30 minuter
Jag tittade upp mot den grågröna himmelen och väntade. Då och då sköt stora gröna blixtar ner i höga byggnader. Men ingen kom till skada eftersom alla hade samlats på det stora torget. Torget var omringat av trasiga affärer och hus. Där jag bara för några veckor sedan hade tittat in i upplysta skyltfönster och köpt godis i. En stor skärm räknade sekunder och minuter tills jorden skulle mötas med solen, allt liv skulle utplånas.Det var helt packat med människor överallt och alla väntade på vad som skulle hända.
" VÄRMEVÅG" skrek en vitklädd hjälpare, och alla slängde sig ner på marken. Jag höll för öronen för at slippa höra skriken från de som inte var snabba nog. Någon föll ner på mig och några hjälpare lyfte snabbt upp den på en bår. Något varmt och vått rann över ryggen på mig,blod. Det luktade bränt kött.
20 minuter
När jag rest mig upp tog jag av mig min blodiga jacka och slängde den på marken, jag skulle ju ändå inte behöva den när jag dör. En liten flicka med blanka kastanjebruna lockar sprang runt i havet av människor. Hon hade stora gröna ögon som var röda av gråt.
"Mamma, Mamma!" Ropade hon förtvivlat. Jag tog tag i flickans hand och ställde mig på knä så att jag var i samma höjd som henne. Hon tittade på mig och sa " mamma föll ihop, de vita tog henne"
Jag kramade flickan och försökte trösta henne. Hon pillade med och flätade mina röda lockar. Det gjorde ont för mitt hår var tjorvigt och smutsigt, men det höll flickan på andra tankar. Min mamma hade varit död länge, numer var det vanligare med död än liv. En morgon när jag vaknat tidigt av mammas hostande så hörde jag en hård duns. När jag kom ner hittade jag mamma liggande på golvet i köket. Hon hade stora mörkt röda utslag över hela kroppen, det luktade hemskt när de varfylda blåsorna sprack under hennes kroppstyngd. Hennes ögon stirrade tomt ut i luften, döda ögon, som hade förlorat all sin glans.
10 minuter
Hjälparna gick runt och hjälpte alla och gav bort flaskor med vatten. Jag tog tacksamt imot den. Jag räckte den till flickan, Ilse som jag nyss fått reda på att hon hette. Hon drack några klunkar och gav tillbaka den till mig. Jag drack lite av det. Vattnet var inte så kallt men jag slapp vara törstig. Jag mådde illa och frös utan min jacka. Blixtarna var bländande och trots att solen och jorden snart skulle krocka var det inte varmt. Jag ville inte dö, och jag ville speciellt inte dö på det här sättet, bli ihjälbränd lät ju inte så lockande. 14 år, så länge hade jag levt, och snart skulle jag dö.
5 minuter kvar
Såklart att forskarna, NASA och alla andra experter försökte fixa det stora "solproblemet". De kom alltid med lugnande nyheter, och livet fortsatte som vanligt. Förutom att solsjukan fanns, det var det mamma dog av. Det var tydligen några farliga gaser som kom från solen som orsakade den. Men det hände inte så ofta. Men vi kom bara närmare solen, och det fick vi tillslut veta. Vissa blev galna, andra byggde superdyra bunkrar långt ner under marken och några tog självmord. Men jag kunde inte göra något, bara vänta. Så dog mamma och jag blev föräldralös.
5 minuter kvar
Jag satte mig på marken och Ilse gjorde likadant, tysta tårar rann ner för kinderna. Det var inte länge kvar nu, bara några minuter. Såhär rädd hade jag aldrig varit. Det var hemskt att veta precis vad som skulle hända utan att kunna göra något åt det.
1 minut kvar
Jag kramade Ilse och tittade upp mot himlen. Då mörka molnen skingrades och isstället fanns där ett ohyggligt starkt ljus. Det blev bara varmare och varmare i luften tills man nästan kokade. Jag tog vattenflaskan och hällde den över Ilse. Jag reste mig upp men flickan satt kvar i min skugga. Ljuset kom närmare och närmare. Sen kom smärtan. Det kändes som om jag lagt mig på en stekpanna. Jag skrek och grät och slet av mig kläderna men inget hjälpte. Sedan blev allt svart.
Jag öppnade ögonen och jag låg i ett stort vitt rum med sängar överallt. Bredvid mig låg Ilse och sov och på andra sidan låg en kvinna som såg ut at vara ungefär 35. Ilses kastanjehår var utbrett under henne som en solfjäder. Jag reste mig upp och jag var helt ren och mitt hår var inte trassligt längre. Flickans ögon öppnades och hon tittade förvånat på mig. Och sedan såg hon kvinnan.
" Mamma!" Ropade hon och kvinnan vaknade och sprang fram till Ilse. De skrattade och log mot varandra. Och jag förstod att jag måste ha hamnat i himmelen.
