Guns And Roses

Del 3

Förlåt för sen kapitel
----------------------------------------------------------
- Omg, utbrast Ivy när vi letade efter en klänning för mig.
- Den är perfekt, skrek hon.
- Ivy lugn alla kollar på oss, sa jag och skrattade.
Efter ungefär två timmars shoppandes. B.la. klänningar, kläder, skor, smink och smycken så bestämde vi med killarna att vi skulle träffas i Mc. Det var nästan fullt, barn med familjer och ungdomar som skrattade och åt. Killarna satt vid ett hörn ock skrattade. De märkte inte oss när vi närmade oss. Zac sa något och Aiden började skratta.
Hans leende. Är riktigt fi..ful. Men varför trycker du ner dina känslor, säger en del av mig. Det gör jag inte, jag gillar honom inte äns.
Jo, Nej, Jo.
Han log när han fick syn på oss. Jag undviker ögonkontakt eftersom stämmningen är stel efter vad som hänt innan. Till mig stelt. Ja. Till honom. Inte alls. Som om det var det normalaste.
- Har ni hittat allt ni behöver, frågade Daniel. När vi satte oss på varsin stol.
- Ja, sa Ivy ivrigt.
Vi fortsatte att äta och prata som vanligt men ändå hålla profilen lågt. Plötsligt drogs en stol ut och tjej satte sig på den. Hon pussade Aiden på kinden. Avundsjukan steg. Jag kollade på Zac. Han åt bara sina pommes.
- Skyler, Skyler Hale, Aidens flickvän, sa hon och sträckte ut handen.
Bond. James bond.
- Hailey Adams, försökte jag säga trevlig och skakade handen med henne.
Min blick gled från min mosade pommes i ketchupen till Skyler som fnittrade åt något Aiden sa.
Man kunde på långt hål se att hon var falsk. Något gjorde att jag hatade henne mer och mer. Ni vet när jag sa att ingen skulle förstöra min dag. Och ja hon gjorde de precis.
Sen började hon prata i evigheter. Då och då sneglade Aiden åt mitt håll. Han lät inte säskilt glad när Skyler kom. Manshora tänkte jag.
- Jag måste till toa, sa Cat och reste sig upp.
- Jag måste också, sa jag och reste mig upp.
- Hon pratar mer än en jag vet inte vad, utropar Cat när vi tvättade händerna i toan.
- Ja, skrattade jag
- Jag shippar mer er två säger hon.
- Kolla hon, jag hatar honom.
- Det såg inte ut så på morgonen, blinkade hon med ena ögat innan hon gick ut.
- Jaja, vänta va, OMG SÅ FKN SKÄÄMMIGT HON MÅSTE HA SÄTT OSS. Tänk om de andra såg, nej, nej. Jag såg mig i spegeln. Jag var rödare än brandalarmklockorna i skolan. Någon knackade på dörren. Jag måste ut jag har varit här i typ 15 min, de kommer tro att jag har typ diareé. Jag öppnade dörren och ett litet barn gick snabbt in. Han var säkert kissnödig. Jag ledde mina steg till vårt bord. Fortfarande illröd.
Stelt sätter jag mig vi bordet. Skyler pratar fortfarande. Eller ja mer skryter om hennes resa till Gran Canaria.
Efter en timmes pratande Skyler gick vi hem. Eller om jag ska kalla mitt hem. Skyler fick följa med. Det var något skumt med henne men jag vet inte vad. Jag kanske inbillar mig bara.
- Vet Skyler om att ni kidnappade mig, frågade jag och tog en jordgubbe ur den röda skålen.
- Nej, svarade Ivy.
Tillsvars nickade jag bara.
- Vems tur är det att laga mat, ropade Zac från vardagsrummet.
- Inte min, ropade alla samtidigt.
- Jag kan, ropade jag till de.
- Är du säker, frågade Aiden när jag letade efter köttfärs i kylen.
- Ja varför inte, sa jag och log.
Han log och nickade. Sen gick han tillbaka till vardagsrummet.

Cuz baby I did it
It should be me holding, your hand.
It should be me makin' you laugh
It should be mee,
Sjöng jag medans köttfärsen kokade på spisen. Sjunga gör jag ofta. När mina föräldrar levde sa de att jag var en begåvning. De ville till och med att jag skulle skriva in mig i någon musikskola.
Men sedan kom han och dödade dem.
Köttfärssåsen och spagettin var klara, äntligen. Det var längesen jag lagade mat.
- Maten är klar, ropade jag till de.
Zac, Daniel, Ivy och Cat satte sig vid bordet och sen kom Skyler och Aiden.
- Asså omg det bästa jag har ätit de senaste 2 månaderna, sa Zac och åt som en gris.
Efter att vi ätit upp allt och jag menar bokstavligt allt så skulle jag och Skyler tvätta tallrikarna. Roligt. Not.
- Har alla tagit väl hand om dig här jag menar de tar inte väl hand om fångarna här, om du fattar vad jag menar, frågade Skyler.
- Ja, sa jag och undrade vad hon menade med det. Nej. Nej. Snabbt torkade jag händerna och sprang till vardagsrummet.
- Pistolen, sa jag snabbt till Aiden.
Aiden kollade på mig chockat men när han såg min min blev han allvarlig och gav mig pistolen.
- Skyler kom, ropade jag.
Hon kom och blev rädd när hon såg att jag riktade pistolen mot henne.
- Hur visste du att jag var kidnappad och ingen här sa det till dig, frågade jag och min blick var på henne. Nu ska sanningen komma fram.