17 år - Californien, bästisar & ex älskare

Kapitel 1

Alarmet ringer klockan 8:20. Lördag morgon. Håret åt alla håll. Mascara under ögonen, läppstift på hela hakan och klänningen på sen igår.
Det är då man vet att man har vaknat upp i en extrem bakfylla!

"Jess, wake up baby" säger jag med min trötta morgonröst medan jag lite lätt sparkar till Jessica som ligger precis nedanför sängen.

"Jag orkar inteeeee" stönar hon.

Hon vrider och vänder på sig där hon ligger på golvet.

"Vad är ens klockan?" frågar hon. "Det känns som om jag sovit i flera år"

"8:23, frukosten stänger snart. Hurry up!" svarar jag och går in i badrummet.

Gårdagen hade varit riktigt brutal. Jag tror inte ens att jag kan räkna hur många drinkar jag drack. Men hur som helst var det alldeles för många.

Sommarlovet hade precis börjat. Vi hade satt oss i taxin påväg mot flygplatsen bara några minuter efter att vi gått ut tvåan på Moagymnasiet. Jag, Jessica, Frida och Karro. Så länge som vi hade drömt om den där resan.
Kalifornien, fest, sol, bad, killar, drinkar, shopping. Allt!

Och så var vi där. Vid frukostbordet på ett utan Kaliforniens finaste hotell - i våra ögon iallafall.

"Jag mår illa när jag ser all den här maten" sa Jess och höll sig för magen.

"Sluta nu! Frukost är den viktigaste måltiden på hela dagen" skrattade jag.

"Jag kan ta en kopp te, men det är allt. Känner inte alls för mat just nu"

Jessica hämtade sitt te medan jag fyllde min tallrik med massa gott. Honungsmelon, vattenmelon, jordgubbar, kiwi och ananas. Och så en smoothie till det såklart.

"Du vet han snygga?? Ja, vi låg!" hörde jag Karro säga när jag kom fram till bordet.

"Va? Vem? Har du redan fått ligg Karro?" frågade Jessica.

"Gud ja! Han var så snygg. Brunett, blåa ögon och riktigt muskulös" sa Frida.

"Låter som om någon är avundsjuk" sa jag och hintade mot Frida.

"Förståeligt isåfall. Han var en riktig 10 poängare! Synd att han var dansk bara, förstod inte ett ord av vad han sa" sa Karro.

"Så vad gjorde ni inatt då. Gav du den där killen ditt nummer? Vad hette han nu igen, Simon?" frågade Frida mig.

"Hette han inte Gustav?" tillade Jessica

"Tobias hette han, och nej, det gjorde jag inte" svarade jag och drog in en hel vattenmelons bit i munnen.

Jessica, Karro och Frida suckade alla tre och vände deras blickar mot mig.

"Vad?" sa jag och höjde på ögonbrynen.

"Honey you've got to stop thinking about him" sa Frida.

"I know but it's just... Det är så nytt, så färskt och jag kan liksom inte bara släppa det" sa jag.

"Look baby. You're in California. He's in Sweden. Du ska vara här i en månad till. Du ska festa och ha kul med dina bästa vänner" sa Karro.

"Låt dig själv träffa nya människor, nya killar. Även om det så bara leder till en vänskapsrelation" sa Frida.

"Vi förstår att det är jobbigt, Em. Men han är flera hundra mil härifrån. Minns du varför vi bokade denna resan?" frågade Jessica.

"För att ha kul, hitta nya vänner och strunta i all skit där hemma" svarade jag.

"Precis Em. So that's what we got to do" sa Karro och höjde sin tekopp.

"För att vi är fyra bästa vänner som precis gått ut tvåan och sitter på ett utan Kaliforniens finaste hotell" sa Frida och höjde sin tekopp.

"För oss!" sa vi alla i kör och klingade tekopparna med varandras.

••••••

Lördag 13:30
Nino: Hej Em. Jag hoppas att allt är bra med dig. Det var ett tag sen vi sågs nu. Eller så kanske det bara är så det känns. Jag saknar dig, jätte mycket. Jasmine också. Hon har frågat efter dig i flera dagar nu. Till och med Silver saknar dig. Hon brukar sova på din tröja på nätterna, jag har tvättat den, men det är lite svårt att få bort allt katthår.
Ring mig när du ser detta. Förlåt.

Jag läste igenom meddelandet fyra gånger väldigt noggrant. Första gången blev jag ledsen, andra gången, glad, tredje gången arg och fjärde gången kände jag ingenting.

Nino och jag gjorde slut två veckor innan skolavslutningen. Vi skulle haft sex månader den 18 juni, men det blev det inget med. Istället hade vi fem månader tillsammans. Fem långa månader, riktigt slöseri med tid. Vi bråkade hela tiden, mestadels om att hans känslor för mig inte var lika starka som mina känslor för honom. Det gjorde att jag inte riktigt visste vart vi stod och vårt förhållande var ganska ostabilt. Så tillslut orkade jag inte mer, jag lämnade honom. Och trots att jag ångrar mig och saknar honom mer än något annat, så måste jag lära mig att man kan sakna något utan att vilja ha det tillbaka, för jag kan inte ta honom tillbaka.

Men jag ringde upp honom. Slog in hans nummer i telefonen, jag kunde det utantill.

"Jasmine på Ninos telefon" sades det i andra luren.
Det var Ninos lillasyster, hon är 9.

"Hej Jasmine. Det är Emelie" sa jag.

"Em? Vill du prata med Nino"

"Ja tack. Han sa att jag skulle ringa"

"Ska jag hämta honom?"

"Ja det får du jätte gärna göra"

"Okej, han kommer strax"

Det hördes hur telefonen slängdes ner. Antagligen i nattygsbordet. Det högra. Där ligger alltid Ninos mobil på laddning. Högersidan är hans sida på sängen.

"Em?" sa Nino

"Ja" svarade jag iskallt

"Förlåt"

Jag suckade bara till svar.

"Nej jag menar det verkligen. Förlåt. Jag var dum, jag tog dig för givet. Jag insåg inte vad jag hade och nu när du är borta ur mitt liv och träffar andra och börjar gå vidare så-"

"Jag har inte gått vidare, jag börjar inte gå vidare" avbröt jag. "I can't do this Nino"

"But you said you regretted breaking up with me"

"Yes. I know what I said and I do. But that doesn't mean I can take you back. I don't want to take you back. I know what we had was great, in the beginning, but after that? I don't want to go through that again"

"But Emelie. Could you... Kan du komma till mig? Ikväll. Så pratar vi. Jag vill bara se sig, prata med dig. Jag saknar dig så mycket"

"I'm not home"

"Vart är du då? Jag kan säkert ta mig dit"

"Jag är i Kalifornien, Nino"