Allt som livet innebär

Andra dagen

"Tycker du Colin är söt?"
Jag tittar frågande på Ollie. Hennes fråga kom så plötsligt.
Vi sitter i min soffa och tittar på Netflix. Hon hade kommit upp till mig efter skolan. Vi tänkte prata om hur första dagen varit men fastnade vid tv:n istället.
"Han ser ju bra ut, det går inte att inte se det" svarar jag och Ollie glider längre ner i soffan.

Jag pausar avsnittet och vänder hela mig mot Ollie.
"Varför frågar du?" Jag ser hur Ollie blir röd i ansiktet av frågan. "Ollie?"
Hon sjunker ännu längre ner i soffan och undviker ögonkontakt.
"OLLIE!" Skriker jag och hon hoppar till. Jag skrattar och fortsätter. "Om du inte erkänner att du gillar honom kan jag ju inte hjälpa till. Han går trots allt i min klass och är den närmsta vän jag har" hon tittar upp på mig "förutom dig då!"
Jag har aldrig sätt Ollie såhär innan. Vad är det med henne? Är hon.. Jag vet inte.
Osäker?
"Emma! Lova att du inte säger något till honom!" Jag lägger min hand på hjärtat
"Lovar. Men jag får väll prata om dig med honom. Få honom lite intresserad" Ollie sätter sig upp och nickar stort.
"Men jag vet inte riktigt vad jag känner än. Jag känner honom inte ens" hon ser plötsligt lite nerstämd ut och jag tar hennes hand.
"Tro mig, det kan vi ändra på. Men om detta ska funka på måste du lova mig en sak Ollie" hon höjer ena ögonbrynet "innan du vet vad det är du känner så får du inte hålla på med andra killar på fester. Inget hånglande, inget flirtande eller något snuskigt dansande med främlingar!" Ollie skrattar åt mig och säger.
"Snuskigt dansande, är det så du kallar det! Haha. Men ja! Jag lovar att inte dansa snuskigt med andra killar eller flirta med dem"
Jag ler stolt mot henne och sätter på tv:n igen.
"Colin, att du inte kan gilla killar som läser böcker istället för att festa" jag knuffar till henne och skrattar innan vi fortsätter titta på avsnittet.

Vi tittar på några avsnitt till innan Ollies mamma smsar att det är dags för henne att komma hem.
"Ska prata med honom imorgon" säger jag innan hon tar hissen ner till sin våning.

Jag sitter i min säng och tittar på min fotovägg. Det är nämligen så att jag började ta bilder för ett halvår sedan ungefär. Inte med en fin kamera utan med min mobil, som jag sedan skriver ut till små bilder och sätter upp på väggen.
Jag hade med några bilder hemifrån som jag satt upp här med de flesta är kvar i mitt gamla hem.
Jag gillar att komma ihåg alla ögonblick som varit, ta bilder som inte är poserade. Man ska inte veta att någon tar en bild på en för att få den perfekta bilden.
Jag har några nya bilder som tex från festen där jag träffade Colin. Jag tog en snabb bild på alla dansade människor innan jag gick. Man ser att det är lite suddigt på vissa personer då dem rörde sig snabbt och man känner dansen genom bilden.
Jag har också en bild från idag som jag tog när läraren hälsade oss välkomna. Man ser stora bokstäver på tavlan och eftersom jag satt längst bak så ser man huvudena på alla i klassen. Utan jag.
Jag är själv aldrig med på bilderna.

Jag ser Colin gå emot mig i korridoren. Hur ska jag fixa ihop honom med Ollie?
Jag vinkar mot honom och Ollie som står jämte mig tittar mer i marken.
"Tjenare Emma!" Säger han till mig och följer med oss mot våra skåp. Jag och Colin har skåpen jämte varandra och Ollie har sitt skåp med sin klass som är längre bort i samma korridor.
"Emma, Ollie, vill ni hitta på något i helgen? Min kusin kommer hit och jag vill inte vara ensam med honom"
Jag knuffa Ollie lite lätt, ler mot henne och säger "är han ett as?" Ollie skrattar till.
"Nej! Verkligen inte, men jag känner honom inte så bra. Vi ses typ aldrig. Så jag vill inte att det ska bli awkward. Hehe!"
"Klart att jag ställer upp" säger jag och låser upp mitt skåp.
"Ollie?" Frågar han och tittar på henne.
"Självklart!" Hon ler och går vidare mot sitt skåp.
"Vi ses vid lunch" ropar jag efter henne och vänder mig sedan mot skåpet igen.

Jag och Colin pratar förbi hela första lektionen. Det var ingen lång genomgång utan bara pang på med arbete.
"Har du något planerat till helgen?" Frågar jag
"Nej juste, det kan ju vara bra att veta vad vi ska göra" han sitter och kladdar i sitt block.
"Det vore ju kul att göra något speciellt. Som man inte brukar göra" han målar jätte bra! Bara hans kladd ser fantastiskt ut.
"Ska vi bowla? Eller åka och bada?" Frågar han samtidigt som hanns hand tecknar håret på en tjej.
"Kanske det. Hur länge stannar han? Ska vi hitta på något bara på lördags kvällen eller måste vi roa honom hela helgen?" Han tittar upp på mig och kliar sig med pennan i ansiktet. Jag skrattar till och ser att han fått ett långt streck i pannan av bläckpennan han kliade sig med.
"Jag målade mig själv i pannan, eller hur? Jag skrattar ännu mer och nickar.
Han gnuggar sig i pannan med handen men det blir bara värre. Pannan är fylld med utkletat svart bläck.
"Det blir bara värre" säger jag och knuffar till hans huvud.
"Okej, tillbaka till din fråga" han byter samtalsämne "han kommer på fredag och åker hem söndag kväll. Så om du kommer på något som roar oss hela helgen vore det perfekt" jag tänker lite på vad man kan göra en hel helg och frågar sedan
"Tälta?"
Han tittar fort upp på mig och utbrister
"JA!" Hela klassen vänder sig om och tittar frågande på oss och läraren ger Colin en sur blick. Han sjunker ner lite i stolen och viskar sedan samma sak igen "ja! Jag vet bästa stället bara typ en timme här ifrån. Det är perfekt" jag blir glad över hur han reagerade och ser hur han börjar göra en skiss över en plats som jag antar är där han tänker att vi ska tälta.
Han målar en liten sjö med branta klippor på ena sidan och en strand på andra. Det är en sandstrand som övergår till gräs och sedan till skog. Han målar också två tält på gräset och en människa som hoppar från klipporna.
Han skickar bilden till mig och höjer ögonbrynen.
"Det är perfekt" jag tar en snabb bild av det han målat och skickar tillbaka bilden till honom.
Detta är perfekta tillfället att fixa ihop Colin och Ollie.