tack! Jag är skyldig dig" säger jag och gäspar stort.
"Äsch! Det är lugnt! Kul att hjälpa till bara"
Jag kan inte hjälpa att tänks på det men denna kille var så snygg!
Han vänder sig om igen och jag, så trött som jag är, tar mina grejer och går mot sängarna bak i tåget. Jag hittar en äntligen en ledig hytt längst bak i tåget och byter om till en stor tröja och ett par korta mjukisbyxor.
När jag går mot sägen för att lägga mig knackar det på dörren. Jag går och öppnar och den som står utanför är såklart killen som bjöd på biljetten.
"Ehm.. Hej igen" säger han lite blygt
"Hej" svarar jag
"Du vet när du sa att du var skyldig mig något?"
"Aa.. Huså?"
"Jo det är så att alla hytter är fulla och jag skulle verkligen behöva sova inatt, så är det okej om jag sover med dig?"
Vänta va?
"Alltså inte sova som sova MED varandra! Utan sova bredvid varandra! Fast i samma säng. Sängen är ganska bred" han kliar sig lite nervöst i håret och tittar frågande på mig.
Han var så söt, går inte att säga nej.
"Aa, visst. Men bara för att du betalade biljetten"
Jag öppnar dörren helt och släpper in honom.

"Är det lugnt om jag sover i kallingar, jag kan sova i mina kläder om du vill men jeans är inte så bekvämt"
"Det är lugnt, ha på dig vad du vill. Sä länge du inte är naken!" Svarar jag
"Haha, nej det ska jag inte! Lovar"
Han drar av sig sin tröja och jag ser hans mage. En så vältränad mage. Jag kan inte släppa blicken.
"Mina ögon är här uppe" säger han och skrattar till.
"Mhm.. Oj ja förlåt!" Svarar jag snabbt och tittar upp i han fina bruna ögon.
"Jag kom på att jag inte har sagt mitt namn, Oscar" säger han och sträcker fram handen.
"Emma" säger jag och skakar hans hand.

Jag går till min väska och tar av mig bh:n under tröjan. Sedan går jag till sägen och konstaterar att den är inte alls stor som han sa och jag bara ler åt det.
Jag kryper ner under täcket och hör hur Oscar knäpper upp bältet till hans byxor. Snart ligger han bakom mig och jag känner hans arm krama om mig.
"Är det lugnt?" Frågar han och jag känner hans varma andetag i nacken.
"Mm.." Är allt jag får ur mig. När han har fått godkännandet så drar han mig närmare och jag känner hans underbara mage mot min rygg.
Vi ligger och småpratar i flera timmar tills jag känner hur hans andetag blir tyngre och jag tittar på honom en sista gång innan jag också somnar.

Jag vaknar i samma ställning som jag somnade och känner Oscars andetag i nacken. Klockan visar 08:50 och min station är om 20 min.
Jag upptäcker något annorlunda under täcket, något trycker mot min svanskota och det är inte Oscars händer. Jag skrattar till.
"Ehm Oscar" säger jag så han ska vakna. Andetagen i nacken slutar.
"Va?" Säger han med en hes morgon röst.
"Åh, Oscar är vaken. Det värkar dock som att lilla Oscar vaknade innan dig"
"Vad mena.." Det tar några sekunder innan han fattar men när han gör det så rycker han till så häftigt att han trillar ner från sängen.
Jag börjar asgarva och tittar över sängkanten ner på Oscar. Han kinder är så röda och båda hans händer trycker mot hans kalsonger.

"Du borde skynda dig! Din hållplats är om 5" säger jag mitt i skrattet. Han ligger kvar på golvet och blundar
"Förlåt! Emma det var inte meningen. Asså jag.. Eller asså du, jag. Bara förlåt!" Jag märker hur mycket han skäms.
"Det är lugnt. Det är ju inte ditt fel om lilla Oscar råkade gilla mig lite för mycket" säger jag och fortsätter skratta. "Men som sagt ska du hoppa av om 3 minuter så du borde ta på dig lite kläder" jag sätter mig på sängkanten och sparkar lite lätt på honom så han går upp. Han ställer sig långsamt upp och drar på sig sina byxor. Efter bara en natt så känner vi oss ändå ganska bekväma med varandra.
Innan han drar på sig tröjan så vänder han sig mot mig och säger
"Njut nu dem sista sekunderna som du får se detta vackra" medan han pekar på sin mage.
Han drar på tröjan och vi hör hur tåget börjar bromsa in.

Det blev plötsligt väldigt allvarligt. Jag är så bekväm med den här killen jag precis träffade och jag kommer aldrig att se honom igen.
"Hejdå då" säger jag och ställer mig upp.
"Hejdå" säger han och tåget stannar. Han går mot dörren men ångrar sig efter ett par steg. Han vänder sig om och går snabbt mot mig.
"Oscar?" Jag blir tyst av hans mjuka läppar mot mina. Han håller om mina höfter och jag gräver in mina händer i hans hår. Efter vad som kändes som minuter drar han ifrån och springer ut ur dörren och ut ur tåget. Jag står som i chock kvar på samma plats och känner tåget börja åka igen.

Nu är det bara min hållplats kvar. Jag hoppar av och drar min resväska nedför perrongen. Dags för mitt nya liv att börja.

Allt som livet innebär Where stories live. Discover now