I meningens hjärta

Inledning

Ni vet hur folk alltid säger "Kärleken varar för evigt". Ja, för mig var det så... bara... ensidigt. Ni förstår, min man och jag har varit gifta tillsammans i tjugo år. TJUGO. Då tänker man ju säkert att vi älskar varandra så mycket och att det var kärlek som höll oss samman. Men där har ni fel. Visst i äktenskap KAN det finnas kärlek och bla, bla, bla. Men när man lever i ett äktenskap efter ett tag kommer man inse hur stor skillnaden mellan ett äktenskap från ett förhållande är. I ett äktenskap ska man lära sig att älska personen vid sig i nöd och lust och ej bryta det heliga band som fanns mellan dem. Har man gift sig med någon så ska man vara ihop med den personen i resten av livet. Tack och lov att det finns skilsmässa nuförtiden. Medan i ett förhållande kan man lätt bryta bandet utan att konsekvenserna blir att man måste signera papper eller dela sina pengar med den andra personen. I det här fallet var det mina två barn Hwa-Yong och Shin-Ae som höll ihop det. Jag kunde inte skilja från den jäveln på grund av dem, det är vad jag skulle vilja säga egentligen. Förstås skulle jag fortfarande kunna försörja mig själv och mina två barn efter skilsmässa men... grejen är att jag fortfarande älskar honom (sedan också det där med att jag är katolik...) Ja, jag älskar den JÄVELN. DEN OTROGNA, HJÄRTLÖSA SKITSTÖVELN. Och jag vet att hur mycket jag än avskyr min kärlek för honom kommer jag alltid att älska och förlåta honom. För det är det äktenskap handlar om trots allt. Smärta, kärlek, bråk, tjafs, förlåtelse och lycka. Jag skulle kunna sitta här och tycka synd om mig själv och förbanna honom hela mitt liv, men det kommer jag inte göra. Det är inte värt att slösa sina känslor på någon som honom. Dessutom finns det ju stunder där han fick mig glädja åt att jag var gift, så jag kan inte bara skylla och gråta.

Något annat som kan vara bra att veta när man gifter sig är att man inte bara gifter sig med mannen utan också med hans föräldrar, familj och släktingar. Jepp, så om ni bara tror att ni kan gifta er med personen kan ni glömma det. Era svärföräldrar kommer alltid involvera sig ert äktenskapsliv. Jag tror nog att hälften av mina anledningar till varför jag inte skiljer mig från jäveln är p.g.a. att jag inte kommer tillåta min svärmor få njutningen av att se mig ge upp så lätt. Det är som att hon räknar med att det kommer vara jag som först ger upp. ALDRIG I HELA MITT LIV tänker jag låta kärringen få njutningen av att se mitt lidande. Därför bär jag ansiktet av en glad hustru som sköter om hemmet ordentligt samtidigt som jag också arbetar som kirurg och psykolog. Arbetslivet var nog det enda som kunde få mig på att andra tankar. Men det var inte som att jag tyckte så illa om mitt liv, därför tänker jag inte vara den som ger upp äktenskapet först.

Sådan ironi.

Varje kväll sitter jag här framför spegeln och reflekterar över hela mitt liv. Medan min man är ute och arbetar. Ja, jag hoppas att han åtminstone har roligt med alla unga kvinnor där i sin hotellhåla. Han kanske också spenderar lite pengar på de, men det gör inget. Så länge de inte stör min familjs liv. Så länge barnen inte får reda på hans otrohet. Det sista jag vill är att de ska få lida och undra om det var deras fel till varför vårt äktenskap var misslyckat. Men även de är inte dumma nog att tro på sin pappas lögner.