Resan till Australien

Kapitel 2 // Ny stad, nytt land, nytt allt

Kapitel 2 // Ny stad, nytt land, nytt allt

Vi har precis landat efter den långa flygresan.

"Hm, vi åkte vid 22 från Irland och det tog 8 timmar. Australien ligger 11 timmar före så det borde vara kväll nu." säger jag och öppnar fönstret efter att ha vaknat. Solljus strömmar in och jag känner att jag hade fel.

"Japp! Klockan är inte mindre än 17:36." svarar Erica glatt som kollar på sin mobilskärm. Den är bombad med sms och meddelanden. Vi gå ut i solljuset och värmen sköljer över oss. En ström av människor drar sig mot ingången på flygplatsen och de rullande väskorna ger ifrån sig ett öronbedövande ljud. Det är hur stort som helst och plan som landar mot asfalten och flyger iväg. Folkmassan spricker upp när de som först gick av har kommit fram till ingången medan alla barnfamiljer stannar för att de har problem med packningen, någon gråter och vem vet vad.

"En buss är beställd." säger hon som inte har släppt hennes älskling än. "Det åker om 48 minuter."

Vi väntar på bagaget. Här och där hör man lyckliga "yes!"-rop och det blir en väska mindre på bandet. Men den här gången tar det betydligt längre tid än det gjorde i Irland. En limegrön väska kommer och båda våra ögon fastnar på den, men någon annan tar upp den och vi förblir väsklösa. Tills,

"We have had a trouble. We are very sorry but some of the bags from the Ireland flight are on another conveior belt, the 4th." en förvrängd röst, så som vi uppfattar den, talar om att vi måste ta oss därifrån vi befinner oss, tio bagageband bort. Långsamt, med ögonen öppna efter våra väskor, går vi dit. Det är otroligt fullt och svårt att ta sig fram. De vita väggarna ger en bild som gör att salen ser större ut än den nog egentligen är och smutsiga speglar får mig att tro att det aldrig tar slut.

"Där!" Erica pekar på en orange skylt ovanför ett bagageband som rullar. "Kolla! Där kommer den." min enkla och färglösa väska kommer mot oss på bandet och strax efter, den gröna.

Solen kikar fram bakom en hög byggnad, påväg ner.

"Det ser härligt ut." säger jag när vi har klivit av skjutsen från flygplatsen och har ankommit till lägenheten som helt klart är den finaste här. Porten öppnas och en person iklädd jobbkostym kommer ut.

"Hello, I'm Amber. And you are Erica and Embla, right?" sade Amber. Vi ler och nickar, förstummade av nervositet.

"Det här kanske inte var så genomtänkt." viskar jag till Erica. "Vi kanske inte är så bra på engelska som vi trodde."

"Såklart inte, vi kom ju hit för att utöka våra kunskaper om det nya språket. Men du var väl för självgod för att förstå det." säger hon och skrattar. Det är en av de alla egenskaper jag alltid har haft. Amber kollar konstigt på oss när hon håller upp porten för oss. Sedan glider den sakta igen med en smäll.

"So, you're from Sweden?" frågar hon ointresserat. Vi nickar båda igen. "Is it cold back there?" fortsätter hon.

"Not really. It's summer there so it isn't colder that it is here." säger Erica med ett drygt leende. Ambers påklistrade leende blir snabbt till ett streck.

Hissdörrarna öppnas och vi åker upp till takvåningen. Det är flott med en stor hall och ett vardagsrum som fortsätter in i lägenheten. Det finns inte så många smårum utan vardagsrummet utgör det mesta, kök inkluderat och sovrummen ligger strax intill.

"Can we check out the terrace?" frågar jag nyfiket med ögonen på en dörr till taket. Vi börjar gå dit och Amber tar fram en nyckel. Den klingar när hon för den till nyckelhålet och vrider om. Dörren glider upp och de kylande fläktarna inomhus möter värmen. "Kolla! En pool!" jag hoppar upp och ner mot den lilla poolen som finns en bit bort.