Saying do you Love me❤️ {PAUSAD}

1.0

Bellas pov

Idag var dagen jag och Disa skulle hem.. vi hade haft så roligt vi fyra. Jag och Marcus är fortfarande tillsammans och säger att vi ska hålla kontakten. Jag kommer sakna honom så otroligt mycke. Och Martinus också förstås han är som en bror för mig. Jag känner hur nån tar min hand och rycks bort från mina tankar. "Tåget kommer snart Bella" säger Marcus som tagit min hand. Jag släpper väskan och ger honom en bamsekram och en kyss. Han ler lite men sen kommer tårarna. Jag torkar sakta bort dom från hans ansikte med min tumme men sen känner jag även mina tårar rinna ner för kinderna. Jag kramar honom och gosar ner mitt ansikte mot hans axel. Jag känner att även min axel blir blöt. "Jag kommer sakna dig Bella" säger Marcus tyst med en grötig röst. "Och jag dig" svarar jag "jag älskar dig". "Jag älskar dig också" svarar han sen kommer tåget och jag släpper honom. Jag kysser han på läpparna sen så går jag på tåget jag vinkar med tårarna på kinderna. Jag springer ut igen och kramar Martinus sen går jag på tåget och sätter mig bredvid Disa.

3 månader senare...
Stort hopp vet hehe...

Väckarklockan ringer och jag minns att jag skulle va ensam hemma på morgonen. Jag saknar Marcus jätte mycke och vi snapar, smsar och pratar på Skype varje dag. Idag skulle det börja några nya killar i varsin klass en i 8B och en i 8A som är min klass. Det var två tvillingar det skulle bli lite spännande. Jag tar upp mobilen och skickar en snap till Marcus där det står 'Hello mate😂😂❤️' sen fnissar jag och lägger ner den. Jag drar på mig en vit T-shirt, med en svart kofta över och Ett par slitna jeans. Jag drar upp mitt hår i en hög hästsvans och sminkar mig med mascara som vanligt. Jag går ner och äter lite yoghurt med flingor och snapar med Marcus. När jag är färdig ställer jag disken i diskmaskinen och går till hallen för att dra på mig mina skor och jacka. Det fick bli mina vita converse och en mörk blå jacka. Jag går ut och låser dörren efter mig sen går jag till Hilda. En kompis som bor nära så vi tar alltid sällis till skolan. Vi kommer in på skolan och några slänger en snabb blick på oss. Vi går fram till Disa, Paris och Luisa som står vid mitt och Hildas skåp som är bredvid varandra. Paris är en kompis till mig hon pratar engelska men förstår svenska lite grann. Och Luisa är också en kompis. "Hej" säger Disa extalterat. "Tror du dom är snygga?" Frågar Luisa drömmande. "Hello english please!!" Skriker Paris och jag flinar till henne. "Luisa just ask Disa If She think them where sexy" säger jag och skrattar då det inte riktigt var det hon sa. Luisa slår mig på armen och jag skrattar. "Thats not What i say" säger hon och vi alla skrattar det ringer in och vi har NO. Jag tar mina NO böcker ur skåpet och går till lektionen. Jag öppnar dörren och sätter mig på min plats längst bak i högra hörnet jag sitter ensam. Lektionen börjar och läraren börjar babbla på som vanligt. "Ok vi har en ny kille i klassen han får berätta lite om sig själv" säger läraren och jag kollar upp för att se hur han ser ut. Jag blir jätte chockad och tårarna rinner ner för mina kinder. Han kollar på mig och jag reser mig snabbt upp och springer mot honom han fångar mig i en kram och jag håller honom så nära mig jag kan. "Åh vad jag saknat dig Marcus" säger jag tyst i hans öra. "Oh jag dig" svarar han tyst tillbaka. "Och ni känner varandra?" Frågar läraren och jag kommer på att vi inte var ensamma. Jag torkar tårarna och kollar på läraren sen nickar jag och går tillbaka. "Jag heter Marcus och jag gillar att sjunga och spela fotboll" börjar han "jag flyttade hit från Norge och jag visste inte att Bella gick här.". Jag ler mot honom och han ler tillbaka. Plöstligt hojtar Olle framför mig: "kommer ni ihåg killen som kom från Norge i 5:an? Han som flyttade tillbaka till Norge? Hans pappa jobbade jue på tempo tills det brann ner!" Och så börjar pladdret som vanligt. Läraren viskar nått till Marcus och han går imot mig och sätter sig bredvid mig. Jag kysser honom på kinden och han ler. "Är ni tillsammans?" Frågar Emil och flinar. "Ja och det kan du ta och skita i" svarar jag och ger honom en bitchblick. "Oh" hör man och Emil kokar av ilska. Juste hans humörsvängningar.. tänker jag och så reser han sig upp och går imot mig. Han slår till mig över kinden men jag kände det knappt. "Du bitchar inte mot mig" säger han sen vänder han sig  och går.

828 ord stolt fan! Ska jag sluta med den här? Älskar er❤️