Chapter 4: This Feeling

1 0 0
                                    

AN: Siya si Emerald. Hehe! Sorry. Idol ko ang Lizquen eh!

Libing na ni Dad ngayon pero heto ako, lutang na lutang.

"Do you want to see Dad for the last time?" tanong ni Ericah

I just shook my head.

"Sis. Be strong. I want to see Dad for the last time. Please come with me." he said while teary-eyed.

"Go ahead I'm okay." ngumiti na lang ako ng tipid sa kanya. He just release a heavy sighed.  Somebody hugged me tight. And I am right, si Emerald nga.

"Mommy, be strong okay. We love you that much. I want to see Grandpa once again, Mom please come with me. Please!" tapos nag puppy eyes siya. Ang cute ng anak ko, manang-mana sa tatay. I smiled at her.

"I love you Mom!" sabi niya at inaalalayan niya akong pumunta sa coffin ni Dad.

"Grandpa, you know I'm only 5 years old but you leave me. I understand that you didn't want to leave us. I will love you Grandpa forever and ever. Ill be strong for Mom,Tito Yohan, and Grandpa. Just promise me one thing. Grandpa. Bantayan mo kami palagi ha! I love you Grandpa, be happy" she said crying. I was shocked, she was too young to say those words, kahit nga ako hindi ko masasabi yun. Matalino ang anak ko.

"Dad. I love you and I will always do. And being the eldest, Ill take youre responsibilities, just be happy okay. Sana magkasama kaayo nila Grandma dyan. Dad. Mahal na mahal kita. Ill promise ill move on at iprepreseve ko lahat ng memories natin for only 5 years. Ill cherish every second that I was with you. I dont know if I can let you go. Pero nahihirapan ka pala kaya wala akong magawa kung kaya ko lang lumaban dun dad. Kung naging matatag lang ako. Kung naging mabuti ang akong anak. Daddddddd------"

Hindi na natuloy ang mga sinabi ko, niyakap na ako ni Emerald at todo alalay naman sa kanya si Yohan. Tumayo na rin si Mom para mapatahan ako. Umiyak lang ako ng umiyak napasubsob na lang ako sa coffin ni Dad. I can't accept the truth. Because it makes my heart break into pieces. 

"Dad.. kung sumama lang ako sayo nuon hindi ka sana mamamatay ng ngayon. Ang sama sama kong anak. Ang sama ko wala akong kwenta."

"Mom thats not true, hindi mo ginusto ang nangyari besides walang sumisisi sayo Mom"

AN: Yung mga naka italicized na words, past na po yun! Enjoy reading!

*when I was 12 years old*

"Darling. Wag kang aalis ng bahay and of course...." sabi ni Daddy Jonas. Aalis daw siya ng bahay pero hindi ko na pinatapos ang huli niyang sasabihin. Paulit ulit naman eh. Namememorize ko na pati mode ng pagsasalita niya sa mga words na yun! Inunahan ko na lang siya.

"Don't talk to strangers." I said then I rolled my eyes.

"Buti naman at na mememorize mo na. Good darling! Ill be home at Six. Gotta go." he said.

"Daddy. Where is mommy?" I asked.

"Work." at umalis na lang siya bigla.

At dahil matigas ang ulo ko. Lumabas ako nga bahay then I saw an old man. Hindi naman siya matanda para ngang teens pa siya eh. Pero siguro mga 20's na siya.

"Empress. My daughter!" he said crying.

"Who are you?!" Natataranta na ako.

"I'm your father your real father."

"Stay away from me. Go away!!! Helppp"  I shouted  lumabas naman lahat ng maids at securities namin.  Tapos nakanganga silang lahat.

"Master, Yuzi!" galak na galak na sabi ni Nana Nika. I was shocked. I thought magagalit sila sa lalaki na yun.

I'm EMPRESS. The QUEEN of my Own KINGDOM.Where stories live. Discover now