Var du bara en lögn

Del 25* inga känslor, ingen själ

*1 vecka senare

~Tinus POV~

Lova har inte varit i skolan på hela veckan, men jag hoppas att hon iallafall kan lyssna på varför jag gjorde det. Det var ju för allas bästa, jag HATAR Kajsa och ville inte göra det.

~Lovas POV~

Idag ska jag flytta till Oslo! Jag och mamma har fraktat (vet inte vad det kallas) alla våra möbler och sånt till Oslo. Idag ska jag bara säga hejdå till Marcus och Minna. Jag tror att jag kommer säga hejdå till Martinus men inget mer. Inga känslor eller sånt.

Jag började sakta gå mot huset där Marcus & Martinus bodde vilket tar typ 2 min från mitt hus. Jag visste att Minna skulle vara här så då passade jag på att gå dit.
Jag plingade på dörren och den öppnades snabbt av Marcus som höll Minna i handen.

Mac: HEJ!! Lova hur mår du?
Mi: Lova vi har varit så oroliga!
L: jag mår bra men... jag flyttar till Oslo idag.
Mi: VA! Nej!
Mac: varför?
L: för att mamma har fått ett jobb där och så...

Precis när vi står och pratar så kommer Martinus ner för trappan.
Han går fram till mig.

Tinus: Lova låt mig förklara.
L: Nej! Jag kom bara hit för att säga hejdå, jag flyttar till Oslo idag. Så du kan göra vad du vill med vilken tjej du vill. Som förut.

~Tinus POV~

Va! Ska hon flytta?! Jag blev så förvånad och chockat att jag inte kunde hålla kvar tårarna. Hon ville dessutom inte lyssna på mig, och jag ville inte visa mina tårar för henne. Hon skulle bara tro att jag är en jävla fegis och tönt.
Men jag älskar henne SÅ MYCKET!! Jag vill bara att allt ska bli som förr.

~Lovas POV~

Martinus sprang upp på hans rum utan att ens säga hejdå tillbaks, han är säkert glad att jag åker. Då står ju inte jag i vägen för honom, han kan göra vad han vill. Även fast jag innerst inne älskar honom och bara vill springa upp till honom  och slänga mig i hans famn och aldrig lämna honom så tar sorgen och sveket över. Han hade varit otrogen vilket i mina ögon är oförlåtligt.

Jag sa hejdå till en gråtandes Minna och kramade om henne innan jag kramade om Marcus. Även om han hade betett sig som ett svin för ett tag sen så hade han förändrats, tack vare Minna. Han är verkligen kär, jag kan se det i honom. Jag trodde Martinus var kär i mig också, men går man och ligger med en annan tjej är man inte kär.
Jag väcks ur mina tankar av att jag står och kramar om Marcus och känner en något blött rinna ner för min tröja. Det var en tår, från Marcus.

L: varför gråter du? Vi tre kommer fortfarande att hålla kontakten, jag lovar.
Mac: mm, jag känner mig bara så dum.
L: va, Marcus gör inte det
Mac: asså för bara ett tag sen försökte jag fucking våldta dig!! Jag är en psykopat!!
L: men det var den gamla Marcus, du har förändrats och det är därför jag är kompis med dig. Första gången du började säga sliskiga saker till mig såg jag bara ett svart tomrum i dina ögon. Som att du inte hade några känslor, ingen själ... men nu när jag ser in i dina ögon ser jag ett par mörkbruna kärleksfulla ögon som bara skriker Minna.
Jag är glad att du har förändrats, ni två kommer alltid vara i mitt hjärta. Jag älskar dig Marcus, lika mycket som jag älskar Minna.
Mac: jag älskar dig oxå.
L: ser du, den gamla Marcus hade börjat tafsa och så, du gör inte det. Jag älskar dig min vän!
Mac: jag älskar dig oxå, tack.

Vi alla tre samlas i en gruppkram innan vi släpper taget och jag börjar gå mot bilen. Nu ska vi köra till Arlanda och ta flyget till Oslo.

   * framme i Oslo   ~Lovas POV~

När vi hade kommit till våran lägenhet började vi packa upp våra grejer innan vi gick och la oss.

-------------------------------------------------------
Lite sad kapitel😭❤️ om ni har några förslag om något som ska hända i boken får ni gärna kommentera eller skicka idéer privat till mig här på Wattpad💕💕💕💕💕💕❤️❤️❤️💕