Förlora allt men vinna något

Kapitel 2

Tårarna rinner ner från kinderna, jag och Filippa står och glor på varandra och frågar oss själva vad som precis hade hänt. Luften blev sval och händerna kändes iskalla. Vad hade vi gjort för fel? Tänkte vi. Vi hade tydligen lagt upp en bild på internet och skrivit saker om Isabelle? Det hade vi verkligen inte gjort? Jag och Filippa skulle aldrig göra något sådant hemskt!

Rektorn, jag och Filippa slog oss ner inne vid kontoret och alla andra elever stod utanför och försökte snegla in genom gardinerna. Vi svarade ärligt på rektorns frågor och sade att vi inte hade gjort något alls, hon sade att elever hade visat henne biler och att dem hade bevis. Jag och Filippa tittade varandra stinkt i ögonen och undrade vems bild detta var egentligen och hur detta hamnade på vårt namn? För att vi hade inte gjort något, vi är inte sånna som gör något sånt. Rektorn sade adjö och sa att hon ville höra från båda sidorna om situationen och skulle lösa utifrån det.

Skoldagen hade precis slutat och vi går ner för den branta backen ner till bussen. Allt kändes som en stor sten i magen men jag kände mig oskyldig på samma vis. Bakom oss ser vi hur en  elev med mörkt svart hår vimsa förbi mellan gatlyktorna. Det såg ut som en tjej, personen höll en mobil i handen. Jag och Filippa gick fram till tjejen diskret och knackade henne på axeln. Vi hörde våra egna röster komma från tjejens mobiltelefon som hon sedan lägger ner med en kvick rörelse. Rösterna var helt klart våra röster från när vi satt i ateljén. Hur hade hon filmat in detta? Jag vände mig om för att kolla om det var någon i närheten, kollar tillbaka och främlingen var borta!