Den andra generationen

~Det var kallt och mörkt, men framför allt var det blött. Det tog ett tag innan jag förstod att jag var under vatten. Jag fick panik och försökte ta mig upp till ytan, men nåt höll mina fötter fast vid bottnen. Sedan såg jag en suddig skepnad komma emot mig i det mörka, smutsiga vattnet. När den kom närmare kunde jag urskilja  en tre meter lång man med svällande muskler, svart tovigt skägg och klara grön ögon- som mina. I höger hand höll han en enorm treudd av guld. Jag drog efter andan och upptäckte till min förvåning att jag kunde andas, syret strömmade in i mina lungor lika lätt som om jag varit uppe på land. Mannen öppnade munnen och några bubblor steg till ytan.

-Leanne...~ 

Jag slog upp ögonen och satte mig upp med ett ryck. Jag hade drömt den här drömmen i flera veckor nu. Samma dröm, samma man som sa mitt namn. Och alltid under ytan. Jag klev ur sängen och drog snabbt på mig en tröja och ett par jeans som hängde över en stol. Jag sprang ut ur rummet och vidare till rummet bredvid mitt där min tvillingbror Logan sov. Jag såg mig omkring efter min bror och såg en stor snarkande upphöjning under lakanen. Jag hoppade på sängen och hörde upphöjningen skrika under mig, jag log brett och slog Logan där jag trodde huvudet var. Han muttrade irriterat och reste sig så jag ramlade av honom. Jag ställde mig samtidigt som Logan reste sig ur sängen och knuffade ut mig ur rummet så han kunde byta om. Jag väntade utanför hans rum innan han kom ut med sina vanliga svarta jeans och svarta t-shirt. Vi gick tillsammans nerför trappan och mitt i trappan slog Logan huvudet i en kant som stod ut ur väggen( Han hade växt väldigt mycket under våren och nu var han 1,80 medans jag fortfarande bara var 1,65, jag som hade trott att vi alltid skulle vara lika långa). Han svor högt och gned sig i pannan där han blivit träffad. Jag började skratta och sprang ner till köket utan att vänta på honom. Vår mamma satt redan vid köksbordet med en kopp kaffe i ena handen och en tidning i den andra. Hon tittade upp och log när hon hörde mig komma in, "god morgon Lea!" sa hon. "gomorron mamma". I Nästa sekund klampade Logan in i rummet  och satte sig på en ledig stol, när mamma hälsade muttrade han bara nåt ohörbart till svar. Vi började äta under tystnad och efter bara nån minut bröt mamma den, "Hörni? Det kommer en kollega till mig och hälsar på snart så skulle ni kunna vara så snälla att hålla er borta på övervåningen ett tag?". "Visst.." sa jag. "tack ungar, men kom ihåg att ni INTE får g-" Logan avbröt henne, " Gå upp på vinden! Vi vet!!" "bra" sa mamma. Jag och Logan reste oss upp och lämnade bordet och sprang upp på övervåningen. När vi lämnat trappan bakom oss och vi var säkra på att mamma inte kunde höra oss vände vi oss mot varandra med ondskefulla leenden på läpparna, "Tänker du på samma sak som jag?" Sa Logan. "Om du tänker på att vi borde gå upp på vinden så tänker vi på samma sak"