The Black Planet

Del 1

Svart. Enorma formationer av svart var det enda som gick att se genom det lilla observationsfönstret. På grund av planetens mörker hade utforskningsskeppet Ignotus nästan passerat himlakroppen på sin väg genom det okända solsystemet. Ytan absorberade i stort sett allt ljus och gjorde den stora sfären till ett spöke i rymdens skuggor. Nora kunde inte slita blicken från bergen som växte sig allt större desto djupare de färdades in i atmosfären. Hon och resten av besättningen var i färd med att landa i det svarta och okända landskapet. Deras landningsmodulen var liten och precis anpassad till att husera en grupp på fem personer och nödvändig utrustning för mätningar av olika slag.

Atmosfären som kapslade in planeten tycktes vara en kompakt sådan, för hela modulen hade börjat vibrera. Något som oftast sker vid nedstigningar. Dock i den här modulens fall skulle det inte ske för den var utrustad med gravitationsstabilisatorer och de skulle motverka alla typ av oönskade rörelser, inuti och utanpå. Här existerade inte bara vibrationerna utan de blev också starkare och det tog inte lång tid förrän det var oroväckande. Noras tänder skallrade och hon kunde höra de andras käkar hoppa på samma sätt som för henne.

"Stabilisatorerna verkar vara fullt fungerande, men de klarar inte av påfrestningen. Jag...".

Det var svårt att höra pilotens ord genom högtalarsystemet och de sista orden försvann i donet som vibrationerna orsakade. Nora försökte själv att säga något och hon kunde känna hur stämbandens ljud inte hade en chans. Det var som att prata när man står framför stora och kraftfulla högtalare. Med insikten att det var omöjligt att kommunicera med tal, riktade hon om sitt fokus till att försöka använda kroppsspråket. Dock insåg hon rätt snabbt att användande av sina armar också var omöjligt då de kändes tunga som bly. Krampaktigt höll hon istället kvar i armstöden och hoppades att de snart skulle vara igenom de yttersta lagren av atmosfären och därmed vara närmare ytan för att kunna använda pulsmotorerna. Hon tittade på sin besättning och såg rädsla, upprymdhet, irritation, illamående och flera andra känslor som förmodligen dessutom syntes i hennes eget ansikte. För att inte duka under för det kollektiva obehaget vände hon blicken mot observationsfönstret igen. Trots den avlägsna stjärnan och den mörka färgen var landskapet möjligt att urskilja. Stora dalar och vad som verkade vara flodbäddar sträckte ut sig bland de svarta bergen som bara blev större och större. Mount Everest skulle nog liknas vid en kulle om den hade placerats intill de där giganterna.

Det var inte den första planeten de utforskade, utan de hade gjort två tidigare vandringar och för Nora skulle det aldrig upphöra att exaltera henne, trots att varje ny planet kom med sina egna utmaningar. Hon fick vara bland de första som satte sina fötter på helt okända världar och dessutom vara på jakt efter kolonivänliga planeter. Det gav henne förhöjd puls varje gång hon tänkte på det.

Uppdraget som tilldelats Ignotus, det första skeppet av dess slag, och besättningen ombord var ett stort kliv i människans utveckling och en nödvändig sådan då jorden hade dess begränsningar. De skulle hitta planeter där det skulle vara möjligt att bygga bosättningar och resursstationer. Där ute i den kalla rymden var det allt annat än enkelt. Planeter hittade dem i obegränsad mängd, men det måste vara planeter som levde upp till de krav som ställdes. Nämligen tillfredsställande atmosfär, gravitation och resurser. På ett år hade Ignotus lokaliserat hundratals intressanta planeter och enbart tre av dem hade bedömts uppnå kraven för mer djupgående undersökningar. Huvudskeppet hade utrustningen att avsöka planeternas mest grundläggande egenskaper. Men för mer detaljerade data var landningar och vandringar nödvändiga. Det var här Nora kom in i ekvationen, då hon var förste-forskare i en grupp kollegor inom atmosfärsvetenskap och geologi. Deras funktion var att inhämta data från planeterna och leda analysen av den ombord på Ignotus. Den svarta planeten som de passligt hade kommit att kalla den utgjorde deras nästa mål.