It's only Him

Kapitel 1

Huset som min familj köpt är betydligt mycket större än den tidigare lägenheten. Den hade en stor trädgård med olika sorters av fruktträd, buskar och en liten damm på utsidan mot skogen. Det log nämligen granne med skogen och vägen på andra sidan. Utöver det var väggarna mörka och taket spetsigt med många fönster. 

Vi packade ur sakerna ur bilen och pappa släppte in hos i det. 

Det var stort innanför med öppna valv mellan rummen istället för dörrar. Trappan till andra rummet var bredd och det fanns fem sovrum sammanlagt i hela huset. 

Tobbe som inte var särskilt sugen på att flytta förut, verkade nämligen ha bytt tanke eftersom han beundrade verkligen dess design med en häpen min. För i vanliga fall var han väldigt konservativ och ville inte göra för stora förändringar på en gång. 

Veronica däremot rusande genast uppför trappan, troligen därför att få det bästa rummet och sedan resten av familjen välja bland de-som-inte-passade-hennes-standard. 

Mamma och pappa verkade nöjda. De släppte in flyttgubbarna som bar in möblerna och lådorna på rad medan jag själv begav mig upp på övervåningen. 

Jag valde ett av de större kvarvarande rummen som hade en egen garderob inbyggt som ett extra rum längs ena väggen. Fönstret som gav utsikt över skogen, utgav ett stort behov av dagsljus så jag inte ens behövde tända lampan i taket trots att klockan var närmare fyra på eftermiddagen. 

Försiktigt packade jag ur väskan, hittade min senaste bok och började läsa den tills natten skymde och lade mig relativt tidigt. 

Jag befann mig återigen i ett tomt rum. Inget ljus fanns från varken fönster eller lampa. Ända verkade rummet lysa av någon annorlunda färg som reflekterades omkring mig. 

Bakom mig lyste lyste nämligen de gula ögonen med dess starka sken. 

Ett skrik for ur mig, jag klöste på väggar, försökte komma ut men utan framgång. Jag var fast och kunde inget annat göra än att kurra ihop och stå ut med deras ständig ljus. 

Hastigt vaknade jag åter ur drömmen. Precis som dagen innan var jag ordentligt omskakad och inte kunde inte fokusera mig på punkter. Hjärtat var som en trummande trumma utan något avbrott. 

Skulle det här verkligen pågå för alltid nu? Varför mig, varför just nu. 

Jag drog mig ur sängen, klädde på mig och begav mig till köket. 

Där satt resten av familjen och åt frukost. Pappa log glatt med sin tidning och kaffe i hand, mamma med mackan i munnen. Syskonen bråkade över det sista av Nutellan och avbröt sig inte av min närvaro.

"Redo för skolan?" frågade pappa. 

Jag nickade lite lätt trots att mitt medvetande sade nej. Det värsta jag vet är att börja på en helt ny skola utan att känna någon i huvudtaget. Min största räddning är jag på något vis kan smälta in bland korridorerna men det beroende på hur stort det här Törneåa var, om ungdomarna brydde sig om nya elever eller kunde lämna mig in. 

Ett kort andetag senare var jag ute i huset med ryggsäcken på ryggen och befann mig med raska steg till den nya skolan, utan förhoppningar om vad ska komma skall. 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~