31 days

00.2

29 November

Angel vaknar före klockan igen. Inte för att hon brukar sova. Hon vill kunna göra det men det går inte, hur mycket hon ens försöker. Hon blir aldrig trött heller. Hon kan sova men då sover hon bara i två till tre timmar. Fast det är sällan hon gör det. Angel gör sig ordning för skolan och stänger av sin väckarklocka som nyss hade ringt. Hon går ner och gör frukost till hennes pappa och inget åt henne. Hon är inte hungrig och brukar inte vara det. Hon kollar på hennes pappa som fortfarande inte har vaknat ända sen igår. "Hejdå" säger hon och stänger efter sig.

Hon går sakta till skolan och känner att någon följer efter henne. Men när hon kollar bak så är ingen där. Hon kollar fram igen och går snabbare.

"Elvira" ropar rektorn. "Ja" säger Elvira och håller tummarna på att rektorn inte har märkt allt det dumma Elvira har gjort. "Kan du säga till Angel att komma till mitt kontor" säger rektorn. "Okej" Elvira vänder sig om och går mot klassrummet.

Hon går in och sätter sig på sin plats. "Du rektorn vill att du ska komma till hennes kontor" säger Elvira och kollar på Angelica som sitter bredvid henne. "Åh nej" säger hon och går upp.

"Hej" säger Angelica och står där stelt.
"Hej?" Säger rektorn lite fundersam varför just Angelica är här. "Du ville prata med mig" säger Angelica. "Jaha nej, det är Angelica Alm jag vill prata med" säger hon och skrattar lite. Angelica säger hejdå och går ut. "Angelica Alm?" Angelica öppnar dörren till klassrummet. "Har vi en Angelica Alm i klassen" frågar Angelica direkt när hon kommer in. Angel kollar upp lite överraskad. Läraren pekar på Angel som sitter längst bak vid hörnet. "Åh Angel, haha ta inte illa upp jag bara skojade" Angelica skrattar pinsamt. "Rektorn vill prata med dig" Angel går ut från klassrummet till rektorns kontor. "Skojade? Visst"

"Hej Angel, sitt" Angel går och sätter sig på en av stolarna framför rektorns bänk. "Jag beklagar" säger rektorn. "Ursäkta?" Säger Angel lite fundersamt. "Din pappa har dött" säger rektorn och den här gången med en lite tystare röst. Angel kollar chockad på rektorn. Hon visste inte vad hon skulle göra eller säga. Inga tårar rann. Hon sitter bara stelt på stolen. "En elev här hittade din pappa död i soffan hemma hos er" säger rektorn. "Han ringde sjukhuset och dom säger att det inte finns något sätt att rädda honom" forsätter hon. "Du kan hälsa på honom i sjukhuset" avslutar hon. "Okej" var det ända Angel fick fram. Hon kunde inte ens få fram tårar.

Vem är killen och varför var han i vårat hus och hur kunde han ens komma in