Mr Zacharias

Kapitel 20

Jag, mamma och Gracie sitter i bilen och lyssnar på våra favoritlåtar, Fire in the rain, Cross the universe och Treat you better. Min treåriga lillasyster sitter i sin röda, framåtvända barnstol på min högra sida. Vi sjunger med till Fire in the rain. Gracie sjunger högst av oss tre och med lite fel uttalade ord med hennes lilla mun. Mamma sitter vid ratten och kör samtidigt hon nynnar med. Jag sitter tyst med en klump i magen. Jag hatar skolan, och jag hatar människorna som går i den.

Mamma stannar vid dagisets parkering. Hon knäpper loss sitt bälte och hoppar ut ur den värdelösa, svarta Volvon som vi haft i flera år. Hon går runt bilen och öppnar högerdörren längst bak. Hon knäpper loss min blonda lillasyster som vinkar hejdå till mig. Jag ler och vinkar tillbaka innan mamma stänger dörren med en skräll. Jag knäpper loss mig och lutar mig fram över det svarta sätet för att sätta på skivan vi nyss lyssnat på.

Jag sitter och dansar till Treat you better med Shawn Mendes när min brunhåriga mamma drar upp dörren där fram.
"Jasså... Du lyssnar utan mig, lilleman?" frågar mamma och tittar menande på mig. Lilleman är mitt smeknamn och har varit det i åratal. Prinsen har också varit en storfavorit.
"Näe..." skrattar jag.
"Åh... Det ska du få ångra!"
Mamma kastar sig bakåt och börjar kittla mig hysteriskt. Mitt skratt ekar i bilen.
"Nej! Sluta!" skriker jag samtidigt jag skrattar.
"Nej, nu får det vara bra. Vi ska ju till skolan!" säger mamma exalterat och hennes havsblå ögon glittrar. Hon vänder sig om och knäpper sitt bälte. En klump bildas i min mage medan jag knäpper bilbältet. Mamma backar långsamt ut från parkeringen. Hon ser fokuserad ut i backspegeln.

Mamma stannar på skolans parkering. Jag öppnar bildörren och skulle precis gå ut innan jag stannar och vänder mig mot henne.
"Mamma, kan jag inte få följa med dig till jobbet istället?"
"Ledsen Zach, men du måste gå i skolan", svarar hon och vänder sig om mot mig. En tystnad följs med efter hennes svar, endast ljudet från barnen på skolgården utanför hörs. Mamma tar ett djupt andetag.
"Ha det så bra nu Zach", säger hon och rufsar om mig i mitt mörka hår. Samma färg som hon har. Jag suckar och hoppar ut ur Volvon. Jag stänger dörren med en smäll. Den gröna ryggsäcken håller jag hårt i mina händer. Jag spänner den. Jag vänder mig om för att titta efter mamma men hon har redan åkt iväg. Det enda jag ser är blötsnö och några små snödrivor som inte har smällt bort än. Jag vänder tillbaka blicken framåt.
"Zach!"
Jag tittar mig omkring för att höra var rösten kom ifrån, men jag blottar inget annat än första och andraklassarna som leker roat vid klätterställningen.
"Nej, här!" ropar rösten.
Min blick vänds ner vid nederdelen av klätterställningen. Väl där nere sitter en brunhårig liten figur. Xander. Jag tittar mig omkring och går sedan fram till Xander under ställningen.
"Vad gör du här?" frågar jag.
"Scott har letat efter oss hela morgonen. Han slog mig när jag hängde upp min ryggsäck i kapprummet. Hårt", svarar Xander. Jag tittar mig omkring med mina mossgröna ögon för att se om Scott och hans tre kompisar var i synhåll. Varken  Scott eller hans kompisar syntes till.
"Kusten är klar", viskar jag till Xander som nickar till svar. Vi smyger ut som två spioner på ett uppdrag. De yngre barnen skriker och gastar, en gråter till och med.

När vi kommer in till kapprummet står Scott, Danny och Jake där. Det är tyst i rummet. Jag letar efter en utgång mellan killarna så att jag kan lämna min väska.Scott med sitt mulliga, upptryckta ansikte ger ifrån sig ett elakt flin.
"Jaså? Nu kommer ni?" säger han med sin hårda röst. Jag sväljer och tittar på Xander med en rädd blick. Han tittar på Scott med en minst lika rädd blick, kanske ännu räddare. Scott gör en snabb rörelse och trycker upp mig mot väggen. Han håller fast min högerhand mot väggen samtidigt som han håller mitt huvud uppe på vägen med högerarmen. Han placerar armen över min hals så att det blir lite svårt att andas. Ryggsäcken skaver in i ryggen. Xander ser rädd ut. Han har ingen aning om vad han ska göra.
"Vad vill du?" väser jag mot Scott.
Han spottar mig i ansiktet. Hans blöta, äckliga spott träffar mig på rakt på läpparna.
"Värst vad du var kaxig idag. Ge mig pengarna!" skriker han i mitt ansikte.
Jag synar hans ansikte med en diskret min. Hans mörkbruna ögon är så fula det bara går och hans chokladbruna hy ser alldeles för mörk ut jämfört med min bleka. Hans mulliga ansikte ser argt ut.
"Nu!" säger han. Hans två lika fula kompisar trycker upp Xander mot väggen också. Jake håller så hårt mot Xanders strupe att han kippar efter luft.
"Ge mig pengarna, annars är din vän..." Scott böjer sig fram över mig och drar högerhandens pekfinger över halsen.
"Död", säger han ilsket," jag har gjort det förut och kan göra det igen."
Jag tittar bort mot Xander. Han spärrar upp ögonen och börjar försöka slita sig loss. Han är livrädd.
"Zach!"
Xander andas långsamt. Jag tittar förskräckt mot min kompis som håller på att kvävas.
"Okej! Jag ger mig!" skriker jag innan det är försent.
Jake och Danny släpper Xander som andas djupt och snabbt för att återgå till sin normala andning. Jag tar fram mina lunchpengar i plastpåsen och ger till Scott. Han rycker åt sig dem och försvinner mot sexornas klassrum.
Xander kommer och ställer sig bredvid mig.
"Han tog mina pengar med", säger han.

"Hemma!" skriker jag när jag öppnar vår vita lägenhetsdörr. Jag möts av en trång, vit hall. Skohyllan och klädhängaren är på högersida om mig. Dörren åt vänster leder in till vardagsrummet och dörren längre fram på vänster sida leder in till köket. Dörrarna på höger sida leder in till mammas och pappas rum och sedan Gracies den andra. Mitt rum ligger rakt fram åt vänster och toaletten åt höger.

Mamma sticker ut huvudet från köket och ler. Hon pratar med någon i telefon.
"Han kom hem just. Ska jag fråga honom? Okej."
Hon lägger på och kommer ut i hallen där jag håller på att ta av mina svarta skor.
"Hur var det i skolan?" frågar hon.
"Okej", svarar jag med en axelryckning. Jag ljög. Jag ljuger varje dag för henne. Hon granskar mig och går sedan in i köket igen.
"Jag trodde inte du skulle vara hemma?" säger jag i köksöppningen.
"Det skulle jag inte men jag fick sluta tidigare."
Hon ställer sig och diskar. Jag går vidare till mitt rum och slänger mig på sängen med min mobil.

"Hemma!" skriker pappa från hallen.
"Mamma!" ropar Gracie när hon kommer tillsammans med pappa. Hennes fotsteg ekar in till köket. Jag ligger i soffan och tittar på något urtråkigt som jag inte ens vet namnet på. Jag hör hur mammas fotsteg ekar i hallen. Hon skrattar till lätt.
"Du och din son låter exakt likadana när ni kommer hem", skrattar hon.
"Då kanske han är mer lik mig än vi tror", svarar pappa och skrattar. Mamma mumlar någonting i hallen till pappa och sedan går hon tillbaka till köket. I hela lägenheten doftar det köttbullar med brunsås och potatis.
Pappa kommer in i vardagsrummet och sätter sig ner bredvid mig i soffan.
"Jasså grabben, du sitter här och slöar?" säger han och jag mumlar ett "mm" till svars. Han suckar och rufsar om mig i håret. Jag tittar upp mot honom med en irriterad blick. Han har inte rakat sig på länge och guldbrunt stubb har börjat visa sig längs hakan. Hans hår är lika lockigt som mitt fast är blont istället för mörkbrunt. Ögonen är desamma.
"Har det hänt något, Lilleman?" frågar han och granskar mig med sina mossgröna ögon. Skakar på huvudet.
"Nej, inget alls."
Han suckar och förblir tyst. Efter en stund börjar han på nytt:
"Lust att köra lite tv-spel?"
Jag tittar upp mot honom med ett brett flin och han möter mig med ett minst lika brett flin.

"Pappa, Zach! Maten är klar",  ropar mamma från köket.
"Håll tyst surtant, vi spelar här!" skriker pappa till svars och när han förlorar mot mig för femte gången suckar han.
"Ja... Det är väl bäst att gå och äta", säger han och rufsar om mig i håret. Igen.
"Du är bara grinig för att jag vann igen", säger jag och följer med honom till köket.