BAKOM ALLA RYKTEN | M&M (avslutad)

tretton

lite self promotion, följ mig & min kompis fanpage på instagram @/xgunnarsen . vi ska börja om på nytt med nya edits osv.
tjoho tog din lilla idé av selfpromotion fuckmethefuckup ;)

---

- Men asså jag måste plugga. försökte Marcus övertala hans föräldrar med.

- Det går fort. sa Gerd-Anne.

- Vem var tjejen och varför låg hon bredvid dig i din säng? frågade Kjell-Erik
rakt på sak.

Marcus suckade. Han ville bara gå därifrån och prata
med Martinus om det. Han och Martinus var väldigt nära, men hans föräldrar stod han inte lika nära, iallafall inte när det gällde sådana här saker.

- Hon heter Selma och hon hade glömt nycklar så hon sov här. That's it.
sa Marcus snabbt och tittade på hans nyfikna föräldrar med en trött blick.

- Jaha, trevligt. sa Gerd-Anne och vände sig om och började med maten igen.

Det här var olikt Marcus föräldrar. De brukade alltid
ställa de här jobbiga följdfrågorna. Marcus väntade på att de skulle vända sig om och komma på nya jobbiga frågor men inget hände.

- Så var det allt? frågade Marcus tveksamt.

Kjell- Erik nickade och log. Marcus gick långsamt
ut från köket med en förvirrad blick och gick mot Martinus rum. Han knackade på dörren som var stängd.

- Kom in. ropade Martinus.

Marcus klev in i rummet och stängde dörren efter
sig. Martinus satt i hans svarta fåtölj och spelade tv-spel, standard Martinus.

- Tja. sa Martinus men kollade fortfarande in i tven där han spelade GTA.

- Du, vi måste fan snacka. Det var längesen, vi måste bara catcha upp på
allt som händer i våra liv. sa Marcus och la sig ner på Martinus säng.

Martinus stängde av tven och vände sig mot Marcus.

- Herregud, det måste vi verkligen. Vi har inte pratat på så länge.

Martinus gick i en skola som låg lite längre bort
än Marcus och de hade helt olika rutiner på vardagarna så de sågs knappt i veckan.

- Pratade nyss med mamma och pappa om min kväll igår. Eller det var skit
konstigt egentligen, de typ slutade bry sig. sa Marcus.

- Vad gjorde du igår? Hallå, jag hänger inte med. svarade Martinus förvirrat.

- Jag var på fest.

- Du var på vad sa du?

- Jo jag vet, inte likt en pluggis som mig men ännu sjukare, gissa vem
som bjöd mig?

- Ehm... sa Martinus och tänkte en stund.

- Hon snygg-blyga-konstiga-badgirl-tjejen? sa Martinus sedan.

- Men hallå nej, hur efter är du? Hon var the shit för typ ett år sedan.
svarade Marcus med en suck.

- Jaha, men då vet jag inte. svarade Martinus och himlade med ögonen.

- Max och hans gäng.

Martinus satt tyst ett tag innan han brast ut i garv.
Marcus satt och bara stirrade konstigt på honom och när Martinus märkte att Marcus inte skrattade så knep han ihop.

- Är du seriös? frågade Martinus och små fnissade.

- Ja. Och vet du vem som följde med hem igårkväll och sov bredvid mig och
tog min oskuld? Selma Blomqvist. sa Marcus stolt.

Martinus stirrade i några sekunder på honom med en
förvirrad blick.

- Vänta va? Tog din oskuld? Selma Blomqvist tog din oskuld? sa Martinus.

Marcus nickade och log.

- Selma Blomqvist, men hur i helvete ville hon ha någon som dig? skrek
nästan Martinus ut.

Marcus tittade med en besviken blick på Martinus.

- Asså jag menar inte så, det är bara jätte mindfuck. Du har varit osynlig
i den där skolan i hela ettan och hon har nog varit din största fiende, och nu har hon tagit din oskuld. Men vad fan sa Max om det här? Är inte de tillsammans? sa Martinus snabbt så att Marcus verkligen fick anstränga sig för att hinna höra vad han sa.

- Och det är den andra delen i historian. sa Marcus och pekade på hans
blåmärke på kinden.

Martinus kisade med ögonen och kollade närmare.

- Har du varit i slagsmål? skrek Martinus.
Marcus hyschade honom och gav en gest som menade "hållkäftenmammaochpappaärdärute".

- Har du varit i slagsmål? upprepade Martinus men den här gången viskande.

- Han slog mig. sa Marcus.

- Ohmygod Marcus. Vad i helvete har hänt med dig? Tar du droger, är det
därför du blivit såhär?

Marcus satt bara tyst medan Martinus satt med händerna
över ögonen och skakade lätt på det.

- Du måste sluta träffa dem. Häng med Otto istället. sa Martinus sedan.

- Otto? Han är med i deras gäng nu. sa Marcus besviket.

- What? Ohhh shit. Okej, men hitta någon ny vän, du kan inte vara med dem.

- Och det har du rätt att bestämma eller? sa Marcus irriterat.

- Eh, ja, jag fattar att de här är sjuka i huvudet.

- Du har ingen rätt till dem åsikterna, Martinus. Jag är med vilka jag
vill, varför fan bryr du dig? sa Marcus och ställde sig upp och gick med bestämda steg ut ur Martinus rum och slängde igen dörren.

- För att jag är orolig för dig. sa Martinus tyst för sig själv inne på
hans rum innan han satte på teven igen för att börja spela.

Marcus sprang upp på sitt rum och stängde igen dörren med en smäll, högre än vad han gjort med Martinus dörr. Han la sig
ner i sängen och stirrade upp i taket. Tusentals tankar flög runt i hans huvud. Han tänkte igenom vad Martinus sagt, visst så hade han ändrat på sig ganska så hastigt men man kan ju inte bara vara samma människa livet ut. Han var nog bara avundsjuk, tänkte
han. Martinus hade dock en flickvän, Nora, så han förstod egentligen inte varför Martinus skulle vara avundsjuk.

---

Jag brukar göra väldigt korta kapitel har jag märkt. Vill ni hellre ha långa kapitel men att jag inte lägger upp lika ofta eller typ den här längden och att jag lägger upp lite oftare? Ni bestämmer <3

Tack för all feedback & "likes" osv. Blir så glad! 😘