Fuck you, Enestad.

Kap 2.

- Junis perspektiv -

Jag vaknande av det värsta ljudet någonsin, nämligen min väckarklocka på mobilen.
Med en besvärad och tröttsamt suck drog jag upp handen på nattduksbordet och stängde av den.
Jag la mig sedan ner igen och gäspade. Idag är det måndag. Alltså helvetet, skolan. Jag trivs bra i skolan, jag har många vänner och allt sånt. Men jag hatar själva skolan så mycket. Inte är jag bra på något jävlaste ämne heller. Förutom musik, som jag har A i. Men det är mer en rolig sak. Det är inget viktigt ämne så. Annars är skolan bara skit. Usch. Fattar inte hur jag kunde välja denna linjen heller. Natur. Vem fan väljer natur när man inte är bra på matte eller no??? Jo nämligen någon som heter Juni Lindström. Hur korkad får man vara?
'Det blir kul, jag får lära mig dom sakerna bättre då'
Sa jag när jag sökte linjen, alltså bullshit. Jag fattar fortfarande ingenting av det.
Sen så valde jag med inriktning musik, som är roligt. Jag älskar musik. Men det är mer som en aktivitet i skolan, vi får aldrig läxor på det.

Efter några minuter som jag hade lagt i sängen kom jag på att det faktisk inte är helg, utan det är verkligen måndag. Tyvärr Juni.
Motvilligt drog jag bort täcket från min bara kropp, den knottrades direkt från den kalla kylan som svepte över mig.
Väldigt tröttsamt reste jag mig sakta upp i sängen så att jag satt i den, och gnuggade mina ögon. Jag suckade djupt och ställde mina barfota fötter på det iskalla trägolvet. Fy.
Långsamt reste jag mig upp och hasade till min garderob och tog fram mina tofflor som jag sedan tog på mig. Eftersom jag sedan bara endast hade ett linne och mjukis shorts på mig så drog jag även på mig min svarta fleece som hängde över min sminkbords stol.
Tog mig sedan ur mitt rum, påväg till toaletten som la bredvid mig. Jag himlade med ögonen när jag såg att toan var låst. Jag anade vem det var. Det är liksom min jobbiga tvillingbror Julius, som är där varje morgon innan mig så att jag femtio procent av skoldagarna kommer försent. Livet med en bror. Dessutom tvillingbror, inte nog med det. Innan hade jag en storebror som bodde hemma innan. Så jag hade två idioter som endast ville irritera mig på mornarna. Han har dock flyttat hemifrån nu. Livet med en toalett också.

Med hårda slag slog jag på dörren.

"KAN DU FUCKING SKYNDA DIG JULIUS!!!"

Ropade jag samtidigt då han hade, som vanligt, sin mini högtalare med sig in och lyssnade på musik.

"Varför så bråttom syrran?"

Sa han i en sån jobbig ton och sänkte musiken så att han - och jag, slapp skrika.

"Är du dum i huvudet? Hur länge har du ens varit där inne? Fem timmar?!"

Sa jag surt och satte armarna i kors och stod otåligt och väntade på honom.

Han bara skrattade och jag kunde höra att han satte på kranen.

Mitt tålamod var snart slut. Jag började stå och sparka med fötterna på dörren bara för att iterera honom.

"Men kan du sluta?? Är du så jävla efterbliven eller?"

Sa han, nu väldigt besvärat. Men inte lika irriterad som jag var.

Jag skrattade till.

"Det kanske jag är. Och vi tjejer behöver verkligen låååång tid på oss att göra i ordning oss. Är du seriöst en tjej?"

Sa jag - både retandes och lite frustrerat. Vill inte komma försent. På en måndag också.

Jag hörde en överdriven hög suck och innan jag hann säga något mer så öppnade han hastigt dörren och jag som stod och sparkade på den - som inte var beredd att han skulle göra så. Fick dörren rakt i huvudet så att jag snubblade till. Av smärta satte jag handen på pannan och gnydde till, samtidigt stod Julius och vek sig för skratt.