Guns And Roses

Del 2

- Ethan, sa en röst bakom mig. Den tillhörde Aiden.
- K-känner ni honom, frågade jag skakigt med pistolen riktad mot Ethan fortfarande.
- Han var med i vår grupp innan, men Mr. Hell fångade och döda honom men jag förstår inte hur, berättade Aiden chockat.
Ethan började skratta.
- Ser jag ut som ett spöke, han dödade mig aldrig, började Ethan.
- Han erbjöd mig att vara en av de. Friheten. Nu är jag hans vänstra hand, fortsatte han.
-  V-varför lämnade d-du mig, provade jag att få fram orden.
- Vi var i förhållandet när jag fick jobbet så vi var tvungna att flytta, dessutom hittade jag snyggare och sexigare tjejer, och där var hans sista ord.
Skottet träffade han mellan ögonbrynen. Jag försökte samla mig och sedan vände jag mig om. Alla stod chockade och tittade på.
- Släng kroppen i skogen och bränn den, sa jag tomt innan jag gick upp till mitt rum. Jag stod i chock. Var han inte död hur kunde han.

Flashback
- Jag älskar dig Hailey Isabella Adams, viskade han till mig.
Och kommer alltid att göra det.
- Jag älskar dig också Ethan Parker, viskade jag tillbacks.
Sedan kraschade hans läppar på mina.
Flashback slut

Sängen sjönk när jag la mig på den. Inga tårar kom. Och jag menar varför skulle det. Jag bestämde att jag skulle glömma allt. Sakta och sakta föll jag in i drömmarnas land.

- God morgon, ropade jag i huset. Inget svar. Min mage kurrade till, så jag öppnade frysen. Det ända som fanns där inne var ett paket mjölk och två ägg. Jag hällde mjölket i en glas och drack sedan upp det. På frysen fanns det en lapp där det stod: "På uppdrag, kommer hem snart // Aiden"
Efter ett tags tänkande bestämde jag att jag skulle göra pannkakor medans de är på uppdrag. Mjöl, ägg... allt fanns där men något saknades. Med snabba steg gick jag upp till mitt rum och bytte om till en Adidas magtröja och ett par Adidas mjukisbyxor. Påväg nere så såg jag en högtalare och en Ipod. Ideen var suverän.

Vi hade en Mamacita, Som hette Cataleya

Vi poppa två styckna, men det var ingen leena

Svär hon gjorde mig down bror jag svär

Vi träffades i orten sen benim han var där

Hon kallades för Cataleya Colombiana

Huset fylldes med min och Jireels sångröst. Min favoritlåt nuförtiden. Jag stekte pannkakorna medans jag sjöng och dansade och gud vet vad.
Pannkakorna var klara och jag vände mig om för att hämta nutellan eller något annat att lägga på. Jag var nära på att tappa tallriken när jag såg att alla stod och kollade på mig.
- Hur mycket såg ni, frågade jag generat.
- Inte så mycket, sa Zac och flinade.
Jag skrattade och vände mig om för att ta fram resten av sakerna,
Medans alla gick för att byta om la jag allting på bordet.
- Den här jävla fitt talriken, mumlade jag och försökte sträcka mig mer uppått för att nå den. Plötsligt tog någon talriken. Aiden stod bakom mig och sträckte ut sin hand och tog tag i den. Jag vände mig reflexmässigt om. Så jag stod med mitt huvud mot hans bröstkorg.
Akwaaard...
Genererat tog jag tag i talriken och vände mig om för att fortsätta skära jordgubbarna jag hittade i ett skåp. Jag kände Aidens andetag på min nacke. Han var så nära.
Jag vände mig om för att hämta en tallrik. Han var fortfarande där. Vi var så nära att jag kände hans lätta andetag mot min hud.
- Ehm kan du ehm flytta på dig, försöker jag säga men inser att jag är nervös. Över vad vet jag inte. Kanske för han är så nära.
Han tar sina två fingrar och lyfter mitt huvud. Jag stirrar rakt på ett par vackra bruna ögon.
- Gör jag dig nervös kanske, visk flinar han lite.
Han kommer närmare och när jag tror att han kommer att kyssa mig biter han löst i min nederläpp. En besvikels.. Vänta va ehm jag menar lättnad, ja lättnad menar jag inget annat. Nepp tro inget annat.
- Det tror jag inte, viskar jag tillbacks. Och puttar bort honom. Han bitter sig löst i läppen. Damn.
- Jag äääärr hunggriig, vrålar Zac. När alla har kommit ner. Jag försöker sammanställa mig efter vår lilla stund.
Jag var så inne i tankarna att jag glömde bort pannkakorna.
- Det är det bästa jag har ätit på 1 och en halvt år, utbrister Daniel.
- Mina makaroner är ändå bättre, muttrar Zac.
- Ja bättre, halva var överkokta och den andra halva brann upp, säger Ivy sarkastiskt.
Alla börjar skratta även Aiden. Men han har sin blick på mig hela tiden. Han tror att jag inte ser honom.
Vi börjar en diskussion och sen satt alla åt och pratade. Ivy , Cat och jag planerade vår shoppingtur om någon timme.

- Är det varmt ute, ropade jag medans jag letade efter kläder jag skulle byta om.
- Ja, ropade Cat tillbacks.
Tillsist valde jag ett par svarta jeans med hål i knäna och en vit magtröja med texten "Bitch please".
- Var är min pistol, frågade jag Aiden när alla samlades i hallen.
- Någonstans, svarade han.
- Jag går inte ut utan vapen, sa jag bestämt och korsade armarna.
- Och om du försöker döda oss, flinade han.
- Då skulle du inte äns leva nu, flinade jag tillbacks.
- Du får bara det här, sa han och kastade en kniv. Smidigt fångade jag den och lade den i mina fickor. Sen gick vi alla ut och av nån anledning så fick jag och Aiden åka i en svart Lamborghini.
-  På kvällen ska vi ut på en fest, någon av er tjejer måste leda en man som heter William Stone till övervåningen där vi ska ta ut informationen om Mr. Hell.
- Jag ska göra det, det var längesen jag gick på ett uppdrag, sa jag.
Aiden nickade bara till svars. Det var den pinsammaste stunden jag har haft i hela mitt liv. Men som tur är satte han på radion och låten Shape of you av Ed sheeran spelades upp. Ingen ska förstöra min dag tänkte jag med ett leende på läpparna.

Hoppas ni tyckte om det!