Min grönögda dröm

Del 12

-Måste höstlovet verkligen ta slut nu? Sade Ewelyn med en nedstämd ton på rösten när hon såg på Nora och Oscar. De såg på henne med en sorgesam blick och nickade. 

-Tyvärr...men om det känns bättre så kan vi kidnappa dig så du inte behöver lämna oss, sade Oscar och Ewelyn skakade lätt på huvudet och skrattade. 

-Gärna för mig! Utbrast Nora och omfamnade Ewelyn i en hård kram. Hon såg hur tårar började bildads i Noras ögon och hon suckade lågt. Att få ha tillbringat höstlovet med de bästa vänner man kan tänka sig var verkligen något hon behövde efter att hon och Lucian slutat prata med varandra och att han och hans gäng blivit allt värre mot henne, Leo och Anton. Det kunde gå från förödmjukelser i matsalen till att de vart hårt upptryckta mot skåpen i skolans korridorer. Nu hade hon fått en veckas ledig från det, men skulle imorgon komma tillbaks till verkligheten. Det enda positiva med att komma tillbaks hem var att Leo's så kallade Loverboy nu var titulerad med Leos pojkvän och att han skulle börja i deras klass. 

-Inte för att sabba stämningen för er nu tjejer, men Ewelyn, din familj är här, sade Oscar och såg på dem med en sorglig blick. De båda tjejerna nickade och reste sig upp ur sängen. Motvilligt började de alla tre gå ned för trappen och ut i hallen. Efter ett långt kramkalas fick de väskorna inpackade i bilen. När hon skulle hoppa in i bilen fick hon sig dock en överraskning. I framsätet satt hennes mamma och Alexander, och bak satt Lucian. Han försökte möta hennes blick men hon vände bara blicken och stirrade ut genom fönstret under bilfärden hem. 

Nervöst gick hon med blicken riktad ned i det kala skolgolvet. De hundra meterna fram till hennes skåp där hon skulle möta Anton, Leo och Eliott kändes mer som en mil. Det tog inte många sekunder innan hon kände de kalla skåpen mot sin rygg som pressades mot. Hon knep ihop ögonen och hela hennes kropp spändes. 

-Se på mig, hörde hon Davids kalla röst säga till henne. Hon skakade försiktigt på huvudet och kved sedan till då ett hårt slag träffade över hennes kind. 

-Se på mig sa jag! utbrast han med en högre, hotfullare röst. Ytterligare en gång skakade hon på huvudet och fick ta emot ett lika dant slag på andra kinden. Några sekunders tystnad uppstod innan hon kände hans andetag mot sin högra kind. 

-En dag kommer du ångra dig, en dag. Så passa dig jävligt noga flicka lilla, sade David med hotfull röst innan han släppte taget om henne. När hon hörde hur deras röster började tonas bort vågade hon öppna ögonen lagom för att se Lucian och Davids gängs ryggtavlor försvinna bort längst korridoren. Hon bet ihop och plockade upp sina saker innan hon styrde stegen mot sitt eget skåp. När hon såg sitt lilla gäng stå vid hennes skåp sken hon upp i ett leende trots smärtan i båda kinderna. Dock såg killarna inte lika glada ut när hon kom emot dem.

-Men Ewelyn, vad har hänt? Utbrast Anton. Hon stannade upp i några sekunder och tog sedan fram sin mobil för att klicka sig fram till snapchat. När hennes ansikte fastnade på bild såg hon två tydligt röda handavtryck på hennes kinder och små tårar började rulla ned för hennes kinder. Hon bestämde sig för att skicka bilden till Lucian i hopp om att ge honom dåligt samvete innan hon lade ned mobilen igen.

-David...sade hon bara och fäste blicken på sina svarta skor. Anton drog in henne i en kram och strök hennes rygg med sin ena hand. 

-Nu är du i alla fall med oss, så nu kommer de förhoppningsvis inte gå på dig lika mycket lilla du...sade Leo med en aningen skärrad ton på rösten. Hon nickade som svar och låste sedan upp sitt skåp för att ta fram de nödvändiga sakerna hon behövde inför den kommande lektionen. 

De fyra ungdomarna hade precis ätit klart lunchen i skolan och var påväg till deras skåp igen för att hämta de nya böckerna som krävdes inför nästa lektion. Innan de gick och hämtade sakerna tog de ett snabbt stopp vid toaletterna och Ewelyn och Anton försvann in på varsin toalett. Kvar stod Leo och Eliott i korridoren och väntade på sina kompisar. Efter att länge ha stått och kollat på varandra kunde de inte förmå sig själva att låta varandras läppar mötas i en kyss för att fördriva tiden på ett bra sätt. Höga skratt ekade i korridoren medans fotsteg vart allt tydligare för örat. 

-Nejmen oj, har vi ett bögpar i klassen under? Utbrast David högt och resten av gruppen skrattade. Leo och Eliott flög snabbt ifrån varandra och såg oroligt på varandra. Lucian såg på de två killarna med ett flin på läpparna tills hans hjärna kopplade vilka det var. Leo och Eliott, de två killarna som varit hela natten hos Ewelyn när brunetten var i hans sovrum.