BAKOM ALLA RYKTEN | M&M (avslutad)

tjugo

Marcus la sig tidigt den kvällen. Det var ingen idé att vara uppe för det enda han skulle göra var att tänka igenom allt och få dåligt samvete, vilket han kände att han skulle ha.

Han vaknade av alarmet vid klockan sex nästa morgon men satte det direkt på snooze. Det var ingen idé att gå till skolan nu när Selma inte skulle vara på hans sida. Max och hans gäng skulle definitivt gå på honom idag.

Han hörde alarmet gå om och om igen efter fem minuters mellanrum men han gjorde samma sak varje gång, snoooooze.

Efter ett tag hörde han hur dörren till hans sovrum öppnades långsamt. Han tittade upp och såg Gerd-Anne stå i dörröppningen och le.

- Hur mår du gubben? frågade hon.

- Inte så bra. Tror jag stannar hemma idag. mumlade Marcus och sträckte på sig.

- Ah, okej. Gör det. Jag sjukanmäler dig då. Jag drar iväg till jobbet så du blir hemma själv idag. sa hon sedan och gav honom en slängkyss innan hon gick ut och lät dörren till Marcus rum stå på glänt.

Marcus valde att ligga kvar och plötsligt hade han somnat om.

- Marcus.. Vakna nu. hörde Marcus en svag röst säga medan någon klappade honom försiktigt på kinden.

Han öppnade ögonen och såg där Gerd-Anne sitta. Hon log när hon såg hans ögon.

- Godmorgon sömntuta. Klockan är snart tre. Jag har redan varit på jobbet. sa hon och skrattade.

Marcus satte sig direkt upp. Han skakade på huvudet och försökte få av sig tröttheten som fortfarande susade igenom hans kropp. Han hade aldrig sovit såhär länge.

- Det var bra att du var hemma och fick vila idag. sa hon sedan och reste sig upp från sängkanten och gick ut.

- Ropa om det är något. ropade hon utifrån vardagsrummet.

Marcus tittade igenom sin mobil men inget speciellt hade hänt under natten, eller dagen för den delen också. Marcus bestämde sig för att smsa Selma som kanske nu skulle ge honom en chans att förklara. När han kom in på meddelanden så såg han att Selma redan skrivit.

"Vad är ditt problem? Jag har sagt förlåt för allt jag gjort mot dig vad mer kan du begära? Bilden är överallt på hela skolan. Tack. Du vet att jag aldrig kommer prata med dig mer va?"

Han slog sig i pannan. På något sätt kändes det som om att han var skyldig till bilderna även fast det inte var han. Marcus började direkt skriva på ett sms till Selma. Hans fingrar tryckte på tangenterna fort, han hade aldrig skrivit såhär snabbt.

"Låt mig förklara, Selma. Får jag komma hem till dig om 10? Jag har inte ens gjort det här, allt är ett missförstånd. Snälla....."

Han satt och väntade i några minuter på ett svar men mobilen var tystare än aldrig förr. Han släckte ner skärmen och reste sig istället upp. Det kändes vingligt att stå upp, efter att ha sovit så länge. Han tog sig med tunga steg mot dörren och gick ner till köket. Gerd-Anne och Kjell-Erik stod där nere och drack en varsin kopp kaffe medan Emma åt några av Gerd-Annes hembakta bullar.

- Marcus, du har aldrig sovit såhär länge. sa Kjell-Erik skrattretandes.

Marcus sträckte ut tungan mot honom och log sedan.

- Vart är Martinus? frågade Marcus.

- Han är hos Johannes. sa Emma och log.

Marcus gick fram och gav Emma och kram bakifrån där hon satt på stolen.

- Nej, han har precis kommit hem. MARTINUS. ropade Gerd-Anne sedan.

Dörren till Martinus rum öppnades inifrån och han mötte familjen i köket med en förvånad blick.

- Ska någonting hända eller har någonting hänt? frågade Martinus chockat.

- Något ska berättas. sa Kjell-Erik och log mot Gerd-Anne och sedan gav henne en puss på kinden.

Martinus började gå mot köket och satte sig ned på en stol. Marcus gjorde förvirrat detsamma.

- Vadå berätta? frågade Marcus som nu också plötsligt var förvirrad.

- Vi har en rolig nyhet. sa Kjell-Erik och log.

- Eller, Kjell-Erik, kanske inte för barnen till en början. Men det kommer bli bra när det väl skett. rättade Gerd-Anne.

- Vi ska flytta! sa Kjell-Erik och gjorde en festlig gest med händerna.

Alla tre barnen såg förvirrat på föräldrar som stod där med leenden större än de någonsin sett.

- Jag och mamma har fått varsitt jättebra jobb, så nu slipper vi jobba natt och vi kommer tjäna mycket bättre! fortsatte Kjell-Erik i väntan på en reaktion från barnen.

- Och vart ska vi flytta? frågade Martinus.

- Oslo. sa Gerd-Anne.

- Jaaaaaaaa. Jag älskar Oslo. skrek Emma av lycka och sprang fram och gav Gerd-Anne en kram.

Marcus och Martinus satt tysta kvar med chockade blickar. De två tvillingarna växlade en blick, ingen av dem var speciellt glada över nyheten.

---

Vad händer med Selma & Marcus nu då??? :(