Den gyllene fågeln

Porten

Jag fortsatte längst stigen. Det fanns många färgglada hus. Jag kände mig så lycklig. Jag hade allt. Ett vackert hus, en hund och en talande fågel. Men något saknades. Min familj...  Jag var nog den lyckligaste i hela världen. Om man kan kalla detta en värld? Jag fortsatte gå längst stigen. Efter en lång stund gående tog stigen slut och jag stod framför en silverport. Den var vacker, men jag fick påminna mig själv om att aldrig passera den. Jag kände hur hjärtat började bulta. Jag ville så hjärna öppna porten och springa in. Men det gjorde jag inte. Jag försökte hålla mig i styr. Jag hörde ett skrik långt bort i dalen. Det lät som en liten pojke. En pojke som grät. Jag stod som förstelnad. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till huset och äta något. Maja hade sagt att jag kunde plocka lite bär i trädgården. Jag sprang ner för backen och upp på den lilla kullen. Jag såg alla stora färgglada hus tätt intill varandra. Det var vackert. Vackrare än jag kunde föreställa mig faktiskt. Just i den stunden kunde jag höra något. En röst.....