Jag pillade lätt med fingrarna över det gnistrande skalet till mobilen. De vita stenarna blänkte och gnistrade så fort solens strålar speglade sig i dem. Han hade varnat mig. Men jag kunde inte motstå frestelsen att slå in min kod och klicka mig fram till vår konversation. Det var som om något bara drog mig dit, jag kunde inte sätta stopp för fingrarna som snabbt började knappa in ett svar. Innan jag hann trycka på 'skicka' återfick jag min kontroll över mitt medvetande och raderade alla de ord jag nyss skrivit. Jag låste mobilen och slängde den i sängen för att låta den vara, låta honom vara. Men som alla gånger tidigare så var mobilen likt förbannat i händerna på mig igen.
Till Den mystiske pojken:
Om jag inte passar mig då, bbyboy?
Från Den mystiske pojken:
Jag varnar dig.
Till Den mystiske pojken:
Synd, du har inte en aning om vem jag är hny, du kan inte göra så mycket.
Från Den mystiske pojken:
Ska vi slå vad, bbygirl?
Till Den mystiske pojken:
Kör till.
Från Den mystiske pojken:
Ta dig in till stan. Klä dig i svart, sedan något som gör att jag känner igen dig. Som en ljuslila sjal. okej? Ikväll, klockan 19.00. Deal?
Till Den mystiske pojken:
Deal.
Läst
DU LIEST GERADE
Levererat. Läst.
Jugendliteratur''Komigen...det var ju ett skämt. Bli inte så jävla sur.'' Egentligen heter jag inte Elwira. Mitt namn är Ellinore, men aldrig att jag kommer säga vem jag är. På riktigt.
