O.R Fanfic

Kap. 2

*Felicias POV*

Jag ställer mig upp och bara springer och har  ingen aning om vart jag ska. Jag ser en skog lite längre fram och bestämmer mig för att springa dit. När jag inte kan se vägen längre stannar jag och kollar mig runt, jag ser en liten stig som går åt sidan och följer den. Vid stigens slut hittar jag en grotta med en inbyggd koja. Jag går in i grottan och  ser Felix, Oscar, Oscar, Omar och ett till namn jag inte känner igen Markus. Jag sätter mig ner och bara tänker. Hur fan tänkte jag klart som fan jag inte klara en fucking dag utan att gråta, hur ska jag någonsin kunna återvända hem fuck vad jag skämt ut mig. Jag lägger mig ner på marken och bara tänker på allt som hänt på bara 2 timmar har jag förstört min enda chans på ett riktigt liv.

*Omar's POV*
Jag bara ligger på marken och stirrar, fan var det som hände jag kan inte fatta att jag kysste henne. Jag känner henne inte ens ju det tog fan mindre än en timme innan jag fuckade allt för killarna som vanligt. Varför måste det alltid vara jag som förstör för dom, allt dåligt är alltid mitt fel. Killarna bara tittar på mig och viskar bättre jag bara lämnar dom lämnar allt dom förtjänar inte all min skit. Jag ser hur Oscar och Felix springer efter Felicia Olly tvekar innan han lägger sig bredvid mig och tar min hand. Jag tittar på honom och ser i hans ögon hur besviken han är på mig, allt jag kan göra är att ligga där maktlös och ta in all besvikelse. Ingen av oss säger inget, ingen behöver säga något jag förstår precis vad han tänker och som vanligt tror han jag är helt clueless. Jag vet inte hur länge vi bara ligger där men till slut ställer han sig upp och går in jag ligger kvar i ensamheten och väntar tills jag är helt säker på att han inte är kvar. När jag hör dörren låsas ställer jag mig upp hämtar jackan som ligger på andra sidan gården innan jag drar till tåget.

*Felix POV*
Jag och Oscar springer efter Felicia medans Olly stannade för att se till att Omar inte gör något dumt. Vi ser hur hon springer in i skogen där vi alltid brukade hänga när vi var små. Vi springer efter men så fort vi kommer in i skogen är hon helt borta vi bestämmer oss för att dela på oss. Jag går rakt fram medans oscar går åt höger. För att inte tappa bort mig helt går jag långsamt och ser till att jag följer stigen. När jag gått i ungefär 10 minuter delar sig stigen åt ena hållet ligger en liten strandliknande håla som jag och min syster brukade spendera mycket tid på och åt höger ligger kojan jag och killarna byggde när vi var mindre. Jag går åt vänster mot stranden när jag väl kommer fram har jag inte sett något som tyder på att Felicia vart här eller att hon är här. Jag tittar på telefonen och ser att klockan snart är halv nio fan tänker jag Felicias mamma måste va skit orolig. Telefonen börjar vibrera det är Olly som ringer jag svarar direkt.

-Hittat henne? Frågar jag.
-Nä men vi har ett annat problem.
-Fan säg inte att Omar också är borta.
-Jo, han måste stuckit när jag gick in på toa alla hans kort och skit är borta.

Man hör hur stressad han är på telefonen asså helvete jag orkar inte med detta också.

-Spring till tågstationen fort som fan har du tur har han inte dratt än lovar det kommer bli bra vi hittar honom, lugnar jag Olly.
-Herrå, viskar han och lägger på.

Jag hör hur en gren går sönder och jag vänder mig om. Där står han personen jag absolut inte ville stöta på här jag börjar springa allt jag har ut genom skogen och hoppas på att han inte jagar mig. Jag ringer Oscar.

*Oscar's POV*
-Han är här.

Det är allt jag hör innan Felix lägger på fan asså varför, varför var han tvungen att komma just idag. Jag ökar farten mot kojan som ligger lite längre bort hoppas fan jag hittar Felicia snart. Om Markus är här är inget säkert. Jag börjar springa mot kojan och ser att skynket är öppet.

-FELICIA, skriker jag.

Ut ur kojan ser jag en trött Felicia komma ut, jag ökar farten och omfamnar henne.

-Vi måste härifrån snabbt det är inte säkert, säger jag stressat innan jag tar hennes hand och börjar dra henne därifrån.
-Va, Vad äre som inte är säkert?
-Får förklara senare hinner inte nu vi måste komma härifrån så snabbt som möjligt. Efter det hör jag två skott och felicia rycker till och vi börjar springa ut från skogen.