Var du bara en lögn

Del 34* min hjälte

~Lovas POV~

Dem klär sakta av sig alla sina kläder och stirrar på mig med ett snett leende.
Snälla Martinus skynda dig! Jag vill inte!!

~Martinus POV~

Jag har äntligen kommit fram till adressen Lova hade gett mig. Jag springer upp till andra våningen och jag ser dörren till höger.
Jag öppnar försiktigt dörren och går smygandes in i lägenheten, jag måste ha kommit rätt. Jag hör något, någon som skriker, eller ja, försöker skrika. Det låter som att någon har en hand för munnen på personen. Som att personen försöker skrika men har något för munnen.
Nej! Det måste vara Lova! Jag smyger in ännu längre in i lägenheten och ser tillslut en dörr där skriket kommer ifrån. Jag tänkte att jag skulle vänta tills att personen eller personerna där inne går så att jag kan rädda Lova utan att båda vi blir kidnappade. Men jag kunde inte härska mig, jag klarade inte av att bara stå och lyssna när någon eller några skadar min Lova.
Jag rycker upp dörren och det jag ser framför mig bildar en stor klump i min mage. Det ger mig flashbacks...

^^FLASHBACK^^

Jag hör hur någon gråter och skriker, det låter som en tjej. Och det kommer från Marcus rum, vafan!! Inte igen, varför ska han vara så jävla kåt för?! Jag har dock själv oxå varit en player/ fuckboy/ badboy, men jag har förändrats. Men ibland känner jag mig orolig för att falla tillbaka. Om det någon gång händer är det Marcus fel.

^^SLUT PÅ FLASHBACK^^

~Lovas POV~

Dörren rycks upp och in kommer... Martinus!

L: Martinus! Hjälp mi...
Killarna: KÄFTEN HORA!
Tinus: SLÄPP HENNE!

Martinus går fram till killarna och drar bort dem från mig och det tar inte mer än 2 sekunder så ligger killarna som precis hade våldtagit mig på golvet avsvimmade.

L: huuu...rrr gjjoorr..ddeee duuu deeett ddääärr...?
Tinus: jag har fått lära mig ett grepp som gör att man svimmar av pappa...

Jag fortsatte bara att gråta.

Tinus: kom nu, vi går till stugan. Klockan är typ 23:00 på kvällen.
L: okej...
Tinus: okej du får byta om hemma, för jag vill bara bort härifrån så fort som möjligt. Innan dem vaknar.
L: okej, du är min hjälte...
Tinus: jag älskar dig
L: och jag dig

Martinus tar mina kläder och tar en filt och virar runt mig. Han ber mig hoppa upp i hans famn och jag gör som han säger. Han har nu både mig och mina kläder i famnen medan han börjar promenera bort tillbaks till stugan.

Tinus: mår min prinsessa bättre?...
L: ja, lite, iallafall nu i din famn...
-------------------------------------------------------
Flashbacken var ifrån kapitel 6. Om ni inte kommer ihåg...😂💕💕💕
JAG SKULLE GÄRNA VILJA VETA VAD NI TYCKER OM DENNA BOK, SÅ KOMMENTERA OCH RÖSTA SÅ SKULLE JAG BLI JÄTTE GLAD!!
💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕💕