KAPITEL 6

25 2 2
                                    

Jag tog fram min största väska jag hade och stoppade ner allt jag behövde: Mobil (såklart),laddaren, kofta, stövlar, sneakers och mjukisbyxor. Jag tittade i mitt egna mini kylskåp och hittade en hallon loka och tre stora chokladkakor som jag trängde ner i väskan. Nu var det dags. Tänk om jag inte hittar han. Eller ännu värre, inte hittar hem igen. Jag skakade av mig alla dåliga tankar och försökte tänka positivt. Men jag ryckte genast till när min ruta krossades. In flög ett skott. Tur att jag inte stog vid fönstret. Mitt hjärta dunkade fort och pulsen var hög.
- "Vad händer där uppe?", Skriker Josefin och jag bestämde mig för att hoppa ner. Jag hörde att det knakade i trappan och det ryckte i handtaget. Nu eller aldrig tänkte jag. Om jag inte rymmer nu när jag har chansen kommer mamma vaka över mig, då kanske jag aldrig kommer kunna träffa pappa. Jag tog sats och hoppade utan att tänka. Jag landade smidigt men jag tror jag stukat foten. Jag haltar allt vad jag kan. Jag kommer ut på grus vägen men stannar när jag hör ett skrik från skogen. Jag började springa dit. " Då ser mamma mig inte från huset " tänkte jag. Jag var andfådd så jag stannade när jag kommit en bra bit in i skogen. Jag satt mig och andades ut tungt. Jag skrek rakt ut för att det gjorde så ont i foten. Jag tog upp min kofta och lindade den runt foten. Jag hörde en gren knäckas inne i skogen. Jag ryckte genast till. Mitt hjärta dunkar så hårt så det nästan åker ut ur bröst korgen. Jag är inte ensam...

Nytt livWhere stories live. Discover now